Vilken fredag!

Fotograf: Michaela Engström, http://sheep-pics.org/?action=view&id=706
Ja, jag vet, det är inga får på bilden. Men detta foto får illustrera mig (kaninen), mina två kollegor i Schwiez (getterna) och sen den amerikanska kollegan (den jämförelsevis stora älgkalven).

Himmel och pannkaka, vilken vecka!

Veckan har varit krävande på jobbet och idag blev det en praktfull avslutning inför helgen.
Bland nattens skörd av email fanns ett från en amerikansk kollega, som fick mig att tända på alla fyra cylindrarna. Oj vad det kan vara tålamodsprövande att arbeta med amerikaner!

Låt mig förklara. Företaget som jag arbetar för tillhör ett stort börsnoterat företag. Därför har vår ekonomiavdelning rationaliserats och allting sköts genom huvudfirman. Det gör också att en del personer verkar skita fullständigt i att försöka göra ett bra jobb, speciellt eftersom vi är så himla omständiga i Europa med alla våra språk. Nej helst vill de nog att allting, både lagar och språk vore som i USA.

Det här är detaljer som gör vår fakturering lite svårhanterlig eftersom de Europiska kunderna inte alltid uppskattar den amerikanska buffligheten. Detta försöker vi som sköter om kunderna att reparera i våra kundrelationer. Ett fall har jag ägnat tre månader till att reda ut. Alla var egentligen överens, men det hade blivt ett slags moment 22 läge och inget rörde på sig.

För två veckor sedan lyckades jag till slut att lösa det hela och det verkade som slutet gott allting gott. Ända tills denna morgonen. Två veckor efter att en återbetalning skulle genomförts har en av amerikanerna, en kvinna, än en gång bestämt sig för att vara paragrafryttare och fullkomligt vägrade att betala ut någonting innan kunden betalat vad de ska till oss (det verkar säkert jättemärkligt, men det är olika kontrakt och flera företag inblandade om ger såna här varianter).

Den här kvinnan ville nu att vi i princip skulle stå framför kunden, de med en check i handen och vi en annan. Sen på tre skulle vi byta med varandra! Grrrrrrr.... småskolefasoner.

Tur för henne att hon inte var i närheten när jag läste mailet. Då hade hon legat pyrt till.

Anledningen till att situationen uppstog över huvudtaget var att mitt företag hade hanterat situationen illa sedan tidigare. Jag har trott hela tiden, att kunden inte maskar med flit och var övertygad om att de skulle betala så snart vi gjort rätt för oss.
Men vad är väl jag, en fjuttig Europeisk medarbetare, alldeles för långt ned i näringskedjan. Hierakin var uppenbar.

Min första spontana rektion var att svara henne och alla andra som var på cc i mailet att antingen ordnar de så pengarna finns hos kunden tills nästa fredag, eller så kan de börja leta efter en ny anställd som talar svenska till kundservicen, eftersom jag bara har en månads uppsägningstid. Och skulle det sen vara så, att kunden inte betalade, fast jag gått i god för dem, ja då kan de avskeda mig.

Två kollegor som också var inblandade övertygade mig om att det var en dålig idé, för även om jag inte har nåt emot att sluta så skulle de hamna i klistret. Istället gick en av dem igenom det ekonomiska och kunde se att kunden visst hade börjat betala vad de skulle till oss, fast amerikanskan hävdat annorlunda.

Innan dagen var färdig hade ett nytt mail skickats tillbaka med rena fakta som visade vad vrångt hon betedde sig. Men, men, vi har säkert fått nåt annat obegripligt svar på måndag i denna meningslösa prestigekamp.

Tidsskillnaderna gör att vi oftast är hänvisade till email, såvida vi inte stannar kvar på kvällarna. Fördelen med email är att det finns dokumenterat.

Det är så kul med teamwork! ;-) Det är väl helt enkelt för simpelt att bara försöka göra bra affärer med nöjda kunder.....

För att ni inte ska tro att jag är som en rabiessmittad hund, så vill jag förtydliga att sedan jag började i somras har mitt mål varit att hela tiden försöka förbättra våra brister till förmån för både kunder och oss själva. Sen när nån motarbetar det hela på grund av dumma principer, då brister det till slut. Det var självklart inte det första hindret från den här personen.

Detta ledde till en bra sak. Jag ägnade lunchen åt att skriva ihop frågor och funderingar som jag mailade till gårdskontakten i Limousin. Äntligen kom det mailet iväg. Det var den sparken i baken jag behövde. Egentligen kanske jag skulle skicka ett mail till kollegan i USA och tacka för hjälpen. Vi får se vad jag får för svar på mina frågor, om utgången blir positiv så kan det vara tänkvärt...

Vad är en välavlönad dag på kontor i Schweiz mot en uselt betald dag bland får....