Någonstans att skriva ned tankar och funderingar

Jag började min första blogg i april och nu flyttar jag den hit. Därför kommer jag kopiera mina tidigare inlägg. Detta inlägg skrevs i april.

Min första blogg.
Mest skriven för mig själv, för att reda ut allt som snurrar runt i huvudet.

Har precis firat min 29:e födelsedag. Kan inte påstå att det var en kul upplevelse, mera som ett stort OJ, vart tar tiden vägen?
Nu är det nästan exakt 10 månader sedan som jag flyttade till Frankrike.
Hit flyttade jag för att börja om och för att jag ville bli av med tråkiga upplevelser. Givetvis fanns det en speciell anledning till att jag hamnade just här. Cyrille.

En fransman som kontaktade mig via Hi5 i september 2005. Vi hade massor att prata om och spenderade timmar i telefonen.
Efter två veckor satt jag på planet till Geneve. Givetvis inget som jag berättade för mina nära och kära.
Under åren har jag träffat en hel del märkliga personer och visst fanns det i bakhuvudet att även denna kunde vara det.
Men, det heter ju "friskt vågat, hälften vunnet".

I Geneve möttes jag av en attraktiv och lite spjuveraktig man. Något förvånad mottog jag kindpussar och rougen förstärktes av mina blossande kinder. Det var nåt nytt. Ett väldigt trevligt sätt att säga hej på!
Kan tilläggas att jag aldrig fått så många pussar i Sverige som jag får i Frankrike och Schweiz...
I början var förvirringen stor. Vilken sida ska pussas först? Hur många pussar? Ska det låta? Ska läpparna röra kinden?
Antalet pussar varierar starkt med region. Cyrille bor i en by som delas av gränsen mellan Schweiz och Frankrike, så här tillämpas det både två och tre pussar.

Numer vet alla i byn att jag kommer utifrån, så jag kör med tre pussar och börjar på den sida som det faller sig.

Åter till första mötet.

Som den gentleman han är, så bjöd han mig på lunch vid en restaurang i en by.
Förrätt, huvudrätt och efterrätt givetvis med vin. Redan efter två timmar i Frankrike så var jag smått berusad.
Inte enbart på vin. Inte ofta jag har bjudits på trerätters förut, men för Cyrille var det en självklarhet. Kanske för att hans föräldrar har en restaurang eller så är det den franska kulturen.

Två veckor efter att jag åkt hem så kom Cyrille och hälsade på i Sverige. Och på den vägen är det.