Fårhistoria

Ledsen om starten blir lite rörig, men det finns mycket som jag vill berätta.

I Sverige hade jag ett litet lantbruk med kombinerad produktion i växthus. Får på vintern och grönsaker på sommaren.
När jag och dåvarande sambon köpte gården fanns det inget kapital och därför tog allting så himla lång tid att genomföra.
Vi köpte 8st renrasiga Gutetackor, varav en var dräktig.
Att det blev just Gutar berodde på att det var en bekant som ville sälja dem i samband med att Mul- och klövsjukan härjade i Storbritannien, det var restriktioner i Sverige som följd av det och därför kunde han inte få iväg dem till slakt.

Så på vårkanten 2001 köptes de in. Spänd förväntan på första lamningen som givetvis resulterade i enbart ett lamm, fast det var tackans andra lamning, och självklart var det ett bagglamm. Jag hoppades på två tacklamm som jag kunde spara.
Nu vart bagglammet sparat ändå och på höstkanten när vi köpte en annan bagge så blev det även obesläktade tackor till lillbaggen, som numer var mindre söt...

Varje år sparades alla tacklamm och när jag tvingades sälja min flock bestod den av 60 tackor.

Under de år som jag hade fåren blev jag övertygad om att det är får jag vill arbeta med i framtiden. Och målet var att nå 300 tackor, men med någon köttras. Gutar är trevliga och har stor variation vad gäller färger och ullkvalitéer, men slaktkroppen kunde vara bättre.

Som bäst nådde jag R+ och hade hela tiden problem med för lite fett. För slakteriet alltså, mina kunder tyckte om köttet.

Jag har en stark övertygelse vad gäller miljön och därför har min produktion hela tiden varit ekologisk. Använde framförallt betesplanering och träckprovsanalyser.
Fick dock problem med Haemonchus i flocken. Veterinären bedömde att masken funnits med livdjuren när de köptes in, trots att de avmaskades innan. Jag lärde mig vikten av att använda rätt sorts avmaskingsmedel och rätt dosering. 30st djur vägdes och medicinerades individuellt för att få ordning på hälsan.

Ända sedan jag sålde mina får har jag varit övertygad om att jag ska starta om igen. Fast den här gången med minimum hundra djur från start och med en bra planering innan.
Djuren ska vara renrasiga, bra hälsostatus, helst genotypade och komma från en erkänt bra uppfödare.

Planen, i dagsläget, är att starta i Frankrike.

När jag började se mig om efter en kompletterande ras till Gutarna i Sverige, så tyckte jag att Dorset verkade intressant. Men det var inte så lätt att hitta livdjur.
Här, i Frankrike, är utbudet på köttraser stort.

Till att börja med funderade jag på nån stor ras.
Numer har jag tänkt om lite, inte för storlekens skull, utan för den rutinmässiga svanskupering som görs här.

Alla köttraserna har lång svans och kuperas helt. Djuren har inte ens någon stump kvar. Det görs pga. flugorna och för att göra det lättare att observera tackorna i samband med lamningen, men det ser lite underligt ut.

Kanske har de mer aggressiva flugor här, eller så beror det på att många enbart klipper djuren en gång per år, eller på att många besättningar antingen är rena Merinos, Ile de France eller med Merinoinkorsning (deras ull beter sig annorlunda och de ser alltid lortiga ut).
Av den anledningen vill jag inte ha Merinos!! Ser ut som man inte använt nån halm alls. Och då tittar man på djur som går på bete!

Nej, en lösning är kanske att satsa på en ras som hör till de Nordiska kortsvansade.
Här finns två alternativ, Finnoise eller Romanov.

Om jag har uppfattat det hela rätt så är Finnoise närbesläktad med Finull, fast här pratas det aldrig om ullkvalitéen, kanske är den sämre här?

Både Finnoise och Romanov är kända för den mängd med lamm de får.

Kanske är en produktion med renrasiga djur med många lamm ett alternativ? Eller renrasiga tackor som korsas med Charollais, Texel, Dorset, Suffolk, Bleu du Main eller nån annan köttras?

Bleu du Main.