Tech Ovin Del 3 Fransk får veterinär funnen!

Som nämnt tidigare i bloggen har jag letat efter motsvarigheten till de fårhälsoveterinärer som finns i Sverige, men har inte haft någon större framgång.

På Tech Ovin dök det upp en när jag minst anade det.

Var på väg till hotellet då första dagen närmade sig stängningsdags. Fick syn på några tält som jag inte besökt innan och kikade in i ett tält för inseminering, men där fanns inte en kotte. Besviket gick jag vidare till nästa och tänkte att det där får jag ta imorgon.

I nästa tält visade de echografi (med reservation för den svenska stavningen, tidigare nämnt som fosterscanning). Där var det två herrar och en student men ingen annan besökare, vilket gjorde att jag kunde få en demonstration på engelska.

En av dem frågade om min situation vad gäller får så de fick höra mina planer och funderingar. Eftersom området där jag bor just nu, är alldeles för dyrt, sa jag att var som helst i Frankrike skulle kunna vara intressant. Snabbt kom frågan om bergen skulle vara något för mig. Hmm... det var ett sånt där läge när jag öppnat brödsaxen för fort, så jag fick lov att erkänna att just bergen kanske inte var så lockande. De skrattade gott åt mig och jag försökte lite förläget förklara varför. Dels för att det blir långa transporter, djuren behöver vaktas och för att jag tror det blir svårt att kontrollera parasiterna (man kan ju inte putsa beten i bergen).

Mothugg kom jag snabbt, parasiter var inte ett problem. Inget utförligt svar, bara kort. Jag tänkte att det där har han nog ingen koll på, avmaskar säkert rutinmässigt...

Vi fortsätte diskutera om både det ena och det andra och jag frågade vart man kunde vända sig för att lära sig att fosterscanna tackor. Något oförstående tittade han på mig och sa att det bara var veterinärer som gör det. Säker på att han inte förstod min fråga försöke jag förklara att det i Sverige fanns en eller eventuellt två personer som reste runt och gjorde detta.

Det var då jag fick klart för mig att det var en veterinär från Midi-Pyrineerna som jobbade främst med får som jag stod och pratade med. Då var det ridå läge, gud vad dum man kan känna sig ibland!

Fast i nästa sekund insåg jag att jag funnit vad jag sökt, en får veterinär.

Han berättade att de inte har speciella fårveterinärer i Frankrike, utan de som har mera kunskap försöker utbilda sina kollegor. Jag var fortfarande enda besökaren och frågade om det fanns något program för Maedi Vissna, men det har de inte i Frankrike.

Han såg nog att jag hade massor med frågor och det var dags att stänga för dagen, så han sa vänligt att jag gärna fick komma tillbaka nästa dag och fråga mera.

På 30 minuter hade jag lärt mig att det är veterinärerna som fosterscannar, de analyserar själva träckprover och det finns inget Maedi Vissna program. Öh... ähum... parasiter är inget stort problem i bergen, det vet nog han...... lol.

Det var lite svårt att dölja min förtjusning när han senare på kvällen dök upp vid middagen som nämndes i förra inlägget. Han satt bredvid oss och svarade på ännu mera frågor, stackarn.
Bland annat att de har problem med en fluga som går in i nosen på fåren och orsakar andnöd.

Alla får i Frankrike genotypas för Scrapie. Det var för många år sedan ett stort problem i det området han arbetar i. Numer under kontroll tack vare den obligatoriska genotypningen.

Sedan roade han oss med en en händelse som skett i Paris. Han och en kollega reste dit för att scanna tackor innan de slaktades för att sedan utvärdera om de gjort korrekta bedömningar. När han sedan mycket trött skulle ta tåget tillbaka hem fick han två hundar som följde efter honom på tågstationen. Han försökte kicka undan den men fick en hand på axeln av en polis som sa att narkotika hunden hade markerat honom. Förläget försökte han berätta att han var veterinär och hade arbetat hela dagen på slakteriet och att deras hundar i själva verket gillade kött eftersom han hade samma skor på sig som han haft under dagen.

Vi skrattade gott.