Första intervjun

den 16 april
Inte mycket skrivet på sistone. Har varit upptagen med annat.

Påskhelgen tillbringades vid Franska Rivieran. Cyrille bjöd på en resa till Cannes där vi bodde på fyrstjärnigt hotell. Underbart vackert!
Vi besökte även Nice och Monaco, men Cannes var i mina ögon vackrast.

Hemma igen. Ingen registrering än på sidan jag nämnde i förra inlägget. Jag behöver hjälp av Cyrille med franskan och han är lite motsträvig vad gäller fårfarmandet.
Han var desto mer positiv när jag erbjöds jobb som barnvakt för 4 Euro i timmen, det tyckte han att jag skulle ta.... alla har vi olika sätt att se på saken, lyckligtvis fann familjen en annan person som pratade franska och jag klarade mig undan!

De senaste två månaderna har jag sökt 7 jobb i Schweiz där de söker någon som pratar både engelska och svenska, alltså perfekt för mig, för jag slipper pressen med franskan. Dock tycks det bara vara jag som ser hur otroligt lämpad jag är. Inga intervjuer enbart tråkiga returmail om att tjänsten gått till annan sökande.
Misstänker att det är min tid som lantbrukare som spökar.
Konstigt att de inte kan se vilken stor merit det är för kontorsjobb!

Nåväl, idag hände det i allafall. Telefonen ringde. På onsdag har jag min första intervju i Schweiz för ett vettigt jobb!!!!
Inte inom lantbruk, men detta är för att bygga kapital. Håll tummarna!

För att fira bestämde jag mig för att baka kanelbullar. Det är väldigt omtyckta av omgivningen, vilket är mer än vad man kan säga om sill och Janssons frestelse.
Misslyckades totalt!! Tror ugnen har starkare övervärme än under. De är inte helt gräddade i mitten.
Om ni visste vad omständigt det är att hitta de rätta ingredienserna. Måste handla i både Schweiz och Frankrike för att få till det.
Hur som helst så går de nog ner ändå för de är tio gånger bättre än de jag bakade första gången i Frankrike, när jag fick hjälp med att införskaffa jäst, trodde jag, det visade sig vara bakpulver. Alla som bakat kan ana sig till resultatet.... Men de åt och sa att de var så goda så.... Hmm.. jag vet ju sen förut att deras smaklökar är lite underliga, men då tror jag att de bara åt för att göra mig glad.
I Sverige kunde jag baka bullar i sömnen. Ge mig tio gånger till så funkar det nog.

Igår lyckades jag bränna mig i ansiktet. Glömde bort att vårsolen är lite starkare här än vad jag är van. Tillbringade två timmar i en trädgård hos goda vänner som bjöd på grillat till lunch. Dessutom blev jag lite lullig på Rosévinet som jag och värden fick dela på oss två. De andra var tvugna att avstå, en pga graviditet och den andra för en fotbollsmatch han skulle spela....
När jag kom hem och tittade mig i spegeln så var näsan och kinderna röda som kokta kräftor.
Numer kallar Cyrille mig för Shrimp. Han får väl passa på och njuta av att han kan ge tillbaka, för själv är han en liten Stromph (inte säker på stavningen, men det är smurf på franska). Ett internt skämt som säkerligen verkar märkligt för en utomstående, det är alltid jag som får hämta stolen för att nå i köksskåpen.
Men, är det inte öknamnen sagda med kärlek som förgyller vardagen lite?

Jag har ett annat på han som låter hemskt om nån annan hör det, men det uppstod innan Cyrille skulle spela match och jag ville ge honom tur. I Frankrike betyder det tur om man säger Merde. Vilket betyder skit. För att ge honom extra mycket tur drog jag till med Grosse Merde!
Inte blev han särskilt tacksam för det inte. Sagt på det viset blev det "din stora skit". Ojsan, så det kan gå när man inte kan språket.
Men han är allt min Grosse Merde ändå!

Här har de börjat skörda det första ensilaget. Och fåren har varit på bete 2-3 veckor nu. Där inga djur går är gräset 30 cm högt.

Förresten har jag sökt distanskurser i ekonomi på högskolan, hoppas jag kommer in.