27 October 2007

Intyg funna!

http://www.sxc.hu/photo/848525
Sambons föräldrar har en liten restaurang. Under hösten när det är mindre med turister brukar de anordna temakvällar med en hel meny. Igår hade de en afton med Couscous. Totalt var det 38 personer från byn som kom.

Utifall det är någon som är lika ovetandes som jag var innan jag kom hit, så vill jag förtydliga att Couscous här nere inte refererar till couscous som man kan ha till annan mat. Nej, Couscous är en hel maträtt, givetvis med couscous (som kallas la semoule på franska) och sedan en gryta med kyckling, lammkött, en slags köttbullar (fast större), mergez (kryddig korv), kikärtor, squash och morötter.
Första gången jag såg rätten tyckte jag att själva grytan såg väldigt rörig ut och inte så aptitretande. Numer är det en av mina absoluta favoriter. Kan verkligen rekommenderas!

Sambons far, som var lite småberusad, pratade med mig mera än vad han brukar. Anledningen till att han inte säger så mycket annars, är för att han som person inte gärna leder ett samtal och själv har jag på grund av min bristfälliga franska svårt att ta täten.
Nåväl, igår, som sagt styrkt av lite alkohol, började han prata med mig. Bedrövad sa han "Du kommer aldrig och hälsar på oss längre, förut kom du ofta men inte nu längre" (själv tänkte jag, jo, det stämmer, men anledningen var att i början förväntade ni er att vi skulle äta lunch i er restaurang varje dag, men nu har jag lyckats styra upp det hela eftersom vi faktiskt är vuxna och fullkomligt kapabla att ta hand om oss själva. Dessutom arbetar vi både numera heltid vilket gör det hela annorlunda)
Eftersom han var lite nere, och jag faktiskt har lite taktkänsla, nöjde jag mig med att diplomatiskt förklara att vi arbetar så mycket att vi har svårt att få tiden att räcka till. Dessutom påminde jag honom att de var lika välkomna ner till oss.

Han grymtade lite till svar och kom med sin vanliga orsak att de inte kan lämna restaurangen.

En dålig ursäkt som är lite tröttsam att höra. Jag gillar inte när folk lägger förväntningar på mig, men inte själva bjuder till.

Jag lämnade köket och återvände ut till middagen och kunde inte undgå att känna mig lite skyldig och innan jag visste ordet av, hade jag föreslagit sambon att det kanske kunde vara en bra idé att plocka svamp med hans föräldrar under morgondagen (läs idag). Fortare än blixten framfördes detta till hans mamma och jag ångrade mig i samma stund. Tusan vad hade jag nu dragit igång. Jag gillar ju inte när vi hamnar i såna där krystade situationer där vi kör fast pga kommunikationsproblem eftersom min franska inte utvecklas så fort som de förväntar sig.

Gjort var gjort och idag gick jag och sambons mamma ut i skogen (hmm...pappan hade en ursäkt för att inte följa med...).
Och det var jättetrevligt! Och vi hittade en hel del med svamp även om det var sent på säsongen. Och vi kunde kommunicera riktigt bra!

Som ni ser är jag en fegis och undviker sånt som har känts lite jobbigt förut.
Två gånger den här veckan har jag fått bekräftat att det är himla löjligt och oftast är det inte så illa som jag inbillar mig. Det är snarare det motsatta - riktigt kul!

Förresten! Mina underbara föräldrar har gått igenom varenda låda jag har magasinerat och lyckades hitta mina lantbrukspapper som behövs för kursen i Limoges! På måndag ska jag göra iordning min ansökan.