Bluetongue

Jag försöker förstå hur sjukdomen Bluetongue fungerar och yttrar sig. Dessvärre är den mesta informationen på engelska och franska. Varken mina språk- eller fackkunskaper räcker till. Ta därför min amatörmässiga sammanställning med en nypa salt.

Bluetongue är en komplex sjukdom som beror på djuret, viruset och den omgivande miljön. Sjukdomen yttrar sig främst hos får och de Europeiska fårraserna verkar särskilt mottagliga.

Bluetongue är en sjukdom som orsakas av ett virus och drabbar idisslare, både vilda och domesticerade djur.
Nötkreatur och andra idisslare fungerar som värdar/reservoarer för viruset och symptomen är oftast mindre uppenbara än hos får, trots höga virus nivåer i blodet.

Viruset hör till familj Reoviridae, genus Orbvirus och det finns just nu 24 kända varianter (serotyper).
Spridningen sker endast via svidknott och ingen direktsmitta från djur till djur är möjlig. Sjukdomen, som orsakar stora ekonomiska förluster, kan inte heller överföras till människor.

Viruset påverkas inte av vare sig fysisk eller kemisk påverkan, men inaktiveras efter 3 timmar i 50°C eller 15 minuter i 60°C. Det är mycket stabilt när det har tillgång till protein och har överlevt flera år i blod som lagrats vid 20°C.

När väl sjukdomen har etablerat sig i ett område så är viruset mycket svårt att bli av med eftersom det cirkulerar mellan får, nötkreatur, andra idisslare och svidknott.
I länder/områden där omständigheterna inte är idealiska, kan viruset överleva i flera år för att sedan dö ut.

I områden med kallare väderlek är utbrotten säsongsknutna och när temperaturen sjunker reduceras svidknotts-populationen till låga nivåer. Det medför att viruset drar sig tillbaka till områden där det kan spridas helårs vis.
Bluetongue anlände till Portugal och Spanien 1956 och tros ha funnits kvar i Portugal i 3 år och 4 år i Spanien.

Bluetongue beskrevs första gången i Sydafrika bland Merino får som introducerats från Europa i slutet av 1800-talet. Sjukdomen ansågs isolerad till detta område och forskningen kring viruset och sjukdomen bedrevs huvudsakligen lokalt i landet, främst vid Onderstepoort Veterinary Institute.

Där upptäcktes hur sjukdomen sprids via svidknott och att det finns ett flertal olika serotyper av viruset. I dagsläget finns det 24 kända serotyper i världen.

1943 rapporterades Bluetongue på Cypern och utbrott fanns även i Israel, USA, Portugal, Spanien, Pakistan och Indien.

Under de senaste trettio åren har bevis för regelbunden virusaktivitet kunnat fastställas i tropikerna. Däremot har det inte nödvändigtvis inneburit sjukdomsutbrott.

Geografiskt förekommer viruset på breddgraderna 40oN and 35oS.
Närvaron av viruset i det här området, helårs vis eller säsonsbunden, beror på klimat typen i området.
Genetiska studier har visat att viruset förekommer i diskreta och stabila ekosystem, förmodligen orsakat av en slags samevolution mellan olika serotyper och svidknott.

I flertal tropiska länder finns viruset etablerat där det cirkulerar mellan får, nötkreatur och andra idisslare.
Geografisk spridning av viruset anses ske under exeptionella år som 1956 till Portugal och Spanien, 1988 till British Colombia, 1999 till Bulgarien, Grekland och Tunisien och år 2000 till Algeriet, Sardinien, Korsika, Mallorca, Sicilien och Italien.

Utbrottet på Cypern 1943 orsakades av en aggressiv serotyp av viruset och lämnade förluster på 60-70% i vissa flockar. Även utbrottet i Iberia området 1956 var spektakulärt, inom de första 4 månaderna hade 46 000 får i Portugal och 133 000 får i Spanien dött.

Svidknotten av "genus" Culicoides fungerar som biologiska spridare (vektorer). Det finns ca 1400 olika arter i världen, men mindre än 20 av dessa anses vara aktuella eller tänkbara spridare av viruset.

De mest välstuderade arterna är C. variipennis och C. insignis i USA, C. fulvus, C. wadai, C. actoni och C. brevitarsis i Australien, C. imicola i Afrika och Mellanöstern.
Det är möjligt att ytterligare vektorer kommer identifieras i länder som Kina och Bulgarien.

Svidknotten förekommer oftast i fuktiga områden med varierad terräng, men framförallt i våta och leriga områden.
De äter nattetid och föredrar varma, vindstilla områden. Honorna suger blod innan äggläggningen i fyra-dagars intervaller och överlever i 2-3 veckor. Äggen kläcks efter 2-3 dagar och beoende på temperatur, varar larvstadiet i 12-16 dagar. 2-3 dagar efter puppstadiet är de vuxna knotten klara och de suger blod en dag senare samtidigt som de förökar sig.
Några av arterna föredrar nötkreatur framför får.

Bluetongue har observerats i Australien, USA, Afrika, Mellanöstern, Asien och Europa.
Sedan oktober 1988 har viruset spridit sig allt längre norrut, kanske på grund av den globala uppvärmningen. I augusti 2006 rapporterades de första fallen i Nederländerna och snart fann man även sjukdomen i Belgien, Tyskland, Luxemburg och norra Frankrike.

I år, 2007, har tusentals nya fall konstaterats i Tyskland, Nederländerna och Belgien, samt hundratal fall i Luxemburg och norra Frankrike. Dessutom upptäcktes den 22 September att nötkreatur i närheten av Ipswich, Suffolk i Storbritannien hade drabbats av sjukdomen.

Man har tidigare inte räknat med att virus ska övervintra i knotten men det finns tecken på att det kan ske eftersom ett tyskt försök visat att osmittade djur som nu släppts ut i områden där sjukdomen fanns förra betessäsongen har blivit smittade.

Utbrotten i södra Europa orsakades av serotyperna 2, 4, 9 och 16. Dessa fall var både mer norr och väst om normalt spridningsområde. Det verkar som viruset kom in från både Turkiet och Nord Afrika. För dessa serotyper finns det det vaccin tillgängligt. Men det är serotyp 8 som just nu cirkulerar längre norrut i Europa. Detta var första gången sjukdomen påvisades så långt norrut i Europa och även första gången just denna variant, BTV-8, hittades inom EU. För serotyp 8 finns än så länge inget vaccin, men två företag, Merival och Intervet arbetar på att ta fram ett passande vaccin. EU-kommissionen jobbar för att det ska kunna godkännas snabbt. Det kommer att behövas i stora mängder eftersom det ges förebyggande.

BTV-8 i norra Europa, har även orsakat fler och allvarligare symptom bland nötkreatur än andra serotyper. Eftersom det är en vektor-buren sjukdom som sprids till friska livdjur genom blodsugande myggor är inte ett levande virus vaccin önskvärt.

Inkubationstiden är 5-20 dagar och de flesta symptom uppträder inom en månad.
Huvudsakliga symptom är hög feber, 42 °C, riklig salivproduktion, andningsproblem, sårigheter i kronranden, svullnad av huvud, tunga, nos och läppar samt blåfärgning av tungan. Andra sympton kan vara stelhet, aborter, missbildade lamm och lunginflammation. Foster hos drabbade tackor verkar vara som mest mottagliga för viruset under den period när hjärnan utvecklas. Symptomen för sjukdomen är många. Återhämtningstiden är mycket lång med kraftiga viktminskningar och ull bortfall.Ödemen som uppstår i läppar och runt nosen kan ge fåren ett apliknande utseende.Munnen blir öm och sårig med riklig salivproduktion.Fåren slutar inte att äta helt, men äter betydligt mindre pga smärta från munhålan och håller gärna kvar maten i munnen för att mjuka upp den innan den tuggas. Om feber förekommer så syns den 4-10 dagar efter smitt tillfälle.

Andra kliniska symptom som följer under den andra veckan efter infektionen orsakar ofta akuta dödsfall. Många orsakas av ödem i lungorna och/eller otillräcklig hjärt kapacitet. Senare, efter 3-5 veckor kan fåren avlida av kroniska följdsjukdomar som bakteriella komplikationer, speciellt orsakat av Pasturellos. Även undernäring och depression är bidragande faktorer.

Dödligheten är vanligtvis låg, men hög bland särskilt mottagliga raser (vet tyvärr inte vilka, mer än att Europeiska raser har nämnts som särskilt känsliga). 30% av de drabbade djuren i Nederländerna avled 2006. Symptomen är betydligt kraftigare och allvarligare i nya regioner, än där den förkommit sedan tidigare.

SVAs inventering av svidknott visar att de arter som sprider sjukdomen bluetongue hos idisslare i Nordeuropa även finns i södra Sverige. Det är fortfarande okänt om och hur effektivt de kan föra smittan vidare i Sveriges klimat, hittills har inget fall påvisats i Sverige.