8 August 2007

Lamor och vakthundar till flocken

den 7 maj
I de senaste diskussions mailen som jag nämnt tidigare, har de svävat ut rejält, vilket medförde att jag inte iddes läsa dem under en lång tid.
Debatten om USAs nya lagstiftning kring hästslakt blev till en lång och tråkig debatt som bollades fram och tillbaka mellan ett fåtal personer.
Nu är dock ordningen återställd främst tack vare flera inlägg som bad att mailen skulle återgå tll just fårdiskussioner.

Senaste mailet var intressant läsning där problem med rovdjur ventilerades. Tydligen är det vanligt i USA att använda lamadjur i flocken för att skydda dem mot predatorer. En lama ska enligt mailen, ha en medfödd avsky för hundar och coyotes och därför attackerar de dessa med sparkar. En annan fördel är också att de är betydligt högre än fåren och kan därför upptäcka fara tidigare.

Någon annan tyckte att lamor fungerar bra inledningsvis, men att de efter upprepade attacker förlorar sin aggressivitet och snarare uppträder som ett jagat byte vid förnyad attack.

Ytterligare en åsikt tyckte att lamor var ett utmärkt komplement till vakthundar. Just för att de är så höga och därmed har bättre översikt så de kan varna och sedan är det hunden som får attackera predatorn.
För mig som aldrig tidigare har hört talats om lamadjur som hjälp i detta sammanhang, tycker att det verkar lite motsägelsefullt. En tidigare fårägare hävdade ju att lamorna har en inbyggd agg mot hunddjur. Hur skulle det då fungera att ha både vakthundar och en lama i samma flock?
Jag får nog fortsätta följa diskussionerna.

De pratar också om olika raser vad gäller vakthundar. En kvinna beskrev hur besviken hon var med resultat som de tre inköpta hundvalparna hade gett när de växte upp. Enligt henne var det enbart en av dessa tre som fungerade tillfredställande och stannade med flocken, medan de övriga två mestadels drog iväg lång från fåren. Hon hade påpekat att det var korsningsvalpar en mix av Maremma/Tatra/Pyr/Anatolian.

Två inlägg menade att det inte var så underligt att hon var missnöjd med resultatet. Hundraserna i korsningen arbetar totalt olika när de skyddar hjorden.
Maremma och Tatra stannar nära flocken medan Pyr och Anatolian gör stora lovar i närområdet.
Tänkvärda inlägg.
Om en lama fungerar med hundar, så varför inte en lama, en Maremma/Tatra och en Pyr/Anatolian. Då borde de komplettera varandra bra.

Både hästar och åsnor har nämnts som andra alternativ till lamor, men det gäller att se upp då dessa djur många gånger jagar fåren istället för att skydda dem. Det nämndes också om hästar som stampade på fåren.
I Sverige gick mina får tillsammans med en häst. Det var inte för att skydda flocken, utan helt enkelt för att jag bara hade en häst och han behövde sällskap. En travhäst som jag haft sedan han var fem år. Mig veterligen hade han aldrig gått med får innan han släpptes ihop med dem vid 12 års ålder. Så här i efterhand kan jag inte minnas att det var några problem. I början var de visserligen avvaktande till varandra, men kom allt närmre varann efter några dagar.
Senare så accepterade de varandra fullt ut. Fåren kliade sig på hästens ben och sprang under magen på honom.
Enda gången jag tyckte det blev lite för mycket, var när fåren busade och sprang i hagen och hästen ystert sprang med och började bocka och sparka. Då var det nära att ett får träffades i huvudet. Men han gjorde aldrig något för att vara elak.
Lustigt nog så höll han ihop mest med baggarna.

Vad gäller attacker, så hade jag aldrig några problem, men jag bodde inte heller i ett sådant område, så om hästar funkar vet jag inte, men det verkar som en god tanke.

Första intervjun

den 16 april
Inte mycket skrivet på sistone. Har varit upptagen med annat.

Påskhelgen tillbringades vid Franska Rivieran. Cyrille bjöd på en resa till Cannes där vi bodde på fyrstjärnigt hotell. Underbart vackert!
Vi besökte även Nice och Monaco, men Cannes var i mina ögon vackrast.

Hemma igen. Ingen registrering än på sidan jag nämnde i förra inlägget. Jag behöver hjälp av Cyrille med franskan och han är lite motsträvig vad gäller fårfarmandet.
Han var desto mer positiv när jag erbjöds jobb som barnvakt för 4 Euro i timmen, det tyckte han att jag skulle ta.... alla har vi olika sätt att se på saken, lyckligtvis fann familjen en annan person som pratade franska och jag klarade mig undan!

De senaste två månaderna har jag sökt 7 jobb i Schweiz där de söker någon som pratar både engelska och svenska, alltså perfekt för mig, för jag slipper pressen med franskan. Dock tycks det bara vara jag som ser hur otroligt lämpad jag är. Inga intervjuer enbart tråkiga returmail om att tjänsten gått till annan sökande.
Misstänker att det är min tid som lantbrukare som spökar.
Konstigt att de inte kan se vilken stor merit det är för kontorsjobb!

Nåväl, idag hände det i allafall. Telefonen ringde. På onsdag har jag min första intervju i Schweiz för ett vettigt jobb!!!!
Inte inom lantbruk, men detta är för att bygga kapital. Håll tummarna!

För att fira bestämde jag mig för att baka kanelbullar. Det är väldigt omtyckta av omgivningen, vilket är mer än vad man kan säga om sill och Janssons frestelse.
Misslyckades totalt!! Tror ugnen har starkare övervärme än under. De är inte helt gräddade i mitten.
Om ni visste vad omständigt det är att hitta de rätta ingredienserna. Måste handla i både Schweiz och Frankrike för att få till det.
Hur som helst så går de nog ner ändå för de är tio gånger bättre än de jag bakade första gången i Frankrike, när jag fick hjälp med att införskaffa jäst, trodde jag, det visade sig vara bakpulver. Alla som bakat kan ana sig till resultatet.... Men de åt och sa att de var så goda så.... Hmm.. jag vet ju sen förut att deras smaklökar är lite underliga, men då tror jag att de bara åt för att göra mig glad.
I Sverige kunde jag baka bullar i sömnen. Ge mig tio gånger till så funkar det nog.

Igår lyckades jag bränna mig i ansiktet. Glömde bort att vårsolen är lite starkare här än vad jag är van. Tillbringade två timmar i en trädgård hos goda vänner som bjöd på grillat till lunch. Dessutom blev jag lite lullig på Rosévinet som jag och värden fick dela på oss två. De andra var tvugna att avstå, en pga graviditet och den andra för en fotbollsmatch han skulle spela....
När jag kom hem och tittade mig i spegeln så var näsan och kinderna röda som kokta kräftor.
Numer kallar Cyrille mig för Shrimp. Han får väl passa på och njuta av att han kan ge tillbaka, för själv är han en liten Stromph (inte säker på stavningen, men det är smurf på franska). Ett internt skämt som säkerligen verkar märkligt för en utomstående, det är alltid jag som får hämta stolen för att nå i köksskåpen.
Men, är det inte öknamnen sagda med kärlek som förgyller vardagen lite?

Jag har ett annat på han som låter hemskt om nån annan hör det, men det uppstod innan Cyrille skulle spela match och jag ville ge honom tur. I Frankrike betyder det tur om man säger Merde. Vilket betyder skit. För att ge honom extra mycket tur drog jag till med Grosse Merde!
Inte blev han särskilt tacksam för det inte. Sagt på det viset blev det "din stora skit". Ojsan, så det kan gå när man inte kan språket.
Men han är allt min Grosse Merde ändå!

Här har de börjat skörda det första ensilaget. Och fåren har varit på bete 2-3 veckor nu. Där inga djur går är gräset 30 cm högt.

Förresten har jag sökt distanskurser i ekonomi på högskolan, hoppas jag kommer in.

Lycka

den 5 april
Idag fann jag en internetsida med lantbruk där det finns möjlighet att överta eller att gå in som kompanjon.

YES!!!

Typiskt att min Franskgubbe är på fotboll. Han måste komma hem nu och hjälpa mig med franskan.
Jag förstår mycket, men inte allt och här är det viktigt att förstå varje litet ord!!

Mera om brittiska inbjudan

Vill göra ett tillägg till föregående inlägg.

Jag nämnde inbjudan som jag fick till Storbritannien.
Till producenten som har 300 tackor.
Produktion: brunstsynkronisering med tamponger, inseminering, dräktighetsscanning, lammar samtliga på en vecka och muskelscanning.

Det är en inbjudan som är mycket lockande!

Jag är visserligen för ekologiskt lantbruk och att det ska vara ett naturligt produktionssätt. MEN, efter att ha lammat 30 Gutetackor under fyra veckors tid, så vet jag att det hela behöver effektiviseras av flera anledningar.

Det är viktigt för ekonomin att kunna övervaka de flesta lamningar som sker, dels djuretiskt eftersom det förekommer lägesrättningar, varje räddat lamm är pengar och sen är det ganska skönt att kunna separera den nylammade tackan från den övriga flocken så hon får lugn och ro, på så vis undviks att nån hormonstinn olammad tacka får för sig att det skulle vara hennes små. Så roligt är det inte att försöka övertyga en tacka om att det är/eller inte är hennes lamm.

Det är viktigt för sin egen hälsa. Det är krävande att vara på språng var tredje timme i flera veckor.
Om sen djurantalet är alldeles för litet så övervakar man bort all förtjänst.
Känns ju mera meningsfullt ifall man kan vaka på flera tackor på samma gång. Det i sin tur gör det lättare att adoptera övertaliga eller övergivna lamm.
Vid mitt nästa fårprojekt funderar jag på utfodring med fullfoder. Enligt vissa är det bättre att utfodra runt lunchtid för då blir det mindre med nattlamningar. Sen ska fullfoder visst ge bättre djurhälsa och betydligt lägre bräkvolym jämfört med när kraftfodret ges separat.

Det har jag för övrigt lovat mig själv att aldrig mera göra.

Jag tänker aldrig mera vara lika med kraftfoder i en fårskalle!

Fullfoder, transponderutfodring eller en annan variant med en fodervagn. Albouy - företaget som tillverkar elevatorfoderbord som LG Produkter säljer i Sverige, de har en enhet som rör sig längs med foderbordet.

Så nu börjar ni ana varför jag inte är igång än, det kommer kosta en del att starta, men det ska det få göra.

Jösses vad svårt det är att hålla sig till ämnet. Massor med saker ploppar upp i skallen hela tiden.

Åter till den brittiska inbjudan.

Alltså att kunna se och lära om synkronisering, men här är jag inte lika positiv till tampongerna. Egentligen vill jag besöka en duktig lammproducent som lyckas "manipulera" tackorna framgångsrikt med hjälp av tidpunkt för klippning, ljus, foder och val av bagge.

Inseminering! Ja!! Det vill jag lära mig mera om. Det ger ju sådana möjligheter att få in nytt blod i besättningen. Mycket intressant ämne.

Dräktighetsscanning, självklart. För att kunna gruppindela tackorna, för deras skull och för min ekonomi. Rätt foder till rätt mage!
Plus att man vet vilka som väntar många lamm och kan hålla de under extra uppsikt.

Muskelscanning. Jättespännande område som jag inte vet något om. Hmmm... måste nog definitivt åka till England.

En sammanfattning om mina framtidsönskningar är ekologisk certifierad lammproduktion med moderna hjälpmedel.

Kika på Albouys hemsida.
http://www.albouyequipement.com/index.php?page=produit&lang=en
Ganska dyr lösning, men ack så smidig. Om inte annat kanske det kan ge dig några idéer.

Lantbruksmässa i Paris

Redan i höstas bestämde jag mig för att besöka lantbruksmässan i Paris i början av mars. Den ska visst vara bland de större i Europa.
Den har stort fokus på mat från olika regioner inklusive alla exotiska öar som hör till Frankrike.
Samtidigt hölls en annan mässa, SIMA, i Paris med fokus på inventarier och maskiner, den var riktad till lantbrukare.

Tågbiljetter och hotell bokades och jag såg verkligen fram emot att åka.

Dagarna innan fick jag en rejäl förkylning. Typiskt va?
Hade feberfrossa, en massproducerande snornäsa och hosta.

Men, jag åkte ändå.

Kroppen protesterade.
Första dagen besökte jag SIMA och fick information från leverantörer av grindsystem. Kvällen spenderades totalt utslagen på hotellrummet.
Härligt, första gången i Paris och jag ser absolut ingenting annat än tågstationen, metron och mässorna.

Andra dagen gick jag på lantbruksmässan. Jösses vad mycket folk!!
Hmm... smått irriterande med alla ickelantbrukare. Fast samtidigt får ju näringen utmärkt reklam så man ska ju inte gnälla.
Men det var många lämmeltåg med skolbarn och en uppsjö med konstelever som occuperade första plats vid fåren..... grrrrrrrrrrr

Nåväl, det som var mest intressant var faktiskt två trevliga herrar från England som var där för att marknadsföra brittiska avelsdjur.
De berättade att sedan sommaren 2006 hade restriktionerna hävts (Mul- och klövsjukan), så nu var det möjligt för dem att exportera djur igen.
Nu fick jag inga detaljer, men tydligen är det lite papperarbete, men utöver det så gick det relativt snabbt att föra in djur i Frankrike.
Förutsättningen var att djuren kom från en besättning med bra hälsostatus och genotypade djur.

Sedan 1975 har de en ras de kallar Meatlinc. Ska visst vara en utmärkt ras att använda i korsningsavel. Som faderras.
Ger snabbväxande lamm. Minns inte vilka raser som användes för att skapa rasen. Den äldre herren som berättade för mig pratade mycket och gav mig massor med siffror angående tillväxt och klassning, men mitt feberstinna huvud orkade inte riktigt med all information.

De hade också information om en tackras de tagit fram för köttproduktion. The North of England Mule.
En korsning mellan Swaledale och Blue Faced Leicester.

Famförallt var det den sociala biten som var trevlig med mötet och jag fick en inbjudan att besöka lantbrukaren som hade 300 tackor.
North of England Mules som korsades med Charollais.
Han tillämpar brunstsynkronisering med tamponger, inseminering, scanning för antal foster, lammar samtliga på en vecka och sen scannar de även muskeldjupet.
Tidigare hade han 1200 tackor men tyckte det räckte med bara några...... 300..... flockarna är större i England, fast det är ju klimatet också.

Fick ett bra tips av honom.

6 Juni är det en marknad/mässa som kallas North Sheep där det mesta inom modern lammproduktion kommer att visas, även raser.
http://www.northsheep.org.uk/

Tror jag ska boka in en resa till England.

Diskussions mail

Minns inte riktigt hur jag snubblade över listan, men jag är glad att jag fann den.

Det är engelsk språkigt mail, där fårägare diskuterar lammproduktion.
Merparten av lantbrukarna verkar vara från USA men även från Australien och Europa.

Första gångerna som jag läste mailen upplevde jag att listan var väldigt rörig, men efter ett tag förstår man vad som är citat från föregående inlägg och vad som är nytt.
Hmmmm.... ja, det blev ju en mycket bra och utförlig beskrivning det här!

Det är nog bättre om du tittar själv. Eller kontakta mig så skickar jag det senaste mailet. Det brukar dimpa in varje natt så jag har kul läsning på morgonen.

Lustigt nog så anmäler man sig till mailet via en listserver i Sverige.
https://www.listserv.uu.se/archives/sheep-l.html

Undrar vem Ron Parker är? Han deltar flitigt i diskussionerna i mailet, det är han som ligger bakom idéen (om jag förstått saken rätt) och han har en fårbok som man får läsa gratis via nätet, se min boklista. Och han bor i Sverige, men jag skulle gissa på att han är amerikan.

Nya personliga upptäcker i lantbruks-tillbehörs-världen

den 4 april
Saker jag sett i Frankrike som jag funderade på när jag hade fåren i Sverige:

1) Massor av olika grindlösningar i metall, även delar av slagtålig plast. Förmodligen betydligt lättare.
Dock föredrar jag fortfarande de vågsystem jag sett i Sverige. Känns lite märkligt att kunna beställa trägrindar..... såna gör man ju själv.

2) Komplett system med släpkärra för transport av grindar till betet.






3) Ett annat alternativ kan vara en hanteringsfålla i svart textil/plast. Djuren kan inte se igenom och den verkar enkel att flytta. Mindre kånkande än med grindar. Ibland kan det ju kännas som man bara kör djur och material fram och tillbaka beroende på väder och betesbehov.


4) Ansiktsmask till bagge. Tror inte det är nåt nytt, men det har jag aldrig sett i Sverige. Kanske stångas våra baggar mindre?
Mina var kanonsnälla och den senaste var nog den största kelgrisen av allihop.

5) Fårdusch, bara att placera i hanteringsfållan. Inget krångel med bad. Antagligen har de större behov av att kunna behandla djuren här.
Jag har aldrig behövt duscha/bada får, men när jag frågade rådgivaren så förklarade han att det är väldigt vanligt.

6) Tryckluftsdriven/elektrisk klövsax. Egentligen löjligt enkelt, har sett dem förut i fruktodlingar, men aldrig tänkt tanken att de kan användas när ett stort antal fårlövar ska ansas.

7) Plastkar för klövtvätt. De länkas ihop, tänk Brio träjärnväg, och på så vis bildas ett långt kar.

8) Betäckningsförkläde kombinerat med kritmarkör. Alltså inte antingen eller.

9) Här är det inte en modell på tackvändare. Det finns flera att välja mellan. Har ingen erfarenhet på det området och har därför ingen åsikt mer än att de har flera modeller.

10) Plastlåda med fläkt, speciellt anpassad för uppvärmning av nedkylda lamm. Ser betydligt brandsäkrare ut än de förslag jag sett i samband med lamningsproblem.

11) Massor av elektriska mjölkmaskiner för uppfödning av övertaliga lamm eller om tackorna mjölkas. Finns för 30-150 lamm.

12) Matta till fårklipparen. En sån önskade jag att jag hade förr. Så min kära klippare Per kunnat fått nått bättre att stå på när han jobbade.

13) Vid lantbruksmässan i Paris såg jag en tork som torkade ensilagebalar till hö. Italienskt företag. Det gav ett väldigt grönt och fint hö med de smaskiga bladen kvar. Effektkrävade, men det kunde lösas genom att bygga dubbeltak på uthus och därmed få en del av effektbehovet gratis från solen. I moduler anpassat för 8 rundbalar per del.

14) Har inget med får att göra. En bok för Snigel uppfödning! Är det bara i Frankrike man hittar en sådan måntro?

Varför

Jaha, hur kommer det sig att jag inte är igång än då?

Som alltid finns det flera bidragande orsaker.

En stor, är att Cyrille kommer från ett område där det bor många förmögna människor, framförallt i Schweiz, med städer som Geneve, Lausanne och Montreux inom en timmes bilresa.

Det är en fördel när man är egen företagare, för det finns köpstarka kunder, men det är mindre positivt när en lämplig fastighet ska hittas. Här är priserna tio gånger högre och det är inte lätt att finna mark.

Bete i bergen sommartid, men det är förenat med ett begränsat socialt liv då det är nödvändigt att leva på berget med flocken. Det är problem med framförallt vargar med också med tamhundar. Sen är det inte möjligt att betesputsa och då blir det svårare med ekologisk produktion. För att inte tala om transporten som ska ordnas för att få upp hjorden!! Djuren ska upp till ca 1300 meters höjd.

Om vi flyttar till ett annat område, 1-1,5 timmes bilresa västerut, så hamnar vi på andra sidan Geneve, men där finns det mera mark.
Det är viktigt att behålla närheten med Geneve för Cyrille arbetar där och jag hoppas att det snart finns ett arbete för mig med. Tanken är att jag halvtidarbetar medan jag bygger upp lantbruket.
När jag flyttade hit verkade det som det skulle bli ganska enkelt att hitta jobb i Geneve eller Lausanne. Min engelska är helt ok och städerna är internationella.

Men, men, så enkelt var det inte. De senaste 2 månaderna har jag sökt 6 olika jobb där de söker en kombination med Svenska/Engelska. Tyvärr saknar jag ekonomisk utbildning och erfarenhet från bank eller finans. Merparten av alla vakanser efterfrågar detta. Kanske är det en god idé att läsa ekonomi på distans för lönerna är verkligen toppen!

Vad gör man inte för att få hålla på med får igen?

För att bättra på mina odds så pluggar jag franska. Det är ett vackert språk med otroligt komplicerad grammatik.
Det finns inget "det", utan allt är antingen feminint eller maskulint och det påverkar i sin tur hela meningens uppbyggnad. Sen gör de dessutom skillnad på verben beroende på om det är relaterat till jag, du, ni, vi eller de....puuh

Hur som helst så måste jag lära mig språket för lantbrukets skull.

Måste slå hål på myten om att fransmän vägrar prata engelska. Visst, det är sant att många inte pratar engelska, men det är inte för att de vägrar, utan för att de skäms för sitt uttal. Och fransmän är otroligt stolta.

Innan jag kom hit hörde jag att de skulle vara arroganta.
Jösses, de är så artiga här så jag blir mörkrädd för hur de måste uppfatta oss svenskar.
Varje gång man handlar något så avslutar kassörskan med "tack, ha en bra dag, välkommen åter". Och det säger de till ALLA kunder.
Själv överväldigas jag varje gång och stammar fram "du också", vilket blir helt fel, här duar man inte folk man inte känner utan det ska vara "ni också". Äldre och lärare tilltalas också med ni.

Visst, det är gammalt, och gudarna ska veta att på vissa områden är de långt efter i detta land, men, jag gillar respekten de ger varandra.

Här har de ett system som jag inte tror finns i Sverige. Staten försöker uppmuntra äldre lantbrukare att gå i pension för att på så vis lämna över till yngre personer som annars skulle få svårt att komma in. Dels genom ett nätverk där parterna kan hitta varandra men också genom ekonomiska styrmedel.

Här ligger det mig lite i fatet att som ensam kvinna söka lantbruk, för det är inte vanligt med kvinnliga egenföretagre inom lantbrukssektorn.

Och som grädde på moset så är det samma med de jobb jag söker i Geneve.... det är ingen fördel att ha lantbruk i sitt CV när man söker kontorsjobb! Hahahaha

Som tur är så är jag ganska envis så det ska till ganska mycket innan jag ger upp.

Fårbilder

Om du inte redan har hittat Sheep Pics så bör du surfa dit.

http://sheep-pics.org/

Underbara bilder på får!

Fårhistoria

Ledsen om starten blir lite rörig, men det finns mycket som jag vill berätta.

I Sverige hade jag ett litet lantbruk med kombinerad produktion i växthus. Får på vintern och grönsaker på sommaren.
När jag och dåvarande sambon köpte gården fanns det inget kapital och därför tog allting så himla lång tid att genomföra.
Vi köpte 8st renrasiga Gutetackor, varav en var dräktig.
Att det blev just Gutar berodde på att det var en bekant som ville sälja dem i samband med att Mul- och klövsjukan härjade i Storbritannien, det var restriktioner i Sverige som följd av det och därför kunde han inte få iväg dem till slakt.

Så på vårkanten 2001 köptes de in. Spänd förväntan på första lamningen som givetvis resulterade i enbart ett lamm, fast det var tackans andra lamning, och självklart var det ett bagglamm. Jag hoppades på två tacklamm som jag kunde spara.
Nu vart bagglammet sparat ändå och på höstkanten när vi köpte en annan bagge så blev det även obesläktade tackor till lillbaggen, som numer var mindre söt...

Varje år sparades alla tacklamm och när jag tvingades sälja min flock bestod den av 60 tackor.

Under de år som jag hade fåren blev jag övertygad om att det är får jag vill arbeta med i framtiden. Och målet var att nå 300 tackor, men med någon köttras. Gutar är trevliga och har stor variation vad gäller färger och ullkvalitéer, men slaktkroppen kunde vara bättre.

Som bäst nådde jag R+ och hade hela tiden problem med för lite fett. För slakteriet alltså, mina kunder tyckte om köttet.

Jag har en stark övertygelse vad gäller miljön och därför har min produktion hela tiden varit ekologisk. Använde framförallt betesplanering och träckprovsanalyser.
Fick dock problem med Haemonchus i flocken. Veterinären bedömde att masken funnits med livdjuren när de köptes in, trots att de avmaskades innan. Jag lärde mig vikten av att använda rätt sorts avmaskingsmedel och rätt dosering. 30st djur vägdes och medicinerades individuellt för att få ordning på hälsan.

Ända sedan jag sålde mina får har jag varit övertygad om att jag ska starta om igen. Fast den här gången med minimum hundra djur från start och med en bra planering innan.
Djuren ska vara renrasiga, bra hälsostatus, helst genotypade och komma från en erkänt bra uppfödare.

Planen, i dagsläget, är att starta i Frankrike.

När jag började se mig om efter en kompletterande ras till Gutarna i Sverige, så tyckte jag att Dorset verkade intressant. Men det var inte så lätt att hitta livdjur.
Här, i Frankrike, är utbudet på köttraser stort.

Till att börja med funderade jag på nån stor ras.
Numer har jag tänkt om lite, inte för storlekens skull, utan för den rutinmässiga svanskupering som görs här.

Alla köttraserna har lång svans och kuperas helt. Djuren har inte ens någon stump kvar. Det görs pga. flugorna och för att göra det lättare att observera tackorna i samband med lamningen, men det ser lite underligt ut.

Kanske har de mer aggressiva flugor här, eller så beror det på att många enbart klipper djuren en gång per år, eller på att många besättningar antingen är rena Merinos, Ile de France eller med Merinoinkorsning (deras ull beter sig annorlunda och de ser alltid lortiga ut).
Av den anledningen vill jag inte ha Merinos!! Ser ut som man inte använt nån halm alls. Och då tittar man på djur som går på bete!

Nej, en lösning är kanske att satsa på en ras som hör till de Nordiska kortsvansade.
Här finns två alternativ, Finnoise eller Romanov.

Om jag har uppfattat det hela rätt så är Finnoise närbesläktad med Finull, fast här pratas det aldrig om ullkvalitéen, kanske är den sämre här?

Både Finnoise och Romanov är kända för den mängd med lamm de får.

Kanske är en produktion med renrasiga djur med många lamm ett alternativ? Eller renrasiga tackor som korsas med Charollais, Texel, Dorset, Suffolk, Bleu du Main eller nån annan köttras?

Bleu du Main.

Någonstans att skriva ned tankar och funderingar

Jag började min första blogg i april och nu flyttar jag den hit. Därför kommer jag kopiera mina tidigare inlägg. Detta inlägg skrevs i april.

Min första blogg.
Mest skriven för mig själv, för att reda ut allt som snurrar runt i huvudet.

Har precis firat min 29:e födelsedag. Kan inte påstå att det var en kul upplevelse, mera som ett stort OJ, vart tar tiden vägen?
Nu är det nästan exakt 10 månader sedan som jag flyttade till Frankrike.
Hit flyttade jag för att börja om och för att jag ville bli av med tråkiga upplevelser. Givetvis fanns det en speciell anledning till att jag hamnade just här. Cyrille.

En fransman som kontaktade mig via Hi5 i september 2005. Vi hade massor att prata om och spenderade timmar i telefonen.
Efter två veckor satt jag på planet till Geneve. Givetvis inget som jag berättade för mina nära och kära.
Under åren har jag träffat en hel del märkliga personer och visst fanns det i bakhuvudet att även denna kunde vara det.
Men, det heter ju "friskt vågat, hälften vunnet".

I Geneve möttes jag av en attraktiv och lite spjuveraktig man. Något förvånad mottog jag kindpussar och rougen förstärktes av mina blossande kinder. Det var nåt nytt. Ett väldigt trevligt sätt att säga hej på!
Kan tilläggas att jag aldrig fått så många pussar i Sverige som jag får i Frankrike och Schweiz...
I början var förvirringen stor. Vilken sida ska pussas först? Hur många pussar? Ska det låta? Ska läpparna röra kinden?
Antalet pussar varierar starkt med region. Cyrille bor i en by som delas av gränsen mellan Schweiz och Frankrike, så här tillämpas det både två och tre pussar.

Numer vet alla i byn att jag kommer utifrån, så jag kör med tre pussar och börjar på den sida som det faller sig.

Åter till första mötet.

Som den gentleman han är, så bjöd han mig på lunch vid en restaurang i en by.
Förrätt, huvudrätt och efterrätt givetvis med vin. Redan efter två timmar i Frankrike så var jag smått berusad.
Inte enbart på vin. Inte ofta jag har bjudits på trerätters förut, men för Cyrille var det en självklarhet. Kanske för att hans föräldrar har en restaurang eller så är det den franska kulturen.

Två veckor efter att jag åkt hem så kom Cyrille och hälsade på i Sverige. Och på den vägen är det.