12 August 2007

Godkännande

Michaela Engström och Peter Olsson har vänligen gett deras tillstånd så jag kan använda deras vackra fotografier i min blogg.

Tack Michaela och Peter!




Till höger är Michaelas foto med Peter och ett får. http://sheep-pics.org/?action=view&id=4&size=M


Besök gärna deras websida Sheep Pics, där ni finner fler av deras foton samt andra får entusiasters bilder. Du har också möjligheten att ladda upp egna bilder där.
http://sheep-pics.org/



Till vänster är Peters foto med Michaela och ett lamm. http://sheep-pics.org/?action=view&id=107&size=M

Transponder utfodring

Transponder utfodring till får känns som ett mycket bra alternativ när tackorna får kraftfoder.

Vid traditionell utfodring på foderbord blir det både stressigt och en mycket hög ljudnivå, där tackorna trängs för att kunna äta så mycket som möjligt.
Givetvis äter de största och fetaste mest, medan de små tackorna som skulle behöva extra blir utan. Detta problemet kan lösas genom att gruppindela tackorna, men man kommer fortfarande inte undan ljudnivån. Ärligt talat så är det inte roligt att ha får, när de börjar bräka så mycket de bara orkar så fort de får syn på dig. Och det gör de oavsett om det är dags för kraftfoder eller ej. De blir som kraftfoder-junkies, inget annat existerar än att få mera. Hörselskydd med radio blir ett måste.

Transponder utfodring är fortfarande ganska ovanligt i Sverige och det verkar vara likadant i Frankrike. Det fungerar så att fåren antingen har en transponder i en halsrem eller i öronmärket, de går in i en foderstation anpassad för en individ åt gången, datorn läser av deras ID och kraftfoder portioneras ut i flera små portioner under dagen vilket ger bättre våmmiljö. Man kan bestämma på individnivå hur mycket kraftfoder de ska ha.
Det ger också en god överblick vilka som har ätit sin dagsranson. Om de inte har ätit kan det vara ett sätt att tidigt upptäcka sjukdomsproblem som mastit och foderleda.

Problemet verkar vara att få en bra lösning på själva stationen, så ranghöga tackor inte kan trycka undan mer ranglåga djur och stjäla deras mat. De flesta av de system som används idag är från början byggda för antingen kor eller svin.

Anders E som driver websiten Feedauto, http://feedauto.edbro.se/ där transponder utfodring kan diskuteras, avslöjade i våras att LG Produkter och Nedap håller på med en prototyp som förhoppningsvis kommer i slutet av 2007 alternativt början av 2008.

Vid Oviken Ost har de en anläggning från De Laval. De sa att de var nöjda med detta systemet och att det inte var problem med trängsel vid automaterna.

Anläggningen från De Laval byggdes från början för getter, men har visats sig, vid forskning tillsammans med norska UMB (Norges Landbruksuniverstet) fungera bra även till får.

De Lavals foderstation, här med getter.

Jag kontaktade De Laval förra året, för att få mera information, men det tog ganska lång tid innan jag fick svar. Och när svaret kom så visade det sig, att det än så länge är en mycket dyr historia. Detta var alltså för drygt ett år sedan och produktutvecklaren/säljaren sa att de var nyheter på gång under hösten 2006, så förmodligen är inte mina uppgifter helt korrekta längre, men så här såg det ut då för 300 djur:

5 Stationer/automater som var och en kan förse 60-70 djur
300 Transpondrar med halsrem
FP204 Processor (datan)
Totalpris 340 000 - 360 000 NOK.

Det är möjligt att köpa en mindre anläggning och sedan bygga ut den. Det ska enligt uppgift inte bli någon större prisskillnad om man gör det i etapper eller bygger hela anläggningen på en gång.


Ska bli spännande och se vad LG Produkter och NEDAP kommer med!

Gutefåren och deras horn


I början tyckte jag att det var praktiskt med Gutefårens horn, för det var lätt att ta fast dem. Blev lyckligtvis visare med tiden och observerade att djuren blev mer stressade av att hållas i hornen. De blir nästa paralyserade, tackorna reagerar mer än baggarna.

Istället tycker jag att det fungerar bättre att hålla dem under hakan så huvudet trycks något uppåt. Om djuret är skygg, exempelvis en ungtacka, kan det vara bra att först även hålla den andra handen över nacken tills hon lugnat ner sig.

För att få tag på ett skyggt djur kan det vara bra att sakta närma sig, de mest rädda försöker gömma sig bakom de andra, så man bara ser rumpan. Gå sakta fram och ta tag i bakbenet vid hasen. Först kommer individen inte att märka något, för hon/han tror att du inte kan se henne/honom, men när du går upp vid sidan så gäller det att snabbt, men ändå lugnt fatta tag under hakan.

Framför allt i lamningstider ville jag undvika all slags stress och spenderade mycket tid i växthuset med fåren. Det gjorde att de lät mig hjälpa dem om det krävdes lägesrättningar. Det är en seger när en skygg tacka accepterar att man hjäper henne utan att vara rädd. Samma sak när man kan passera en idisslande tacka utan att hon reser sig upp.

Och oavsett hur mycket tid man spenderar med flocken så har man alltid några djur som har en mer avvaktande inställning, precis som med människor, en del av oss är mer blyga.

En nackdel med hornen är om man bär arbetsbyxor med många fickor. Jag vet inte hur många gånger de lyckades krångla ner en hornspets i en av fickorna och nästan drog omkull mig. Eller baggen som lyckades tråckla in sitt horn i foderhäcken för rundbalarna. Då var det tur att jag bodde med en resemontör som hade en röravskärare, hur skulle jag annars fått lös han?

Mitt elektroniska arkiv

Den här bloggen är mitt elektroniska arkiv. Jag insåg nämligen att det är så himla bökigt att komma ihåg alla intressanta saker man hört eller att ens finna tillbaka till den där bra websiten. Kan jag dessutom skapa en dialog med andra så blir det ännu bättre.

Vad gäller bloggens utformande så behöver jag fila lite på det. Har aldrig riktigt varit intresserad av det tekniska bakom. Kom på igår hur jag gör för att hantera bilder, därför kan det hända att jag redigerar mina gamla inlägg.
Det är lustigt det där med det tekniska, i mitt nya jobb så får jag massor av tekniska frågor om databaser och varje gång känner jag mig som en jubelidiot!
Nu är det i och för sig inte mitt jobb att svara på sådana frågor, de vidarebefordras till en tekniker, men det är nyttigt för mig, jag lär mig en hel del.
Speciellt nyttigt är det eftersom framtidsplanerna med fåren självklart inkluderar en hemsida. Man måste ju marknadsföra sig som egenföretagre!