I början tyckte jag att det var praktiskt med Gutefårens horn, för det var lätt att ta fast dem. Blev lyckligtvis visare med tiden och observerade att djuren blev mer stressade av att hållas i hornen. De blir nästa paralyserade, tackorna reagerar mer än baggarna.
Istället tycker jag att det fungerar bättre att hålla dem under hakan så huvudet trycks något uppåt. Om djuret är skygg, exempelvis en ungtacka, kan det vara bra att först även hålla den andra handen över nacken tills hon lugnat ner sig.
För att få tag på ett skyggt djur kan det vara bra att sakta närma sig, de mest rädda försöker gömma sig bakom de andra, så man bara ser rumpan. Gå sakta fram och ta tag i bakbenet vid hasen. Först kommer individen inte att märka något, för hon/han tror att du inte kan se henne/honom, men när du går upp vid sidan så gäller det att snabbt, men ändå lugnt fatta tag under hakan.
Framför allt i lamningstider ville jag undvika all slags stress och spenderade mycket tid i växthuset med fåren. Det gjorde att de lät mig hjälpa dem om det krävdes lägesrättningar. Det är en seger när en skygg tacka accepterar att man hjäper henne utan att vara rädd. Samma sak när man kan passera en idisslande tacka utan att hon reser sig upp.
Och oavsett hur mycket tid man spenderar med flocken så har man alltid några djur som har en mer avvaktande inställning, precis som med människor, en del av oss är mer blyga.
En nackdel med hornen är om man bär arbetsbyxor med många fickor. Jag vet inte hur många gånger de lyckades krångla ner en hornspets i en av fickorna och nästan drog omkull mig. Eller baggen som lyckades tråckla in sitt horn i foderhäcken för rundbalarna. Då var det tur att jag bodde med en resemontör som hade en röravskärare, hur skulle jag annars fått lös han?
Posts
No comments:
Post a Comment