30 September 2007

Varning, självömkan igen.

Ledsen att det har blivit få inlägg på sistone. Det beror på att jag har haft så många personliga inlägg till mig själv att hjärnan inte har räckt till för bloggen.

Den senaste månaden har bestått av väldigt mycket jobb på arbetet, framförallt säljbetonat, något som inte nämndes varken i platsannonsen eller min arbetsbeskrivning och som dessutom inte ger någon provision. Det har alltså skapat en hel del press utan att ge någon personlig vinning tillbaka. Det har bara stulit energi från mig. Helgerna har varit alldeles för korta och snart har vardagen varit där igen.

Har fortfarande inte talat med rådgivaren, inte heller ringt på gårdarna och därför var jag tvungen att stanna upp och fråga mig själv vad jag sysslar med.

Är det nu jag ska be min chef börja söka efter min ersättare, så jag blir "fri" att gå vidare?
Visst, det är löjligt, jag är mer oberoende nu än tidigare ekonomiskt, men ändå så hopplöst fastbunden i min tillvaro. Förväntningarna i byn är att vi ska gifta oss och skaffa barn imorgon. Som ett inköpt avelsdjur....

Vid två tillfällen har jag sagt upp mig från tidigare arbeten med olyckskorparna kraxande omkring mig "Om du slutar så får du ingen hjälp från staten, du kommer inte ha någonting, allting kommer gå åt h-vete" ...båda gångerna har de haft fel, för jag har fått nya jobb inom en vecka, men tänk om de skulle få rätt den här gången?

Andra saker jag frågar mig är om det verkligen är så viktigt med en stark ekonomi, självklart kan jag inte förneka att det är det, men samtidigt så tycker jag livet borde innehålla så mycket mera än den ständiga jakten på pengar.
Ja, jag vet, jag säger emot mig själv. Att driva en gård med 300 tackor handlar väldigt mycket om ekonomi. Men med den skillnaden att jag arbetar med något som känns viktigt för mig.
Det är inte affärerna i sig jag är emot, utan hetsen och framförallt att jag just nu inte har så mycket intressant i min vardag, mer än ett arbete som jag försöker sköta efter bästa förmåga. Men som sagt, det suger musten ur mig och planerna blir lidande. Det är därför som jag inte ringer, fast jag borde.

Det senaste året har jag ständigt varit småsjuk. Varje morgon vaknar jag med en näsa som är full av snor och det gäller att se till så det finns något att snyta sig i när nysandet drar igång, för annars står allt som samlats i nästan som en kaskad och landar på nåt olämpligt ställe.
I början antog vi att det berodde på det arbete som jag hade förra hösten eftersom det var både varmt, mer än 30 grader och hög luftfuktighet. Men fast jag slutade i November så har problemen kvarstått. Förutom ständiga nysningar har även min hy varit dålig samt stora problem med magen. Den svullnar upp som en ballong efter att jag ätit.
Sommaren har ägnats åt att försöka hitta det förmodade födoämnet som jag är allergisk/överkänslig mot. Trots två olika mediciner och en diet som uteslöt mjölk, mjöl, fett och fiber (den var mycket enformig) så har det inte blivit bättre.
Häromdagen diskuterade jag med min tyska kollega som berättade att han hade haft problem med mögel i en lägenhet där han och hans familj bodde. De kunde inte förstå varför de var sjuka hela tiden.... när de väl fann problemet och sanerade lägenheten så försvann deras problem på två veckor.

Nu undrar jag om även mina problem kan vara mögelrelaterade. Skulle faktiskt inte förvåna mig. Vi bor i en 20 år gammal byggnad med taskig ventilation och här nere är var och en sin egen bästa dräng. Vilket naturligtvis innebär att vissa arbeten som egentligen borde göras av en rörmokare, görs halvtaskigt med läckande kopplingar som följd.....

Nu har inte mina funderingar direkt mottagits med öppna armar eftersom det är sambons pappa som är den stora fixaren i familjen. Om jag vore i Sverige så skulle jag antingen ringa in Anticimex eller anlita en mögelhund, men här är jag hänvisad till att herrn i huset behagar göra något. Och det verkar han som sagt inte intresserad av. Ännu en sak som ger mig många funderingar.

Borde jag omedelbart flytta till en egen lägenhet här i byn?
Eller ska jag säga upp mig imorgon, på så vis är jag fri om en månad att ta mitt pick och pack och resa vart som helst och ta ett tillfälligt arbete?
Puh.... just nu önskar jag att man fick en manual när man föddes. En manual där man kan söka svar när frågor dyker upp "Om du befinner dig i den här situationen så gör du så här..." Skulle inte det vara praktiskt?

Nu blev jag långrandig. För att glädja er på fårfronten så arbetar jag på ett inlägg om sjukdomen Bluetongue som härjar i Europa. Kommer antingen imorgon eller på tisdag.

28 September 2007

Fårraser

http://www.sxc.hu/photo/565838

Nyinkommen fråga:

Vilken sorts får hade du tänkt dig i din franska framtid?

Ni som följt min blogg, vet att detta ämne har varit uppe vid några tillfällen när jag skrivit om olika raser. Fast jag har aldrig definitivt sagt att just den rasen ska det vara.

Nej, det här är mina kriterier:
  • Maedi Visna fria
  • Scrapie resistenta (ARR/ARR)
  • Inga kända klövproblem
  • Regelbundet vaccinerade
  • Helst träckprovsanalys innan köp
  • Föredragsvis från kontollerad ekologisk besättning
  • Gärna köttras, men inte nödvändigtvis, beror på yttre förutsättningar
  • Välmusklade
  • Renrasigt eller korsning - kan tänka mig båda varianterna
  • Kött- eller mjölkproduktion - samma här, öppen för bägge
  • Djuren ska helst inte ha horn (min erfarenhet från Gutefår. De är jättefina, men hornen fastnar i fickor, i inredningar, horntrånga baggar och ibland är även tackornas horn för nära nacken)
  • Vill inte kupera svansar, så antingen blir det en kortsvansad ras eller så struntar jag i vad som anses brukligt här nere och låter djuren behålla sina långa svansar
  • Är djuren dräktiga vid köpet så ska de vara fosterscannade.
  • Vill helst ha en ras som inte har säsongsbunden brunst
  • Nyklippta djur
  • Eller varför inte hålla två olika raser?
Veterinären i Bellac rekommenderade mig att anlita en veterinär som kan undersöka organen på slakteiet hos slaktade djur från en lammproducent innan jag köper några djur av han/henne. Han ansåg att det var en av de bättre sätten att köpa djur på. Enligt honom ska det inte vara några problem att få göra det vid slakterierna, något som förvånade mig.

Det är många om och men som beror mycket på vart jag hamnar samt gårdens förutsättningar vad gäller byggnader, typ av beten samt tillgång på foder.

Ras känns som det blir ett lyxproblem den dagen jag hittar rätt läge.
Det som förmodligen avgör blir tillgången på minst 100 fina djur från samma producent och hälsostatusen. För att få ovanstående kriterier uppfyllda krävs planering, räknar med 4-8 månader från beställning till leverans.
Vad gäller avmaskning och avlusning så vill jag ombesörja den delen själv när djuren väl har kommit på plats, så att varje djur individbehandlas efter vikt.

Har säkert glömt något, men jag anser att man besparar sig mycket bekymmer om djuren är i bra skick när de anländer. Fyll gärna på sånt som ni tycker är viktigt när ni köper livdjur.

26 September 2007

Konkreta gårdstips!

Fotograf: Michaela Engström, http://sheep-pics.org/?action=view&id=674

Idag fick jag en glad överraskning, nämligen ett email från en man som arbetar för arbetsutvecklingen inom lantbruket i Limousin.

Han hade fått min email från en av de personer som jag träffade på Tech Ovin i Bellac och nu skrev han för att berätta om två lämpliga gårdar i Limousin som kunde vara intressanta för mig :-)

Båda gårdarna håller i dagsläget mjölkkor, men är även väl lämpade för fårhållning.

Den ena gården består av 40 hektar och det finns ett litet hus och en lada. Pris 160 000 Euro.
Där jag bor nu, får man knappt ett renoveringsobjekt för det priset och då pratar vi om ett vanligt litet hus utan mark.

Den andra fastigheten består av 70 ha och den finns det möjlighet att arrendera. Tidigare hölls 500 tackor på den gården.

Attans att de är minst 7 timmar bilresa bort, jag vill titta nu!

Ska samla mod och ringa. måste försöka få reda på så mycket som möjligt med min knaggliga franska.

23 September 2007

Mer om mig


En läsare vill veta mera om mig:

*hur kommer det sig att du "kan" så mkt om får
*varför bor du där du bor?
*vad (var) jobbar du med?

Att sätta KAN inom situationstecken är helt korrekt. Jag "kan" inte så mycket om får för det finns massor att lära. Däremot är får mitt absoluta favoritdjur. Har tidigare haft förutom får; flertal hästar, trettiotal grisar, några höns, massor med kaniner och katter och arbetat som avbytare på en gård med mjölkkor och köttdjur. Lustigt nog har det aldrig blivit någon hund, men om det blir aktuellt med nya får, så blir det definitivt en Border collie och eventuellt en vakthund beroende på yttre omständigheter.

Tyvärr finns det ingen speciell utbildning för får som är omfattande, utan det som erbjuds handlar oftast mera om nötkreatur och svin, med en försvinnande liten del fårlära. Då tänker jag på längre utbildningar. Därför gäller det att försöka hitta bra saker att lära sig lite överallt.
Att jag skriver den här bloggen är för det hjälper mig att minnas och samtidigt samlas informationen på ett ställe, i annat fall skulle jag behöva komma ihåg var och hur jag fann en del saker.
Min förhoppningen är att antalet läsare kommer öka och så även kommentarerna eftersom det alltid är främjande att diskutera.

Anledningen till att jag flyttade till Frankrike nära den Schweziska gränsen är för att jag blev kär i min nuvarande sambo som är en fransman.
Ofta höjer omgivningen på ögonbrynen när de hör att jag bor tillsammans med någon som pratar flytande franska och att jag trots det, inte har kommit längre i min egen språkutveckling. Det beror på att vi talar mest engelska med varann när vi är hemma. Vi arbetar båda heltid och har ansett att det tagit så himla lång tid att försöka kommunicera på franska.
Givetvis har detta varit dumt och vi har nu under helgen bestämt oss för ändrad taktik, med franska runt middagsbordet. Det kommer säkerligen vara mycket givande för min inlärning.

Mitt arbete är på andra sidan gränsen i Schweiz eftersom det är bättre löner. Kan jämföras med alla svenskar som reser till Norge för att arbeta, men här är det fransmännen som åker till Schweiz. Arbetar för ett multinationellt amerikansk ägt företag som säljer elektronisk information. I mitt dagliga arbete tar jag hand om företagets nordiska kunder. Mer detaljerad än så vill jag inte vara vad gäller mitt jobb.

I framtiden hoppas jag på en ny gård, inte nödvändigtvis min egen, arrenderad med rätt förutsättningar skulle också funka fint. Tror att ungefär 300 tackor skulle vara en bra storlek. Kan tänka mig både mjölk- och/eller köttproduktion.

Mina kära medmänniskor försöker uppmana mig till att skynda långsamt för att på så vis hitta mera rätt, något som jag vet stämmer. Hur ofta söker man inte som en idiot utan att hitta, och först när man slutar leta så faller det ner i ens famn?
Ska försöka att ha dessa goda råd i bakhuvdet, men samtidigt fortsätta att utöka mina kunskaper plus knyta fler kontakter med befintliga lammproducenter.

Undersöker just nu möjligheterna att göra kortare veckolånga besök i andra delar av Frankrike. Hörde häromdagen om en gård med mjölkfår som har 3000 tackor och fyra anställda!! Hur sjutton de hinner med vete tusan. Nu vet jag inga mer detaljer kring arealer, lamningstidpunkter och om de producerar eget foder eller köper in det.

Hoppas detta var ett tillfredsställande svar :-)

22 September 2007

Fullfoder

Bilden kommer från http://www.keenansystem.se/
Hittills har jag bara skrivit om transponder utfodring, men jag tycker att fullfoder utfodringen är minst lika intressant, möjligtvis ännu mera värt att tänka på. Men det beror helt på gårdens förutsättningar, så som befintliga byggnader, antal djur och egenproducerat foder.

Problemet med fullfoder är att det antingen måste vara möjligt att köra ut fodret med traktorn(tar mycket plats) eller så krävs elevatorfoderbord (ex. Albouy) vilket gör investeringen dyr.
Dessutom kan det vara knepigt att göra olika blandningar för olika behov (växande lamm, lågdräktiga och högdräktiga etc.).

Förra året deltog jag på ett studiebesök hos ett par i Västra Götaland som investerat rejält i ett stort växthus där de hade två körbara gångar för fullfoder. Det var tre sammanbyggda Richel multispan hus, 9,6m x 50m x 3st = 1440m2 med vindnät i sidorna. Både Keenan och Swedish Meats var där och informerade. Det var verkligen ett mycket trevligt studiebesök!

Tyvärr har jag i vanlig ordning varken bilder eller minns hur många tackor de hade (tror det var ca 200-300st som skulle utökas). Bilden ovan är alltså inte från den just nämnda gården.

På lammproducenternas hemsida finns en artikel skriven av Theo den Braver, Keenansystem, http://www.lammproducenterna.org/Kunskap/Foder/Fullfoder/tabid/711/Default.aspx
Du kan även läsa den nedan.

Fullfoder

Fullfoder, TMR, PMR & konventionellt utfodrade djur!
Det har kommit en del nya uttryck i får-Sverige. Jag blev ombedd att försöka reda ut lite av dessa saker på ett enkelt sätt. Vi får hoppas att jag lyckas med det utan att röra till allt ännu mer. Jag är förresten Theo den Braver och jag arbetar för Keenansystem med rådgivning till mjölkkor, köttdjur och får. Min förhoppning är att denna artikel inte är allt för färgad av det.

TMR & PMR

TMR betyder Totally Mixed Ration eller som vi i Sverige kallar det fullfoder. Precis som namnet avslöjar så handlar det om att blanda samman alla fodermedel och utfodra dem i ett förutbestämt förhållande till varandra i en blandning. Man talar även om PMR; Partially Mixed Ration. Detta kallar vi för blandfoder. Skillnaden är alltså att i det ena fallet så tar man alla fodermedel som djuret skall ha och blandar samman, och i det andra fallet så blandar man bara en del och utfodrar till exempel kraftfoder separat vid sidan om. Man kan tycka att det inte är någon större skillnad på de två, men det spelar en oerhörd roll, eftersom det är en idisslare som vi utfodrar.

Bekväma djur

Att vara idisslare är en ynnest, för det innebär att man inte behöver bryta ner allt foder själv. Som idisslare så bryter man inte själv ner den mat man äter, utan istället har man miljarder av medhjälpare i sin vom; bakterier, protozoer, svampar mm. Som idisslare så är det restprodukterna av dessa medhjälpare i magen som man använder sig utav. Alla dessa bakterier och svampar mm, är specialister på att bryta ner plantornas cellväggar och strukturer som inget djur vanligtvis kan utnyttja och dom har bara ett motkrav på sin värd, i detta fall fåret; ett jämt pH på ca 6,2 och en jämn tillförsel av mat.

Gräs, är det bra?

Idisslare är gräsätare och dom har varit detta i alla år och dom kommer förmodligen att fortsätta vara det. Om vi gör en pH-analys på färskt gräs runt om i världen så kommer det ganska snart att visa sig att gräs har ett pH på ca 6,2 alltså verkar gräs vara den perfekta kosten till en idisslare, och det är det också. Problemet blir när vi kommer till vinterfoder. Då är det ju också gräs vi utfodrar, men pH har då förändrats till ca 3,5-4. Detta sker i den ensileringsprocess som vi gärna vill ska hända. Kom ihåg att ensileringsprocessen är där endast för att lagra fodret så bra som möjligt, för djuret är den bara negativ. Vi har en hel del krav på våra djur att dom skall prestera så bra som möjligt och därför så brukar vi vässa deras foderstat med lite spannmål och annat kraftfoder. Detta foder är oftast inte surt när det finns utanför djuret men i det ögonblick som det börjar brytas ner så sjunker pH drastiskt, tex genom att stärkelsen i spannmålen ombildas till propionsyra. Som ni nu kanske förstår så börjar vår utfodring under vintern att vålla problem för alla arbetare i vommen. Allt vi utfodrar till djuret är antingen surt eller blir surt när det bryts ner, väldigt få saker som djuret äter har en buffrande kapacitet dvs pH-höjande.

Utfodra med saliv

Men hur gör nu fåret? Det dör ju sällan under vinterutfodringen och i de flesta fall så verkar djuren må riktigt bra. Ja, hemligheten ligger i fårets salivproduktion. Saliv är den enda tillsats av buffrande medel som hon får i sig. Skall vi ha vommen att må bra och vara effektiv så skall vi alltså utfodra med mycket saliv. Hur gör vi detta? Vi har två möjligheter att producera mycket saliv. Den första möjligheten är när tackan äter. Ett grövre foderslag som stannar en längre tid i munnen och inte går att svälja ner på bråkdelen av en sekund. Detta är främjande för salivproduktionen eftersom fåret tuggar maten mycket. Den andra möjligheten är att få djuret att idissla. Nu är det så att alla idisslare idisslar förr eller senare, annars dör dom, finessen är att få dem att idissla så snabbt som möjligt efter dom har ätit och det gör vi genom att ha scratch faktor eller stickighet i mixen.

Scratch faktor

Det är så att när vomväggen blir retad utav något stickigt och vasst så drar den ihop sig och blandar samman fodret i vommen. Man vill ha en sammandragning i vommen ungefär var 20:e sekund. En del av sammandragningarna skall vara så kraftiga att det kommer upp en idisslingsboll, och djuret tuggar om maten. Själva idisslingen har en funktion till och det är att hjälpa alla våra jobbare i vommen att komma in i fodret och kunna börja jobba med det. Givetvis är även den mekaniska bearbetningen viktig.

Nu sammanfattar vi lite av ovanstående kunskaper kring idisslarens krav. Vommen skall ha ett jämt pH på ca 6,2, jämn tillförsel av mat, mycket idissling och stora sammandragningar.

Krig

Om vi då pratar om en separat utfodring av foder som t ex PMR så kommer inte ovanstående att inträffa. Ett exempel; vi utfodrar lite kraftfoder separat vilket ger oss propionsyra och väldigt liten salivproduktion, detta sänker pH i vommen vilket gör att det dör ett antal bakterier som skulle smälta grovfoder. Det tar några timmar innan balansen är återställd och några timmar fodernedbrytningstid är borta. När balansen är tillbaka så ger vi dem nästa lass med kraftfoder och det hela börjar om igen. Man kan säga att i vommen pågår ständigt krig mellan syra och bas och en bra TMR ser till att ställningarna på båda sidor hålls med så små förändringar som möjligt. Ja, detta var lite kort om vad som händer i vommen. Det hela är givetvis mer komplext än så men detta ger en hyfsad bild.

Vilka möjligheter har vi?

Ja, som ni förstår så är det mycket av Keenansystemet som kommer att beskrivas här, men en del av det är även uppnåbart med andra TMR-blandare(fullfodervagnar).

Om vi gör en mix av alla våra fodermedel så kan vi ändra proportionerna mellan olika näringsämnen, dvs vi kan styra näringssammansättningen väldigt väl i mixen och anpassa den till vilket produktionsstadium som helst. När vi gör detta så vill vi att alla djuren alltid har fri tilldelning på foder. Under lågdräktighet när man oftast överutfodrar sina djur och dom lägger på hullet, så kan vi blanda i stora mängder halm i blandningen och djuren får äta så mycket dom bara vill. Likaså under digivning så kan vi göra en blandning som är oerhört kraftig dvs hög koncentration av näring utan att djuren blir sura i vommen, och även denna får dom äta fritt av (adlib). För att detta skall fungera så måste vissa saker beaktas.

Balans

Mixen skall vara rätt balanserad på energi och protein. Överskott av det ena eller andra kommer att ge djur som är feta eller undernärda. Det är så att djuren alltid försöker äta så mycket foder att dom har fått i sig tillräckligt av alla näringsämnen. Om vi i en mix har mer energi och mindre protein i förhållandet, så kommer djuret att äta så mycket det behöver för att täcka sitt proteinbehov. Detta ger en överutfodring av energi vilket fåret lagar in som fett i kroppen. Det enklaste sättet att hålla rätt hull på tackorna är således att se till att balansen mellan energi och protein alltid hålls. Alla djur är individer och i de flesta besättningar har vi en ganska stor skillnad på djuren, men en sak är säker och det är att balansen mellan olika näringsämnen är väldigt lik individer emellan. Det som skiljer är mängden dom behöver. Utfodrar man adlib (fri tillgång) så kommer djuren själva att välja mellan att äta mer eller äta mindre.

Sortering

Mixen skall ej gå att sortera dvs fåret får inte själv pilla ut vad det vill äta. Om vi ser tillbaka där vi började med hur vommen fungerade och hur kraftfoder sänker vom-pH så kan ni tänka er vad som händer när tackan först kan äta allt kraftfoder och sedan lite spätt ensilage för att sist på dagen tvinga i sig lite struktur som kan sätta igång idisslingen. Hon kommer att tappa många timmar fodersmältning och stå med en sur vom som inte fungerar.

Vommatta

Mixen skall innehålla tillräckligt mycket scratch faktor eller stickighet, för att stimulera salivproduktion och idissling. Om den inte gör det så kommer följaktligen pH att sjunka i vommen och tackan utnyttjar fodret betydligt sämre. Vi talar här även om en vommattebildande funktion, dvs vommen är en stor kammare som är till ca 2/3 fylld med vomvätska. I denna vomvätska så lever alla våra jobbare och försöker ta hand om näringen i fodret. Många av våra fodermedel är ganska tunga och sjunker till botten i vommen. Detta är inte bra eftersom om det då ligger kraftfoder direkt mot vomväggen. Det är surt och då kommer den att skadas. Risken finns att det går ut en massa bakterier i blodet på tackan och vi överanstränger hennes immunförsvar. Detta gör att hon blir extra känslig för mastiter, klövinfektioner mm. Denna vommatta har således till uppgift att se till så foderpartiklarna inte sjunker till botten av vommen, utan följer med upp i idisslingsbollen.

Mjukt eller stickigt

Om de fodermedel man har är väldigt späda och mjuka så är det enkelt att i mixen tillsätta halm, helst en grov stickig halm, (vete eller timotej) för att få den rätta stickigheten. När man till sätter ett grovt fodermedel till sin mix för att åstadkomma stickighet så är det förstås helt avgörande att det när det blandats runt i mixen fortfarande är helt och grovt och inte sönder trasat i ändarna. Om det blir söndertrasat så försvinner även stickigheten. En hel del av blandarna på marknaden skär inte fodret utan mosar sönder strukturen och då är det ju helt meningslöst att tillsätta stickighet.

Partikelstorlek

Snittlängden i mixen är också helt avgörande för funktionen. Vi säger att snittlängden på fodret ej får överstiga bredden på den mun som skall äta det. När vi talar om får betyder det mellan 2-4 cm. Snittlängden får ej heller bli för kort, om den blir för kort så kommer vår vommatta att utebli och foderpartiklarna sjunker ner på botten av vommen. För att kolla den mix man gjort kan man ta av mixen och hälla i en genomskinlig behållare 2/3 fylld med vatten och skaka om. Man kommer då ganska snart att se vad som händer med de partiklar som är små och hur viktigt det är att ha rätt snittlängd på mixen. Även grovfoder som blir söndermalt och riktigt kort kommer att sjunka och lägga sig mot vommens botten och det vi trodde var grovfoder uppför sig plötsligt som kraftfoder.

Det verkar som om jag återigen har snöat in på vad som händer i djuret istället för vad som händer utanför djuret, men det är faktiskt så att om man inte vet vad som sker där inne så kan vi inte heller utvärdera det foder som vi skall göra eller har gjort.

Skåningens ”madaro”

När vi nu lyckas med allt detta så kommer det att ske saker i vårat fårstall. Djuren kommer att vara mindre stressade i samband med utfodringen, ganska snart efter att man börjat med sitt fullfoder har tackorna vant sig vid att det som ligger på foderbordet nu, och vad som ligger där om 8 timmar är samma sak. Detta gör att när man utfodrar så kommer en del av tackorna fram för att se vad som är där, en del av dem som ligger och idisslar fortsätter med det, trygga i vetskapen om att dom inte missar något.

Vi alla presterar som vår mage

Vi ökar foderutnyttjandet väldigt mycket. Eftersom vi nu lyckas hålla ett jämt pH och ett jämt foderintag så jobbar vommen helt optimalt och smälter fodret på max hela tiden. Detta innebär att det går åt mindre foder för att producera 1 kg lammkött. En elitidrottsman i OS som har dålig mage kommer inte hem med några medaljer.

I köttdjursproduktionen har man länge haft en bra uppföljning på vad som händer före och efter Keenansystemet, och det visar sig att man har 15 % bättre foderutnyttjande. Dvs 15% mer kött på samma mängd foder. TMR ger oss ett friskare djur, och nu är jag tillbaka på insidan av djuret, men det är ett faktum att idisslare som har bra vomfunktion har mycket lättare att stå emot smittor och infektioner. Sedan så försvinner alla direkt utfodringsrelaterade problem som tex. acetonemi, foderleda, mm.

45cm/17cm

Om alla djur har tillgång till foder hela tiden så kommer det inte att vara stökigt vid foderbordet. Detta ger oss möjlighet att minska antalet ätplatser och samtidigt ha lugn i stallet. Enligt rekommendationerna ska man kunna gå ner från 45 cm / tacka till 17 cm. Jag är dock lite skeptisk till en så stor minskning, för om man skulle misslyckas och djuren sorterar blandningen under en period, ja då blir det riktigt stimmigt i stallet.

Udda fodermedel

TMR ger oss fantastiska möjligheter att utnyttja fler hemma- och lokalproducerade fodermedel. Ett mycket intressant fodermedel som är svårt att använda i konventionella foderstater är helsädesensilage. Det är för grovt och fåren sorterar det. Men blandar och skär man det så är det ett riktigt kanonfoder. Jag själv provar för närvarande att utfodra med brödskalkar från vårt lokala bageri i min mix. När man använder olika restprodukter så måste man vara mycket noga med den hygieniska kvaliteten. Bröd har mycket snabb energi och det tycker mögelsvampar extra bra om.

Jag vill hävda att det är tidsbesparande med fullfoder, men det är förstås helt beroende på hur den interna logistiken på gården är löst. Måste man fara runt halva bygden för att dagligen hämta olika fodermedel, ja då är det inte tidsbesparande, men det är ju i och för sig inte fullfodrets fel. Men man får möjlighet att under stora delar av stallperioden bara utfodra tex varannan eller var tredje dag, beroende på väder.

Sista versen

Ja, som alla förstår så är detta ett näst intill outtömligt ämne som det har skrivits mycket om och som det fortsätter att skrivas om. Jag hoppas att jag har på något vis lyckats förklara en del av de grundläggande faktorerna både i TMR-utfodring och fodrets funktion i djuret. En del av er har redan fullfoder hemma och andra funderar på att skaffa. Oavsett vad det är för färg på den blandare man har eller planerar att skaffa, så får vi aldrig glömma bort att fåret bryr sig föga om det. Det enda hon bryr sig om är vad hon äter.

Theo den Braver
Keenansystem
070-313 24 35


Annat intressant läsning är Fullfoder till får - Ingela Löfquist. Svenska.

21 September 2007

Influensa


Hösten är här och det är även influensan. Näsan är full och pannan febrig.
Har lite idéer vad gäller inläggen, fullfoder utfodring, INRA 401 (fransk fårras), sjukdoms gåta för får eller inlägget om mig.
Bara huvudet är lite mer klart imorgon.

19 September 2007

Mer om mig?

Fotograf: Michaela Engström, http://sheep-pics.org/?action=view&id=832
Det är fortsatt mycket att göra på arbetet. Det i kombination med fransk lektioner har gjort att blogg inläggen blivit färre. Har helt enkelt inte orkat tänka till och kommit på nåt intressant att skriva om i fårväg. Jag vill inte tråka ut er med inlägg om mina vardagsbestyr. Även om just detta inlägg blev ett sådant....

Mitt förra inlägg fick en kommentar från en läsare som börjar undra vem jag är.
Har visserligen släppt lite information här och där, men givetvis är det mycket som inte har nämnts. Kommentera gärna funderingar ni har och beroende på vad ni vill veta, så kommer ett inlägg om mig personligen framöver.

På fransk lektionen idag pratade vi om L'impératif som används för frågor och uppmaningar.

18 September 2007

Pass förnyelse

Det blev ingen rådgivare igår. Hade ju tänkt ringa, men det blev en bilresa till Svenska ambassaden i Bern istället för att förnya passet.
Ja, jag vet, det är dåligt fokus på rätt saker, men eftersom gränsen passeras dagligen så är ett giltigt pass också angeläget.
Fick låna GPS:n av sambon, men den hade fortfarande inte blivit uppdaterad med nya vägar (precis som när jag åkte till Tech Ovin), vilket resulterade i rejäla felåkningar inne i Bern.
Om det är nåt som retar mig, så är det när jag har på känn innan att det förmodligen kommer kunna strula, och så garderar jag inte upp mig med en karta.
Är man dum då eller? Jo, något fånig kände jag mig allt. Rådfrågade soldaterna som vaktade den amerikanska ambassaden, men de hade inte en aning om att den svenska bara låg ett stenkast därifrån.
Nu gick det förståss inte och jämföra dessa ambassader, den amerikanska kunde jag inte ens se, för den var omgärdad av en stor park och massor av vakter, medan den svenska låg på andra våningen i en byggnad och kändes lite som att gå till posten med sina glasrutor.
Passet gick snabbt att ordna och kommer om ett par veckor. Lyckligtvis behöver jag inte åka ända till Bern för att hämta det, utan det skickas till det konsulat som ligger närmast.

16 September 2007

Tips om foderstationer

Tips från Anders E på Feedauto, http://feedauto.edbro.se/

Anders förmedlar inte begagnade stationer, men har kontakt med en person som bygger om enheter. Han har även en kontakt på ett "mjölkmaskinsföretag" som har lite begagnat i listor till förmedling.

Anders räknar med att en station klarar ca 100 tackor så det behöver inte bli så dyrt som de summor som nämndes i mitt tidigare inlägg om en ny anläggning från De Laval.

"det var ju det Nedap upptäckte när dom var på besök här i vintras. Dom klockade och kollade ät- och genomgångstider och blev förundrade över kapaciteten. Kraftfoderförbrukningen sjunker med 15-20% när man kan individstyra samt MYCKET lugnare djur"

Han skickade mig nedanstående länkar till annonser på blocket och skrev att de är bra exempel på stationer som enkelt kan byggas om och kompletteras med fler transpondrar.

http://www.blocket.se/vi/13433542.htm?ca=21_s

http://www.blocket.se/vi/13433742.htm?ca=21_s

Som jag redan påpekat så är det just nu inte aktuellt för mig, men jag lägger ut det här ifall det kan intressera någon annan som läser bloggen.

Tack så hjärtligt för detta tips Anders!

15 September 2007

Brist på tålamod

Fotograf: José A. Warletta, Italy, http://www.sxc.hu/photo/82158

Tålamod ha aldrig varit en stark sida hos mig, nej det är snarare det motsatta.
Visserligen kan jag ägna ganska lång tid till planering innan jag går till handling, men när beslutet väl är fattat så ska det hända saker. Annars blir jag frustrerad.

De senaste tre åren har varit en prövning i detta avseende. Under denna tid försökte jag hitta en lösning på min dåvarande djurhållning, för att sedan fatta beslutet om att sälja för att utbilda mig till något riktigt.

Genom flertalet tester både praktiska och teoretiska skulle en psykolog hos arbetsförmedlingen hjälpa mig att peka på starka och svaga sidor som i sin tur kunde vara vägledande för ett framtida yrkesval.

Det lät bra och det kändes lite spännande att göra dessa tester. Dessvärre, på ett vis, hade jag inget ämne som stack ut åt något håll utan bedömdes som över medel överlag och att vilka studier som helst skulle passa mig.
Gärna ett yrke med mycket kontakt med människor. Det var lustigt, för många gånger vill jag bara ägna mig helt åt djur och slippa mänsklig kontakt för den är så mycket mera komplicerad med allt som inte sägs, som ligger under ytan och pyr. Outtalade meningar som ska gissas. Det är så löjligt, jag föredrar rak kommunikation där saker sägs rätt ut.

Studiefunderandet gick i banorna agronom, lantmästare, psykolog eller trädgårdsingenjör. Tre av yrkesfunderingarna var alltså fortsatt inom lantbrukssektorn. Både min handläggare och psykologen undrade om det var så klokt att fortsätta inom det området eftersom jag enligt testerna hade förutsättningar för annat.
Det är lustigt de föreställningar som finns inom lantbruket. Om man inte har rätt bakgrund med lantbrukare i släkten eller ens utseende inte överenstämer med förväntningarna så ska man, enligt många icke bönder, inte vara bonde. Är inte det knäppt?!

Eller så är det jag som vägrar inse att jag är en katt bland hermeliner.
Hur tusan ska man veta var man passar in och vad som borde göras när det finns så många utomstående åsikter på den punkten?
Kan man bli 12 år igen och få åtta nya år på sig innan 20 års dagen dyker upp då ett moget och välplanerat beslut skall tas?
Själv är jag som sagt snart 30 år och har inte lyckats med detta.

När jag gjorde högskoleprovet och skickade anmälan för HT 2006, slutade det med en ansökan till Lantmästarprogrammet där jag sedan antogs.
Dessvärre blev det aldrig av, eftersom jag flyttade till Frankrike med förväntningar om en ny gård. Så här i efterhand var det kanske ett dåligt beslut.

Agronom med inriktning på husdjur var det som intresserade mig mest, fast det hade krävts kompletteringar inom MA, BI, KE och FY(basår)vilket skulle inneburit 5 års studier.

Istället står jag här och stampar. Undrar fortfarande var min personliga pusselbit ska passa in.
Något som imponerar på mig är alla människor som har sina välordnade men inrutade liv och är något sånär lyckliga. Givetvis inte hela tiden, det är en utopi, men de verkar överlag nöjda med sin plats i livet. Det gör mig lite avundsjuk fast samtidigt har jag svårt att acceptera min nya roll som ska överensstämma med den modellen.

Varför ska det finnas så mycket att välja på?

De här funderingarna är resultatet av en alldeles för stressig vecka på det ostrukturerade jobbet. Tröttheten och uppgivenheten kommer på helgen när garden kan släppas. Det får bli nya tag på måndag.

14 September 2007

Rådgivare och franska

Rådgivaren har inte hört av sig den här veckan. :-(
Jag ska försöka ringa honom på måndag när jag är ledig, det är nämligen en röd dag i Schweiz men inte i Frankrike. Har inte riktigt förstått varför vi är lediga, det spelar ingen roll, det kommer bli skönt med långhelg.

Egentligen tycker jag inte om att ringa när det krävs franska, men jag behöver verkligen prata med honom, så det blir till att bita ihop.
Apropå franskan. Har haft mina två första lektioner denna veckan. Nivån, gruppen och läraren passar mig bra. Nu gäller det bara att bli av med rädslan för att prata. Att våga göra fel är säkerligen det snabbaste sättet att lära sig.

Idag höll en kollega en teknisk genomgång på franska. Jag visste innan vad ämnet handlade om och kunde därför hänga med ganska bra. Han var sjysst och stannade ibland och förklarade enskilda ord.
Eftersom han arbetar med vår produktion i Moskva kom ämnet mutor upp. Inte för vårt företag utan i allmänhet om hur det fungerar i Ryssland.
Därmed lärde jag mig ett nytt franskt uttryck - Pot du vin = mutor. Igår lärde jag mig ett annat Je donne ma langue au chat = Jag ger upp.
De är sannerligen lustiga fransmännen, hur tusan skulle man begripa de uttrycken om ingen förklarade dem?
Nytt verb för dagen - Augmenter = öka, höja, stiga

"Att lägga näsan i blöt"

Fotograf: Jean Christophe Natorp, France.
Denna baggen har varit alldeles för nyfiken och snosat på märkta tackor. Då blir nosen så här fin :-)

Kurs i Delegerad läkemedelshantering

Paratuberkulos i tarmen hos får. Bild från Frankrike. Paratuberkulos förekommer visst bara hos nötkreatur i Sverige och inte hos får. Och det är ju tur. Ser inte så himla trevligt ut... Fotograf: Jean Christophe Natorp, France

Ny kurs i Fårhälsovårdens regi:

Kurs i Delegerad läkemedelshantering
(även kallad C15-kurs) Behöver du gå? Det finns platser kvar!
Jordbruksverket har fastställt regler för hur veterinärer får lämna ut och förskriva läkemedel för behandling av livsmedelsproducerande djur. Det krävs bland annat att djurägare och djurskötare skall ha en viss utbildning för att veterinären skall få lämna ut läkemedel för delegerad behandling.
Svenska Djurhälsovården arrangerar utbildningar så att du som föder upp grisar, får, get och slaktnöt skall kunna använda dig av delegerad läkemedelshantering. Målet med kursen är inte bara att uppfylla Jordbruksverkets krav. De vill att kursen ger dig praktiska råd och ökad kunskap som du har nytta av i ditt dagliga arbete.
Tisdagen den 16 oktober, 2007 håller Svenska Djurhälsovården i Linköping kurs för får och nöt. Har du frågor eller vill anmäla dig ring Ulrika Andersson på tel. 013-270690 ( ulrika.andersson@svdhv.org ) alt. Britt Isaksson på tel. 013-270190 ( britt.isaksson@svdhv.org )
Det kommer även att ordnas kurser på andra platser i landet. Ring gärna närmaste kontor för information.
Välkomna!Svenska Djurhälsovården AB

10 September 2007

Full rulle

Fotograf: Michaela Engström, http://sheep-pics.org/?action=view&id=763
Idag har det varit full rulle med massor att ta igen på arbetet efter nästan en hel veckas frånvaro. Det i kombination med att vi har introducerat två nya tjänster som ska presenteras, helst personligen, till 70 kunder inom en vecka. Det får bli många mail till att börja med, tur att man kan klippa och klistra vid sådana här tillfällen.

På kvällen påbörjade jag en vad som kallas halv intensiv kurs i Franska, nivå A2. Då förstår säkert några av er hur mycket jag har att lära. För er som inte vet, så är det tredje nivån, innan är debutant och A1. Med två lektioner i veckan och stöttande kollegor kan det bara bli bättre.

9 September 2007

Affärsidé

Så vad är det för affärsidé jag har?

Jo, jag funderar på om det skulle vara möjligt att köpa in en automatisk våganläggning med grindar och en tackvändare och sedan hyra ut det till lammproducenterna här. Det i kombination med att erbjuda klövverkning/fotbad, träckprovsinsamling, avmaskning, avlusning samt inseminering. Kanske skulle det kunna göras i samarbete med en fårklippare eller en veterinär för fosterscanning. Eller varför inte samla in ull och distribuera eftersom jag ändå kommer till gårdarna?

Det skulle ge mig möjligheten att arbeta med får, utan att faktiskt ha några själv.

Tech Ovin var ett första steg för att samla så mycket information som möjligt. Igår skickades ett email till en teknisk rådgivare. Han brukar vara på kontoret på måndagar, så jag hoppas på feedback från honom imorgon. Misstänker att han är en av dem som har bäst koll på marknadsbehovet. Om inte, så vet han säkert vart jag kan vända mig.

Det kanske också är möjligt för mig att arbeta i Schweiz. Oavsett land, måste utrustningen rengöras noggrannt för att förhindra smittspridning mellan gårdar.

Det här företagandet skulle kunna påbörjas på helger medan jag fortsätter mitt nuvarande arbete, även om det är lite trist, men det ger en stadig inkomst.

Tech Ovin Del 5 Reflektionstid

http://www.sxc.hu/photo/204421
Det här inlägget är självömkande och fullt av sentimentalt trams, så om du inte gillar sånt, läs inte!

Tech Ovin blev en riktig tankeställare för mig.
Eftersom de senaste tre åren har varit ganska röriga med många flyttar och sökande, hade jag gått över till nåt slags självbevarande auto-pilot, vilket innebar att jag försökte att sluta reflektera över min situation. Att bara hitta ett jobb med ok lön, vara nöjd med det och spara, samt leva ett normalt liv som vanliga människor gör.
Inte har det gjort mig direkt lycklig, men det har i allafall hållit mig flytande.

På mässan tvingades jag konfronteras med fakta som jag försökt dölja för mig själv. Vissa saker blir så uppenbara när de väl sägs till någon annan, nån utomstående.

Saker som att jag egentligen inte är speciellt nöjd med min situation, att området där jag bor är för dyrt, men framförallt risken att fastna i en dröm som inte kan förverkligas utan istället blir något slags personligt fängelse.

Skillnaden mellan målmedvetenhet och besatthet kan ibland vara hårfin och just nu tvivlar jag på vilken sida som jag egentligen befinner mig.

Att skapa och driva en gård, det har jag redan gjort. Den gången blev priset högt och frågan är vad det kommer kosta denna gång. Och då pratar jag inte om pengar. Vem bestämmer egentligen vilka uppoffringar som är tillåtna och vilka som är tabu? Beror givetvis på vem man frågar. Desto fler du frågar, desta fler olika svar kommer du få.

Det blir inte bättre av att jag börjar närma mig min 30-års dag med allt vad det innebär som förväntningar från omgivningen om familj.
Vill väldigt gärna ha en familj, men är rädd för att det aldrig blir en ny gård om det kommer barn innan.

Om jag var entusiastisk över att åka till Tech Ovin, så var motsvarande känslor hos min sambo ett rent missnöje.
Vi visste båda att när jag kom tillbaka därifrån så skulle spelreglerna ändras. Gårddagen ägnades åt mycket samtal och kontentan blev att om inte min, än så länge, hemliga affärsidé, går att genomföra här, så flyttar jag till en annan region efter nyår. Det ger mig några fler månader att spara och till att ta en intensiv kvällskurs i franska plus att jag kan undersöka möjligheterna till att få arbete på en fårgård, alternativt hitta ett ställe att hyra.

Men det blir ensam, han följer inte med mig. Så frågan är vad jag är, målmedveten eller besatt?

Måste erkänna att framtidsutsikterna med att arbeta på ett kontor, stanna hemma med småbarn och kunna ha en relativt enkel vardag ekonomiskt, det lockar inte. För det kommer vara något som fattas. Sambon säger att jag är tokig och att det finns massor med människor som gärna skulle byta plats med mig. Så är det säkert. Det är underbart vackert här och han är en toppen man.

Idag är det lite tungt.

8 September 2007

Tech Ovin Del 4 Bellac-Frankrikes fårhuvudstad

Rouge de l'Ouest bagge

Bellac har knappt 5000 invånare och anses vara Frankrikes fårhuvudstad. Staden ligger i departementet Limousin. Här har de flesta gårdarna får, många får.

På mässan fanns det ett häfte med 77 fårgårdar från området. Samtliga köttproducenter med minst 100 tackor. Genomsnittet är 438 tackor per gård.

Dominerande raser i området är Texel, Charollais, Limousine, Suffolk, Ile de France, Vendéen, Rouge de l'Ouest samt INRA 401 (numer La Romane eftersom de ändrat namnet).
Andra raser som nämns är Charmois, Romanov, Rava och Berrichon du Cher.

Här är en del av lammproducenterna inflyttade från Storbritannien. Enligt uppgift har de ofta 100 Euro i ren vinst per slaktat lamm med U klassning.
Många har flera lamningstillfällen per år.


Klimatet är milt, utan att bli för varmt. Djuren stallas in för lamningen, men hålls för övrigt utomhus.

Mina Gutefår


Tech Ovin rapporterna kommer fortsätta i nästa inlägg.
Cyrille fann en bild på mina Gutefår och då blev det lite sentimentalt. Här kan ni se några av djuren. Fotot togs i oktober 2005, en månad innan de såldes. Jösses vad jag saknar dem!

7 September 2007

Tech Ovin Del 3 Fransk får veterinär funnen!


Som nämnt tidigare i bloggen har jag letat efter motsvarigheten till de fårhälsoveterinärer som finns i Sverige, men har inte haft någon större framgång.

På Tech Ovin dök det upp en när jag minst anade det.

Var på väg till hotellet då första dagen närmade sig stängningsdags. Fick syn på några tält som jag inte besökt innan och kikade in i ett tält för inseminering, men där fanns inte en kotte. Besviket gick jag vidare till nästa och tänkte att det där får jag ta imorgon.

I nästa tält visade de echografi (med reservation för den svenska stavningen, tidigare nämnt som fosterscanning). Där var det två herrar och en student men ingen annan besökare, vilket gjorde att jag kunde få en demonstration på engelska.

En av dem frågade om min situation vad gäller får så de fick höra mina planer och funderingar. Eftersom området där jag bor just nu, är alldeles för dyrt, sa jag att var som helst i Frankrike skulle kunna vara intressant. Snabbt kom frågan om bergen skulle vara något för mig. Hmm... det var ett sånt där läge när jag öppnat brödsaxen för fort, så jag fick lov att erkänna att just bergen kanske inte var så lockande. De skrattade gott åt mig och jag försökte lite förläget förklara varför. Dels för att det blir långa transporter, djuren behöver vaktas och för att jag tror det blir svårt att kontrollera parasiterna (man kan ju inte putsa beten i bergen).

Mothugg kom jag snabbt, parasiter var inte ett problem. Inget utförligt svar, bara kort. Jag tänkte att det där har han nog ingen koll på, avmaskar säkert rutinmässigt...

Vi fortsätte diskutera om både det ena och det andra och jag frågade vart man kunde vända sig för att lära sig att fosterscanna tackor. Något oförstående tittade han på mig och sa att det bara var veterinärer som gör det. Säker på att han inte förstod min fråga försöke jag förklara att det i Sverige fanns en eller eventuellt två personer som reste runt och gjorde detta.

Det var då jag fick klart för mig att det var en veterinär från Midi-Pyrineerna som jobbade främst med får som jag stod och pratade med. Då var det ridå läge, gud vad dum man kan känna sig ibland!

Fast i nästa sekund insåg jag att jag funnit vad jag sökt, en får veterinär.

Han berättade att de inte har speciella fårveterinärer i Frankrike, utan de som har mera kunskap försöker utbilda sina kollegor. Jag var fortfarande enda besökaren och frågade om det fanns något program för Maedi Vissna, men det har de inte i Frankrike.

Han såg nog att jag hade massor med frågor och det var dags att stänga för dagen, så han sa vänligt att jag gärna fick komma tillbaka nästa dag och fråga mera.

På 30 minuter hade jag lärt mig att det är veterinärerna som fosterscannar, de analyserar själva träckprover och det finns inget Maedi Vissna program. Öh... ähum... parasiter är inget stort problem i bergen, det vet nog han...... lol.

Det var lite svårt att dölja min förtjusning när han senare på kvällen dök upp vid middagen som nämndes i förra inlägget. Han satt bredvid oss och svarade på ännu mera frågor, stackarn.
Bland annat att de har problem med en fluga som går in i nosen på fåren och orsakar andnöd.

Alla får i Frankrike genotypas för Scrapie. Det var för många år sedan ett stort problem i det området han arbetar i. Numer under kontroll tack vare den obligatoriska genotypningen.

Sedan roade han oss med en en händelse som skett i Paris. Han och en kollega reste dit för att scanna tackor innan de slaktades för att sedan utvärdera om de gjort korrekta bedömningar. När han sedan mycket trött skulle ta tåget tillbaka hem fick han två hundar som följde efter honom på tågstationen. Han försökte kicka undan den men fick en hand på axeln av en polis som sa att narkotika hunden hade markerat honom. Förläget försökte han berätta att han var veterinär och hade arbetat hela dagen på slakteriet och att deras hundar i själva verket gillade kött eftersom han hade samma skor på sig som han haft under dagen.

Vi skrattade gott.

Tech Ovin Del 2 Mina nya svenska vänner!


Några veckor innan Tech Ovin upptäckte jag att LG Produkter hade tagit fram ett helautomatiskt vågsystem. På deras website, http://www.lgprodukter.se/ finns en video.
Det är inblandat i min affärsidé som jag nämnt tidigare.

Därför kontaktade jag Daniel på LG Produkter. Han skulle åka ned som besökare, men ändrade sig sedan och beslöt att ställa ut det nya vågsystemet.

Med sig på den långa resan, tror han sa 1700 km enkel väg, hade han Emil som har hjälpt till med styrsystemet för den nya vågen. De bodde på samma hotell som mig.

De bidrog till att göra min mässupplevelse ännu bättre. Två helsköna killar med kul humor.

Daniel frågade om jag kunde hjälpa till när det var besökare som bara pratade franska.... som ni vet, har jag redan nämnt att min franska inte är särskilt bra, så det sa jag till Daniel, men att jag gärna skulle göra ett försök. Bäst fungerade trots allt Daniels egna kroppsspråk och vågen som talade för sig själv.

Där fanns även konkurrenter som hade automatiska system, men de var dyrare och enskild hantering av djuren var inte möjligt eftersom väggarna antingen var för höga eller överbyggda. De saknade också den huvudhållar funktion som LG har, en fördel när djuren behöver behandlas.

Visst är systemet dyrt i sig, men LGs lösning gör att den kan användas till flera ändamål till skillnad från konkurrenternas. Inköpt tillsammans med en eller flera andra lammproducenter blir kostnaden för var och en lägre och vågsystemet sparar in mycket tid om det är många djur som ska hanteras.

Tisdag kväll var det middag för alla utställare med fem rätter och lättklädd underhållning (många manliga utställare... hahaha). Emil hade ont i nacken dagen efter. Kanske för att han satt vänd mot scenen hela kvällen....

Närå, skojar bara, faktum är att underhållningen visade mycket hud, men var bitvis både enformig och förutsägbar, men kvällen var ändå mycket trevlig med skojande, vindrickande och nya matupplevelser.

Jag ser fram emot att träffa mina nya vänner igen!

Tech Ovin Del 1

Nu är jag hemma igen efter fyra hektiska dagar med mycket bilåkande och framförallt fullspäckade med får.

För min egen skull kommer jag dela upp mina upplevelser i separata inlägg. Ett skulle bli alldeles för långt.
Lovade innan jag åkte att det skulle komma ett inlägg i tisdags men det fanns tyvärr ingen tid till det.

Tech Ovin gav mig flera nya och värdefulla kontakter, samt ett återseende från lantbruksmässan i Paris. Mer detaljerad information följer i kommande inlägg.

Hade tyvärr den där nedriga Murphy som klängde sig fast på min rygg, ni vet han med den där lagen när det flesta går på tok. Fast riktigt sant är inte det, för det var många bra stunder också.
Men kontokortsproblem, inga pengar på min schweiziska mobil, två nära soppatorskar och flertalet felåkningar gjorde att humöret pendlade lite upp och ner. Tack vare många hjälpsamma personer omkring mig, så löste sig allt ändå, men oj vad hopplöst det kan bli ibland, speciellt på grund av kulturskillnader.