Varning, självömkan igen.

Ledsen att det har blivit få inlägg på sistone. Det beror på att jag har haft så många personliga inlägg till mig själv att hjärnan inte har räckt till för bloggen.

Den senaste månaden har bestått av väldigt mycket jobb på arbetet, framförallt säljbetonat, något som inte nämndes varken i platsannonsen eller min arbetsbeskrivning och som dessutom inte ger någon provision. Det har alltså skapat en hel del press utan att ge någon personlig vinning tillbaka. Det har bara stulit energi från mig. Helgerna har varit alldeles för korta och snart har vardagen varit där igen.

Har fortfarande inte talat med rådgivaren, inte heller ringt på gårdarna och därför var jag tvungen att stanna upp och fråga mig själv vad jag sysslar med.

Är det nu jag ska be min chef börja söka efter min ersättare, så jag blir "fri" att gå vidare?
Visst, det är löjligt, jag är mer oberoende nu än tidigare ekonomiskt, men ändå så hopplöst fastbunden i min tillvaro. Förväntningarna i byn är att vi ska gifta oss och skaffa barn imorgon. Som ett inköpt avelsdjur....

Vid två tillfällen har jag sagt upp mig från tidigare arbeten med olyckskorparna kraxande omkring mig "Om du slutar så får du ingen hjälp från staten, du kommer inte ha någonting, allting kommer gå åt h-vete" ...båda gångerna har de haft fel, för jag har fått nya jobb inom en vecka, men tänk om de skulle få rätt den här gången?

Andra saker jag frågar mig är om det verkligen är så viktigt med en stark ekonomi, självklart kan jag inte förneka att det är det, men samtidigt så tycker jag livet borde innehålla så mycket mera än den ständiga jakten på pengar.
Ja, jag vet, jag säger emot mig själv. Att driva en gård med 300 tackor handlar väldigt mycket om ekonomi. Men med den skillnaden att jag arbetar med något som känns viktigt för mig.
Det är inte affärerna i sig jag är emot, utan hetsen och framförallt att jag just nu inte har så mycket intressant i min vardag, mer än ett arbete som jag försöker sköta efter bästa förmåga. Men som sagt, det suger musten ur mig och planerna blir lidande. Det är därför som jag inte ringer, fast jag borde.

Det senaste året har jag ständigt varit småsjuk. Varje morgon vaknar jag med en näsa som är full av snor och det gäller att se till så det finns något att snyta sig i när nysandet drar igång, för annars står allt som samlats i nästan som en kaskad och landar på nåt olämpligt ställe.
I början antog vi att det berodde på det arbete som jag hade förra hösten eftersom det var både varmt, mer än 30 grader och hög luftfuktighet. Men fast jag slutade i November så har problemen kvarstått. Förutom ständiga nysningar har även min hy varit dålig samt stora problem med magen. Den svullnar upp som en ballong efter att jag ätit.
Sommaren har ägnats åt att försöka hitta det förmodade födoämnet som jag är allergisk/överkänslig mot. Trots två olika mediciner och en diet som uteslöt mjölk, mjöl, fett och fiber (den var mycket enformig) så har det inte blivit bättre.
Häromdagen diskuterade jag med min tyska kollega som berättade att han hade haft problem med mögel i en lägenhet där han och hans familj bodde. De kunde inte förstå varför de var sjuka hela tiden.... när de väl fann problemet och sanerade lägenheten så försvann deras problem på två veckor.

Nu undrar jag om även mina problem kan vara mögelrelaterade. Skulle faktiskt inte förvåna mig. Vi bor i en 20 år gammal byggnad med taskig ventilation och här nere är var och en sin egen bästa dräng. Vilket naturligtvis innebär att vissa arbeten som egentligen borde göras av en rörmokare, görs halvtaskigt med läckande kopplingar som följd.....

Nu har inte mina funderingar direkt mottagits med öppna armar eftersom det är sambons pappa som är den stora fixaren i familjen. Om jag vore i Sverige så skulle jag antingen ringa in Anticimex eller anlita en mögelhund, men här är jag hänvisad till att herrn i huset behagar göra något. Och det verkar han som sagt inte intresserad av. Ännu en sak som ger mig många funderingar.

Borde jag omedelbart flytta till en egen lägenhet här i byn?
Eller ska jag säga upp mig imorgon, på så vis är jag fri om en månad att ta mitt pick och pack och resa vart som helst och ta ett tillfälligt arbete?
Puh.... just nu önskar jag att man fick en manual när man föddes. En manual där man kan söka svar när frågor dyker upp "Om du befinner dig i den här situationen så gör du så här..." Skulle inte det vara praktiskt?

Nu blev jag långrandig. För att glädja er på fårfronten så arbetar jag på ett inlägg om sjukdomen Bluetongue som härjar i Europa. Kommer antingen imorgon eller på tisdag.