Uppdatering sen sist

Nu är alltså bloggen flyttad och jag ska lite snabbt summera vad som hänt i maj, juni och juli.

Jag hade en flertal jobbintervjuer i april/maj vilket resulterade i tre erbjudanden om anställning och det var riktigt nära att det blev ytterligare ett tillfälle.
Det blev alltså precis som med så mycket annat i livet; ketchupeffekten. Ni vet, inget, inget, inget.... massor!
1 juni började jag mitt arbete som account manager på ett multi nationellt företag som säljer tjänster till andra internetbaserade företag. Jag arbetar främst med Nordiska kunder och använder således mestadels engelska och svenska. Det har varit positivt för pressen minskade lite vad gäller franskan och då blev det helt plötsligt roligt att lära sig igen. Så franskan går framåt. Efter tre månader har jag möjlighet att få språklektioner genom arbetet!

Så jag har arbetat mycket. Visserligen bara heltid, men efter att ha varit hemma i många månader så blev kontrasten stor. Även om jag är trött, så är det underbart att komma ut från lägenheten!

Mitt nya arbete gjorde också att jag tyvärr missade North Sheep i England. Den missen gör jag inte om igen, så nu har jag redan sett till att vara ledig så jag kan åka till Tech Ovin i början av september. Det tror jag kommer bli mycket intressant!

Sen har jag skaffat min första bil i Frankrike. En ny Nissan Micra. En riktig tjejbil.
Här nere använder de inte personnummer som vi gör i Sverige; nej här måste man lämna kopior av pass/ID handlingar, kopia på en elräkningen, intyg från kommunen att man bor där man säger....vilket gör att allt administrativt är riktigt omständigt att genomföra. Som att köpa bil. Tur att jag har Cyrille som hjälper mig.

En egen bil har jag saknat så nu känner mig betydligt friare i själen.

Har även träffat en lokal lammproducent som tidigare höll till i Schweiz, men nu är han på den franska sidan. Innan hade han 300 tackor och arbetade mycket med avel för att uppnå ett gott resultat. En dag bestämde han sig för att sluta (jag vet inte skälet) och sålde alla djuren. Han stod ut i ett år utan fåren, och sedan skaffade han nya. Just nu har han 100 tackor, men han vill utöka. Han frågar mig varje gång vi ses om jag inte saknar mina får. Det är lustigt, för han förstår precis hur mycket jag saknar dem!!

Jag har alla kontaktuppgifter till de som köpte mina tackor, men lika mycket som jag vill veta hur de har det, så fruktar jag att få reda på någonting alls.

Däremot har en får-affärsidé dykt upp i mitt huvud. Men den måste filas på, så den avslöjar jag inte ännu.