Ile de France

En annan fransk ras är Ile de France.
Arbetet med att få fram rasen påbörjades 1832 då Leicester Longwool korsades med Merino de Rambouillet och därefter med Dishley och De Montchamp. Stamboken registrerades 1922.
Innan rasen bytte namn till Ile de France, kallades den Merino de Dishley.

Rasen finns på fem kontinenter och förekommer sedan 1951 i 32 länder. I Storbritanninen introducerades rasen på 70-talet. Det är en ras som fungerar i de flesta produktionssystem och miljöer. Den är speciallt vanlig i centrala Frankrike.

Ile de France är en köttras med flera kvalitéer som bra slaktkropp, god tillväxt, året-runt brunst, hög mjölkproduktion samt kvalitets ull.

Det vita huvudet och benen är ull fria. Både baggarna och tackorna är hornlösa (polled). Baggarna väger 110-150 kg och tackorna 70-90 kg. Antalet uppfödda lamm per tacka är i snitt 1,74. Renrasiga baggar används som faderras i korsningsaveln främst för att förbättra slaktkroppen och den dagliga tillväxten. De långa svansarna kuperas i Frankrike

Rasen kan, tack vare sin förmåga att komma i brunst året om, lamma tre gånger på två år. Lammens dagliga tillväxt är för:
1 lamm dag 10-30: 298 g/dag och för dag 30-70: 352 g/dag.
2 lamm dag 10-30: 246 g/dag och för dag 30-70: 327 g/dag.
Många lamm slaktas vid 3-4 månaders ålder och väger då 18-20 kg slaktade.

I jämförelse med Charollais har Ile de France:

• Mycket längre betäckningssäsong (året runt).
• Bättre ull kvalité.
• Likvärdig daglig tillväxt.
• Mindre juver.
• Senare könsmogenhet.

Personligen tycker jag att rasen inte är speciellt estetiskt tilltalande med den feta ullen som gör att djuren ser smutsiga ut och hudvecket över nosryggen ger dem ett säreget utseende.
Vid lantbruksmässan i Paris pratade jag med en uppfödare av Ile de France Han berättade att de har lätta lamningar och är goda mödrar, vilket innebar att han sällan behövde ingripa vid lamningarna. Många positiva sidor gör den, trots sitt utseende, till ett intressant alternativ.

Får i växthus

När jag och exet köpte vår gård så hade jag stora självförsörjnings ambitioner med idéer som hade legat och grott i väntan på ett eget ställe.
Tyvärr var det som så ofta, det funkar kanonbra i huvudet, men sen kan vara svårare att faktiskt genomföra det rent praktiskt.
Detta har förhoppningsvis lärt mig att vara mera realistisk, även om jag säkerligen verkar lite uppe i det blå i denna bloggen vad gäller mina framtidsplaner.

En sak som faktiskt fungerade var den kombinerade användningen av ett växthus. Tack vare ett stipendium på 10 000kr så kunde en begagnad växthusstomme inhandlas. Det fanns en hel del med begagnade hus till salu på marknaden men jag valde ett Kariba hus, 8x16m, som var nedplockat eftersom jag tänkte att det var enklare att inte behöva montera ner det själv.

Ganska snart upptäcktes att bågarna hade blivit påkörda, så monteringen blev inte helt enkel. Bågarna hade inte heller blivit märkta när de plockades ned, det hade underlättat. Till slut blev nockventilationen skippad och istället skulle vindnät monteras i gavlarna för ventilationens skull. Vid den här tidpunkten fanns det verkligen inga pengar, bara drömmar, vilket gjorde att en lösning med byggplast testades. Funkade hyggligt, men efter ett blåsoväder återstod inte mycket. Enbart i ena änden, så det blev mera som ett vindskydd den första säsongen. Turligt nog så var det bara några få djur då.

Senare investerades i riktig växthusplast som jag först hade tänkt gräva ned vid långsidorna, men leverantören av plasten rekommenderade mig att montera träplankor nedtill, i nocken och längs med gavlarna och sedan spika fast plasten med en trälist ovanpå. Denna lösning fungerade riktigt bra, möjligtvis skulle det varit bra om plasten hade blivit mera spänd.

Huset stod i litet utförslut och förstärktes därför med svetsade kryss mellan de två yttersta bågarna. I marken var huset förankrat med jordankare. Inuti var det en träsarg ca 120 cm hög för att skydda plasten från fåren.
När det var storm en natt så våndades jag en hel del, men insåg samtidigt att det fanns inget att göra så länge som det var natt. Växthuset döljdes bakom ett uthus från boningshuset sett, så ni kan ana hur nervöst det var att runda ladugården för att se på det förväntade kaoset.
Men det var inget kaos, huset hade stått pall och djuren var välmående.

Utfodringen gjordes med rundbalar. Det gick inte att köra in med en traktor, så djuren stängdes in i den bortersta änden, sen ställdes en rundbal in i öppningen, med plasten kvar under och sköts sedan in med traktorns frontlastare. Fodergrindar placerades runt balen så djuren inte kunde kättra upp på den.

Apropå grindar, det hade jag inga först, men fick tag på begagnade Knarrhults grindar lagom till betäckningssäsongen vilket var perfekt eftersom det skulle vara två olika grupper. Växthuset delades av på mitten så djuren fick varsin halva längs med huset, på så vis kunde de fortfarande äta från samma ensilagebal. Somnade nöjt på kvällen.
Morgonen därpå vaknade jag tidigt för det var ett himla liv bakom uthuset. Skyndade dit och fann två baggar som inte alls hade ägnat sig åt att uppvakta tackor, nej, de jäklarna (det var vad jag kände där och då) hade ägnat, om inte hela, så en väldigt stor del av natten, till att stångas. Med grindarna i mellan.... Jag hade haft grindarna i ett dygn. En blev helt förstörd, metallen var av, flera var rejält buckliga så det blev svårt att få i pinnen som man använder för att sätta ihop flera grindar. Naturligtvis var den helt förstörda en 2,5 meters grind som var dyrare.
Men baggarna, de hade knappt ett märke, en var lite skavd i pannan strax under hornet, men det var allt. Ibland lär man sig dyra läxor!

När djuren släpptes ut i maj så användes huset till grönsaksodling. Det första året hackade jag rännor i ströbädden som fylldes med plantjord, för jag var orolig för att det skulle bli för starkt för rötterna att stå direkt i ströbädden. Nästkommande år hällde jag bara plantjord ovanpå så plantorna kunde rota sig, för sen var det absolut inga problem. Det var jättelyckat, plantorna trivdes mycket bra. Fördelen i början var att bädden var varm, så jag drev upp fina plantor genom att ställa odlingsbrätten direkt på ströbädden med fiberduk över.
Jag hade ca 200 tomat-, 50 paprika-, 5 gurk- och 50 vattenmelons plantor. Melonerna skördades när de var stora som ett äpple och åts ur med sked, som en kiwi. De var riktigt goda, speciellt de gula.

På höstkanten hade jag tänkt hyra in en bobcat för att gödsla ut innan nästa säsong, men bädden hade satt sig med odlandet, så det var inte nödvändigt. Rejält lager med ny ren halm och ännu en säsong. Året därpå hade jag skaffat Linderödssvin som fick böka runt ströbädden, precis efter att djuren gick ut på försommaren och sen ytterligare en gång, innan fåren kom tillbaka på hösten.

Nåt år senare blev jag tvungen att sälja rubbet eftersom exet plötsligt köpte nytt hus och flyttade på en månad. Varför vet jag fortfarande inte idag, men har fått vissa medgivanden om att det fanns en annan kvinna med i bilden.

Växthuset såldes billigt till en skola som kom och plockade ner stommen. Gissa om det drog i mig när jag såg all dena fina jorden som var under. Jag visste att det skulle bli fin jord, men nu fick jag aldrig möjligheten att använda den. Istället blev åkern liggandes för fäfot i några månader innan en gniden konventionell grannbonde tog sig an mina fd marker eftersom han ville ha bidragen. Sen hade han mage att ringa och skälla ut mig, för att de var så dåligt skötta. Han hävdade att han hade fått ösa på massor med gödsel för att få fason på dem igen.
Vissa ser inte guldet även om det är precis under näsan på dem!
Sen så verkar de vara helt befriade från empati också, det var ju inte så att jag frivilligt flyttade därifrån. Tilläggas kan också, att när vi flyttade in så hade marken varit obrukad och var full med blommande Baldersbrå som spritt mängder med frön. Därför plöjde vi fälten och sådde dem med ärt/havreblanding med vitlöver vallinsådd. Misskötta var de inte.

Fotograf: Michaela Engström, http://sheep-pics.org/?action=view&id=617&size=M

Jag blir fortfarande förbannad när jag tänker på det. Gissa om jag anser att två personer från den tiden gott kunde behöva slicka på elstängslet!!!

Tack Michaela för en så träffande bild!

Splitting sheep

Nedan finner ni ett saxat inlägg från diskussionsmailet som nämndes tidigare i bloggen. Det var så humoristiskt skrivet så jag kunde inte låta bli....

Subject: Splitting sheep

I happen to be very excited because someone offered me a dog with breeding and talent, but not much training, and I am reading up as much as I can to learn how to train the dog, and myself, to work sheep. More importantly, to work sheep PROPERLY.
I am reading H. Glyn Jones' book "A Way of Life" and there is this section on teaching "shedding" or how to split a group of sheep into two groups of sheep -- called "splitting" -- and then moving one of the groups away -- which is apparently called "shedding."You start out with your dog positioned on one side of the flock of sheep (at least six sheep) and you on the other. You start out by raising your arm and splitting the flock into two groups. . . . . UM . . . you do???OK -- how the heck do you get the sheep to agree to split into two groups in the first place??? My sheep, being greedy little dairy ewes, will all be looking intently at me, expecting me to feed them something.
Split? They are supposed to split? What is that arm doing? It is scattering oats? Perhaps, they think, they should crowd in and see if there are any oats here? Or corn?Honestly --- how DO you split sheep? It looks more formidable to me than Moses splitting the Red Sea!OK, it is 4AM and I am so excited I can't sleep, and I'm picturing this in my mind. This really works?
Chris in Oswego County, NY -- trying to imagine how to split sheep (without using a sharp blade)

Lång dag på jobbet

Idag har det varit en väldigt lång dag på jobbet, kanske inte i timmar, men känslomässigt.

Kundinformationen har inte updaterats på evigheter så det har varit mitt terapi arbete idag, att knappa, knappa och knappa lite mera kontaktinformation och det blev så långrandigt!

Sen kl 17:00 så var det kvartalsmöte, Town Hall, med företaget. Ett telefonmöte där vår VD pratar om nuläget och strategin för framtiden. Vi hade tur, eftermiddagsmöte är ok, men några stackars kollegor, vet inte var i världen, fick delta mitt i natten, för dem var klockan 02:00.

Att lyssna på en Kanadensare i en timme, som pratar affärsengelska, efter att ha varit uttråkad hela dagen, det är ett garanterat sömnpiller. Det är lite tragiskt, för egentligen är mötena ganska intressanta och det finns mycket att lära vad gäller affärer.

Så idag har jag inte motivationen att skriva något utförligt om får. Däremot skulle jag gärna en dag som denna, gå ut och sätta mig bland fåren och lyssna på deras idisslande. Det är rogivande för själen!

Fotograf: Michaela Engström, http://sheep-pics.org/?action=view&id=75&size=M

Nåt jag verkligen saknar är fårnäsor som uppfodrande närmar sig en, när man sitter bland fåren. Lukten av fåret, känslan av de dess fjuniga mule i ansiktet och den otroliga närhet man kan ha med ett får som kommer fram för att gosa.

Ha tålamod med mig, jag ska försöka att få till nåt mera intressant till helgen.

Söker fårhantverk

Cyrilles föräldrar driver en liten restaurang. Vintertid har de alltid mindre att göra så vi har diskuterat en kompletterande verksamhet.

Fotograf: Michaela Engström, http://sheep-pics.org/?action=view&id=592&size=M

Jag efterlyser därför hantverk tillverkat av ull eller skinn från får/lamm, gärna Gotlands-, Gute- eller Finullsfår. Som vanligt när det gäller affärer, så söker jag kvalitetsprodukter till bra priser.

Här nere har de inte prydnadstomtar i hemmet som vi har i Sverige kring jul. Två år på raken har jag tagit med mig udda porslinstomtar till Frankrike. De har gjort stor succé, så jag letar även efter sådana. Någon som känner till en bra grossist?

Ovanstående är för att finna bra produkter till Cyrilles föräldrar. Det är alltså inte den affärsidé som jag nämnde i ett annat inlägg. Idéen är mer direkt inriktad på lammproduktion. Mer om den kommer om en månad ungefär....

YouTube klipp med får

YouTube filmer kan läggas till på bloggen.
Om du vet om några intressanta klipp från YouTube som berör området lammproduktion så får du gärna tipsa mig. Har letat runt lite, men många filmer är inte av så bra kvalitet.

Träckprovs analyser

Fotograf: Peter Olsson, http://sheep-pics.org/?action=view&id=741&size=M

Oavsett om man har en produktion som är ekologisk eller konventionell så kan det vara smart att skicka in träck för analys, så man vet om det behövs avmaskas. Och behöver djuren avmaskas så vet man vad för slags parasit de har och kan därför välja preparat efter det.

Annars blir det som att gissa. Som f.d. hästperson har jag sett många slentrianmässiga avmaskningar. Där får man lära sig att 3-4 ggr per år ska det avmaskas, det är aldrig frågan om det behövs eller ej.

Jag var medlem i fårhälsovården, det var precis innan de införde det stora och det lilla paketet. Där ingick en provtagning på våren och en på hösten. Plus rådgivning från de kunniga fårhälsoveterinärerna! Och jag saknar tidningarna, det var intressant läsning.

I början var det lite knepigt att komma på hur tusan jag skulle samla de färska proven från sex djur. Det är fördelen med flera djur; det är alltid nån som har utgifter....
För mig fungerade det bäst att vänta bland djuren och sen plocka upp det från backen direkt efter att ett djur hade gödslat.
Det enda problemet var att jag ibland fick överblivet bröd från en mataffär till fåren. Så mina djur hade vant sig vid att när det prasslar i en plastpåse, då kommer det något gott!
Hmmm... jättepraktiskt när man har ska samla lortkulor och en hel drös tackor kommer springande. Det hände både en och två gånger att jag såg hur min fina skit-provs-hög blev nedsprungen och det var bara att vänta på nästa tillfälle.

Det finns säkert andra mer praktiska sätt att ta träckprover på, men jag tyckte det gav ett lämpligt tillfälle att studera djuren medans jag väntade på utdelning.

Fotograf: Peter Olsson, http://sheep-pics.org/?action=view&id=742&size=M
Behovet av avmaskning beror givetvis på vilka förutsättningar man har. Om tillgången på bete är begränsat, om man har permanenta hagar, då blir parasittrycket högre. Själv använde jag flyttbara elnät. En enorm skillnad från att tidigare ha stängslat med plaststolpar och eltråd.
Men jag gillade bara de nät som var förstärkta med plast (de lodräta trådarna) för annars var det svårare att kunna spänna upp näten ordentligt.

Jag flyttade mycket och tog sällan tillbaka djuren till ett fält de redan varit på under sommaren. De sambetade också med en häst och återväxten putsades eller skördades till hö. Fast jag hade mest åkermarksbeten och det gjorde det enklare att hålla efter.

Inför framtiden har jag lite försiktgt börjat höra efter hur möjligheterna är i Frankrike. Hittills har jag inte hittat var proverna ska skickas, men har fått veta att det eventuellt finns möjlighet att skicka prov till Vidilab i Sverige. Har även varit i kontakt med en fårveterinär i Sverige som skulle tipsa mig om franska kollegor. Har dock inte hört något mera.
Min förhoppning är att jag hittar mera information om laboratorier och fårveterinärer i Frankrike på Tech Ovin .

Följande är kopierat från Fårhälsovården, http://www.svdhv.org/:

Fårhälsovårdens paket
Lilla paketet, 740 kr + moms
Det här ingår i lilla paketet:- Analys av parasitprov - två träckprov per år ingår- Obduktioner utan kostnad- Fårhälsonytt- Rabatterat pris på kurser- Telefonrådgivning angående besättningsproblem (För besättningsbesök tar vi självkostnadspris)

Stora paketet, 1500 kr + moms
I stora paketet ingår basservicen i Lilla paketet samt:- Introduktionsbesök (första året)- Årliga besättningsbesök (efter introduktionsåret)- Sjukdomsutredning med besättningsbesök- Nyhetsbrev 4 - 6 gånger per år

När en kär vän går bort

Idag fick jag reda på att en bekant till mig gick bort i torsdags efter en kort tids sjukdom.
Han var den som väckte mitt fårintresse, som också hjälpte och stöttade mig i mitt tidiga fårägande. För mer än tio år sedan när jag lärde känna honom, när han var min chef och styrde med järnhand, då hade vi inte mycket till övers för varandra.
Det var inte förrän vi upptäckte att vi delade ett stort intresse, fåren, som jag kände stor uppskattning och respekt för honom.

Idag går mina tankar till honom och hans familj.

Godkännande

Michaela Engström och Peter Olsson har vänligen gett deras tillstånd så jag kan använda deras vackra fotografier i min blogg.

Tack Michaela och Peter!




Till höger är Michaelas foto med Peter och ett får. http://sheep-pics.org/?action=view&id=4&size=M


Besök gärna deras websida Sheep Pics, där ni finner fler av deras foton samt andra får entusiasters bilder. Du har också möjligheten att ladda upp egna bilder där.
http://sheep-pics.org/

Till vänster är Peters foto med Michaela och ett lamm. http://sheep-pics.org/?action=view&id=107&size=M

Transponder utfodring

Transponder utfodring till får känns som ett mycket bra alternativ när tackorna får kraftfoder.

Vid traditionell utfodring på foderbord blir det både stressigt och en mycket hög ljudnivå, där tackorna trängs för att kunna äta så mycket som möjligt.
Givetvis äter de största och fetaste mest, medan de små tackorna som skulle behöva extra blir utan. Detta problemet kan lösas genom att gruppindela tackorna, men man kommer fortfarande inte undan ljudnivån. Ärligt talat så är det inte roligt att ha får, när de börjar bräka så mycket de bara orkar så fort de får syn på dig. Och det gör de oavsett om det är dags för kraftfoder eller ej. De blir som kraftfoder-junkies, inget annat existerar än att få mera. Hörselskydd med radio blir ett måste.

Transponder utfodring är fortfarande ganska ovanligt i Sverige och det verkar vara likadant i Frankrike. Det fungerar så att fåren antingen har en transponder i en halsrem eller i öronmärket, de går in i en foderstation anpassad för en individ åt gången, datorn läser av deras ID och kraftfoder portioneras ut i flera små portioner under dagen vilket ger bättre våmmiljö. Man kan bestämma på individnivå hur mycket kraftfoder de ska ha.
Det ger också en god överblick vilka som har ätit sin dagsranson. Om de inte har ätit kan det vara ett sätt att tidigt upptäcka sjukdomsproblem som mastit och foderleda.

Problemet verkar vara att få en bra lösning på själva stationen, så ranghöga tackor inte kan trycka undan mer ranglåga djur och stjäla deras mat. De flesta av de system som används idag är från början byggda för antingen kor eller svin.

Anders E som driver websiten Feedauto, http://feedauto.edbro.se/ där transponder utfodring kan diskuteras, avslöjade i våras att LG Produkter och Nedap håller på med en prototyp som förhoppningsvis kommer i slutet av 2007 alternativt början av 2008.

Vid Oviken Ost har de en anläggning från De Laval. De sa att de var nöjda med detta systemet och att det inte var problem med trängsel vid automaterna.

Anläggningen från De Laval byggdes från början för getter, men har visats sig, vid forskning tillsammans med norska UMB (Norges Landbruksuniverstet) fungera bra även till får.

De Lavals foderstation, här med getter.

Jag kontaktade De Laval förra året, för att få mera information, men det tog ganska lång tid innan jag fick svar. Och när svaret kom så visade det sig, att det än så länge är en mycket dyr historia. Detta var alltså för drygt ett år sedan och produktutvecklaren/säljaren sa att de var nyheter på gång under hösten 2006, så förmodligen är inte mina uppgifter helt korrekta längre, men så här såg det ut då för 300 djur:

5 Stationer/automater som var och en kan förse 60-70 djur
300 Transpondrar med halsrem
FP204 Processor (datan)
Totalpris 340 000 - 360 000 NOK.

Det är möjligt att köpa en mindre anläggning och sedan bygga ut den. Det ska enligt uppgift inte bli någon större prisskillnad om man gör det i etapper eller bygger hela anläggningen på en gång.


Ska bli spännande och se vad LG Produkter och NEDAP kommer med!

Gutefåren och deras horn

http://sheep-pics.org/?action=view&id=63&size=M

I början tyckte jag att det var praktiskt med Gutefårens horn, för det var lätt att ta fast dem. Blev lyckligtvis visare med tiden och observerade att djuren blev mer stressade av att hållas i hornen. De blir nästa paralyserade, tackorna reagerar mer än baggarna.

Istället tycker jag att det fungerar bättre att hålla dem under hakan så huvudet trycks något uppåt. Om djuret är skygg, exempelvis en ungtacka, kan det vara bra att först även hålla den andra handen över nacken tills hon lugnat ner sig.

För att få tag på ett skyggt djur kan det vara bra att sakta närma sig, de mest rädda försöker gömma sig bakom de andra, så man bara ser rumpan. Gå sakta fram och ta tag i bakbenet vid hasen. Först kommer individen inte att märka något, för hon/han tror att du inte kan se henne/honom, men när du går upp vid sidan så gäller det att snabbt, men ändå lugnt fatta tag under hakan.

Framför allt i lamningstider ville jag undvika all slags stress och spenderade mycket tid i växthuset med fåren. Det gjorde att de lät mig hjälpa dem om det krävdes lägesrättningar. Det är en seger när en skygg tacka accepterar att man hjäper henne utan att vara rädd. Samma sak när man kan passera en idisslande tacka utan att hon reser sig upp.

Och oavsett hur mycket tid man spenderar med flocken så har man alltid några djur som har en mer avvaktande inställning, precis som med människor, en del av oss är mer blyga.

En nackdel med hornen är om man bär arbetsbyxor med många fickor. Jag vet inte hur många gånger de lyckades krångla ner en hornspets i en av fickorna och nästan drog omkull mig. Eller baggen som lyckades tråckla in sitt horn i foderhäcken för rundbalarna. Då var det tur att jag bodde med en resemontör som hade en röravskärare, hur skulle jag annars fått lös han?

Mitt elektroniska arkiv

Den här bloggen är mitt elektroniska arkiv. Jag insåg nämligen att det är så himla bökigt att komma ihåg alla intressanta saker man hört eller att ens finna tillbaka till den där bra websiten. Kan jag dessutom skapa en dialog med andra så blir det ännu bättre.

Vad gäller bloggens utformande så behöver jag fila lite på det. Har aldrig riktigt varit intresserad av det tekniska bakom. Kom på igår hur jag gör för att hantera bilder, därför kan det hända att jag redigerar mina gamla inlägg.
Det är lustigt det där med det tekniska, i mitt nya jobb så får jag massor av tekniska frågor om databaser och varje gång känner jag mig som en jubelidiot!
Nu är det i och för sig inte mitt jobb att svara på sådana frågor, de vidarebefordras till en tekniker, men det är nyttigt för mig, jag lär mig en hel del.
Speciellt nyttigt är det eftersom framtidsplanerna med fåren självklart inkluderar en hemsida. Man måste ju marknadsföra sig som egenföretagre!

Kommentera mera!

Hmmm.... jag skriver visst bara för mig själv.
Utifall det skulle vara någon som läser min blogg, så får ni gärna lämna kommentarer och synpunkter. Önskemål om vad jag ska skriva om etc.
Tack på förhand!

Charollais

I Frankrike finns det en fårras som heter Charollais, samma uttal som för nötkreaturen Charolais, fast stavas med två L.

Mellan 40-50% av Frankrikes exporterade får (livdjur) är Charollais. Rasen finns i mer än 20 länder och har bl.a. exporterats till både China och Canada.
Det är en mycket uppskattad ras både som faderras och renrasig bland köttproducenter.
I Storbritannien är baggarna den näst vanligaste rasen i korsningsaveln.

En fullvuxen bagge väger mellan 100-150 kg och tackorna mellan 75-110 kg.
I snitt får de 1,85 lamm per tacka och den dagliga tillväxten är, för dag 30 till dag 70, i snitt 340g per dag. 70 dagars vikten är i snitt 29,5 kg. Ett slaktat lamm klassas för det mesta som U.

Baggarna används i aveln från 7 månaders ålder upp till de är tio år. De anses vara effektiva och fungerar ypperligt i året runt produktion.
Eftersom varken huvudet eller bogen är utmärkande stort/stora, så ger rasen lätta lamningar. Charollais tackorna har goda modersinstinkter.
Vad gäller deras brunst så är min franska lite för dålig än, för jag tycker mig förstå att deras brunst är säsongsstyrd, men har sett uppgifter om att de lammar från december till maj, så det vete tusan hur det är med den saken....

Innan jag besökte Salon d'agriculture i mars så verkade denna rasen riktigt spännande, men efter att ha sett dem på riktigt så måste jag säga att de är rätt fula.
De har nämligen inte så mycket hår/ull på huvudet och öronen, så de ser ut som råttsvansar i skallen.

Tidsfördriv

När jag letade arbete så sökte jag en tjänst i ett multinationellt företag för jag trodde att det skulle vara en utmärkt arbetsplats att utvecklas på.

Nu efter två månder på mitt nya jobb kan jag konstatera att min bild av den här typen av företag var litet överpositiv.

Det är nämligen svårt att arbeta i ett företag som har olika kulturer, språk, tidszoner etc.
Ärligt talat så känns en småföretagare i Sverige mer välorganiserad.

För att rensa hjärnan kvällstid så roas jag av att lägga pussel på nätet. Det är beroendframkallande! http://www.jigzone.com/
Det var en av mina kollegor som tipsade om sidan en dag när jag var lite frustrerad över att amerikanarna inte hade svarat under natten.

Visste ni förresten att man måste ha arbetstillstånd i Schweiz? Eller att skattesatsen blir lägre om du är gift och lägre om du har ett barn och ännu lägre för nästa barn osv.
Och att de varje månad har något som de röstar om? Här är det folket lokalt som bestämmer.

Fjällbete, Ull-rika & Oviken Ost

En trevlig verksamhet är Fjällbete i Jämtland. http://www.fjallbete.nu/
Det är en ekonomisk förening med 80 medlemmar som håller Gotlandsfår på fjället.
För 1,5 år sedan sökte de någon för sin garveri verksamhet och då var det väldigt frestande att åka dit.

Vad är det med får och Jämtland?

De har åtminstone tre intressanta företag/projekt där.
Fjällbete, Ull-rika, http://www.ull-rika.se/ och Oviken Ost, http://www.ovikenost.se/

Det som imponerar på mig är att de satsar och vågar göra något som är annorlunda.

Fjällbete som engagerar hela bygden, Ull-rika där de korsar in Merino och Oviken Ost har fårosttillverkning och använder datautfodring.

Alla tre har även mycket fina websiter, som är väl värda ett besök!

Tech Ovin, Professional Sheep Exhibition 2007

Den 3:e September reser jag till Bellac i västra Frankrike för att besöka Tech Ovin 2007.
http://www.techovin.com/v2/?lang=en
Med bilen kommer det ta ungefär 9 timmar med paus inkluderad. Överväger att ta tåget eller flyget, men det begränsar mina möjligheter att utforska området. Men å andra sidan tror jag att det blir fullt upp i tre dagar, så det finns nog ingen tid till utflykter.
Har försökt att övertyga Cyrille om att han ska följa med, men han är konstigt nog inte alls lika entusiastisk som jag. Så oväntat och märkligt, tycker inte alla att får är toppen??
Observera min ironiska ton.....

Faktum är nog att det är bättre för både han och mig att jag reser ensam. Jag vill inte missa nåt!

I år är det fokus på:

• Elektroniska öronmärken.
• Hundarna, både vallhund och vakthund som skyddar flocken.
• Lamningsteknik och hygien.
• Fårklippning - permanent och mobilt utrymme.
• Produktionssystem
• Behandling av yttre parasiter

Tech Ovin hålls vartannat år, senast var 2005. Då var det mer än 16 000 besökare och det var en ökning med 9% jämfört med 2003. Mer än 40 olika fårraser visades upp.

Det var internationella besökare från Spanien, Portugal, Schweiz, Norge, Tyskland, Storbritannien, Bulgarien Moldavien, Nya Zealand.....

Jag ser fram emot att möta representanter för INRA, de som bedriver forskning i Frankrike. Även att se mera av de större producenterna och den teknik som finns tillgänglig för dem.

Jag lovar, för mig är det som julafton är för ett barn! Löjligt??! Ehhh.... jo lite.... ;-)

Blood Sampling in Sheep

Bland mina länkar finns en till Purdue University. http://ag.ansc.purdue.edu/sheep/
Väl där kan du klicka på Fårlänkar. Leta reda på en artikel som heter Blood Sampling in Sheep.
En intressant genomgång av hur man går tillväga för att ta blodprov på får.

Via samma sida hittar du också The Merck Veterinary Manual där det finns möjlighet att söka på fårsjukdomar. http://www.merckvetmanual.com/mvm/index.jsp

Eller varför inte Copper Toxicity in Sheep http://www.saltinstitute.org/STM-2.html en artikel som beskriver vikten av att känna till koppar- och molybden nivåerna i fodret.

Där finns också Livestock Guarding Dog Fact Sheet http://www.flockguard.org/lgdusdafact.htm
apropå hundar i flocken som jag nämnde i ett tidigare inlägg. Till samma ämne finns även en länk till Preventing Predation of Your Sheep Flock, http://ag.ansc.purdue.edu/sheep/ansc442/Semprojs/2002/predation/sheep.htm

Vissa kanske tycker att det är trist med ett inlägg som mestadels består av länkar, men jag har ägnat mycket tid till att söka på nätet och därför skulle jag själv uppskatta om jag fann en sida med tips om websidor som handlar om lammproduktion.

Missa inte Fårlänkarna!

Kolla in länkarna till fårsidor. Det finns mycket matnyttigt där. Vet du fler bra länkar, sådana som har får- och lantbruksanknytning, tipsa gärna!

Får, Sheep, Mouton

Hahahaha..... jag tyckte i våras när jag kom på namnet till bloggen att det var originellt! Något snopen upptäckte jag igår att det fanns någon annan som använde titeln Sheep, Får, Mouton redan 2006. Så nu känns det inte alls originellt, istället känner jag mig som en härm-apa.
Därför kommer bloggen byta namn, förslag mottages tacksamt.

Uppdatering sen sist

Nu är alltså bloggen flyttad och jag ska lite snabbt summera vad som hänt i maj, juni och juli.

Jag hade en flertal jobbintervjuer i april/maj vilket resulterade i tre erbjudanden om anställning och det var riktigt nära att det blev ytterligare ett tillfälle.
Det blev alltså precis som med så mycket annat i livet; ketchupeffekten. Ni vet, inget, inget, inget.... massor!
1 juni började jag mitt arbete som account manager på ett multi nationellt företag som säljer tjänster till andra internetbaserade företag. Jag arbetar främst med Nordiska kunder och använder således mestadels engelska och svenska. Det har varit positivt för pressen minskade lite vad gäller franskan och då blev det helt plötsligt roligt att lära sig igen. Så franskan går framåt. Efter tre månader har jag möjlighet att få språklektioner genom arbetet!

Så jag har arbetat mycket. Visserligen bara heltid, men efter att ha varit hemma i många månader så blev kontrasten stor. Även om jag är trött, så är det underbart att komma ut från lägenheten!

Mitt nya arbete gjorde också att jag tyvärr missade North Sheep i England. Den missen gör jag inte om igen, så nu har jag redan sett till att vara ledig så jag kan åka till Tech Ovin i början av september. Det tror jag kommer bli mycket intressant!

Sen har jag skaffat min första bil i Frankrike. En ny Nissan Micra. En riktig tjejbil.
Här nere använder de inte personnummer som vi gör i Sverige; nej här måste man lämna kopior av pass/ID handlingar, kopia på en elräkningen, intyg från kommunen att man bor där man säger....vilket gör att allt administrativt är riktigt omständigt att genomföra. Som att köpa bil. Tur att jag har Cyrille som hjälper mig.

En egen bil har jag saknat så nu känner mig betydligt friare i själen.

Har även träffat en lokal lammproducent som tidigare höll till i Schweiz, men nu är han på den franska sidan. Innan hade han 300 tackor och arbetade mycket med avel för att uppnå ett gott resultat. En dag bestämde han sig för att sluta (jag vet inte skälet) och sålde alla djuren. Han stod ut i ett år utan fåren, och sedan skaffade han nya. Just nu har han 100 tackor, men han vill utöka. Han frågar mig varje gång vi ses om jag inte saknar mina får. Det är lustigt, för han förstår precis hur mycket jag saknar dem!!

Jag har alla kontaktuppgifter till de som köpte mina tackor, men lika mycket som jag vill veta hur de har det, så fruktar jag att få reda på någonting alls.

Däremot har en får-affärsidé dykt upp i mitt huvud. Men den måste filas på, så den avslöjar jag inte ännu.

Lamor och vakthundar till flocken

den 7 maj
I de senaste diskussions mailen som jag nämnt tidigare, har de svävat ut rejält, vilket medförde att jag inte iddes läsa dem under en lång tid.
Debatten om USAs nya lagstiftning kring hästslakt blev till en lång och tråkig debatt som bollades fram och tillbaka mellan ett fåtal personer.
Nu är dock ordningen återställd främst tack vare flera inlägg som bad att mailen skulle återgå tll just fårdiskussioner.

Senaste mailet var intressant läsning där problem med rovdjur ventilerades. Tydligen är det vanligt i USA att använda lamadjur i flocken för att skydda dem mot predatorer. En lama ska enligt mailen, ha en medfödd avsky för hundar och coyotes och därför attackerar de dessa med sparkar. En annan fördel är också att de är betydligt högre än fåren och kan därför upptäcka fara tidigare.

Någon annan tyckte att lamor fungerar bra inledningsvis, men att de efter upprepade attacker förlorar sin aggressivitet och snarare uppträder som ett jagat byte vid förnyad attack.

Ytterligare en åsikt tyckte att lamor var ett utmärkt komplement till vakthundar. Just för att de är så höga och därmed har bättre översikt så de kan varna och sedan är det hunden som får attackera predatorn.
För mig som aldrig tidigare har hört talats om lamadjur som hjälp i detta sammanhang, tycker att det verkar lite motsägelsefullt. En tidigare fårägare hävdade ju att lamorna har en inbyggd agg mot hunddjur. Hur skulle det då fungera att ha både vakthundar och en lama i samma flock?
Jag får nog fortsätta följa diskussionerna.

De pratar också om olika raser vad gäller vakthundar. En kvinna beskrev hur besviken hon var med resultat som de tre inköpta hundvalparna hade gett när de växte upp. Enligt henne var det enbart en av dessa tre som fungerade tillfredställande och stannade med flocken, medan de övriga två mestadels drog iväg lång från fåren. Hon hade påpekat att det var korsningsvalpar en mix av Maremma/Tatra/Pyr/Anatolian.

Två inlägg menade att det inte var så underligt att hon var missnöjd med resultatet. Hundraserna i korsningen arbetar totalt olika när de skyddar hjorden.
Maremma och Tatra stannar nära flocken medan Pyr och Anatolian gör stora lovar i närområdet.
Tänkvärda inlägg.
Om en lama fungerar med hundar, så varför inte en lama, en Maremma/Tatra och en Pyr/Anatolian. Då borde de komplettera varandra bra.

Både hästar och åsnor har nämnts som andra alternativ till lamor, men det gäller att se upp då dessa djur många gånger jagar fåren istället för att skydda dem. Det nämndes också om hästar som stampade på fåren.
I Sverige gick mina får tillsammans med en häst. Det var inte för att skydda flocken, utan helt enkelt för att jag bara hade en häst och han behövde sällskap. En travhäst som jag haft sedan han var fem år. Mig veterligen hade han aldrig gått med får innan han släpptes ihop med dem vid 12 års ålder. Så här i efterhand kan jag inte minnas att det var några problem. I början var de visserligen avvaktande till varandra, men kom allt närmre varann efter några dagar.
Senare så accepterade de varandra fullt ut. Fåren kliade sig på hästens ben och sprang under magen på honom.
Enda gången jag tyckte det blev lite för mycket, var när fåren busade och sprang i hagen och hästen ystert sprang med och började bocka och sparka. Då var det nära att ett får träffades i huvudet. Men han gjorde aldrig något för att vara elak.
Lustigt nog så höll han ihop mest med baggarna.

Vad gäller attacker, så hade jag aldrig några problem, men jag bodde inte heller i ett sådant område, så om hästar funkar vet jag inte, men det verkar som en god tanke.

Första intervjun

den 16 april
Inte mycket skrivet på sistone. Har varit upptagen med annat.

Påskhelgen tillbringades vid Franska Rivieran. Cyrille bjöd på en resa till Cannes där vi bodde på fyrstjärnigt hotell. Underbart vackert!
Vi besökte även Nice och Monaco, men Cannes var i mina ögon vackrast.

Hemma igen. Ingen registrering än på sidan jag nämnde i förra inlägget. Jag behöver hjälp av Cyrille med franskan och han är lite motsträvig vad gäller fårfarmandet.
Han var desto mer positiv när jag erbjöds jobb som barnvakt för 4 Euro i timmen, det tyckte han att jag skulle ta.... alla har vi olika sätt att se på saken, lyckligtvis fann familjen en annan person som pratade franska och jag klarade mig undan!

De senaste två månaderna har jag sökt 7 jobb i Schweiz där de söker någon som pratar både engelska och svenska, alltså perfekt för mig, för jag slipper pressen med franskan. Dock tycks det bara vara jag som ser hur otroligt lämpad jag är. Inga intervjuer enbart tråkiga returmail om att tjänsten gått till annan sökande.
Misstänker att det är min tid som lantbrukare som spökar.
Konstigt att de inte kan se vilken stor merit det är för kontorsjobb!

Nåväl, idag hände det i allafall. Telefonen ringde. På onsdag har jag min första intervju i Schweiz för ett vettigt jobb!!!!
Inte inom lantbruk, men detta är för att bygga kapital. Håll tummarna!

För att fira bestämde jag mig för att baka kanelbullar. Det är väldigt omtyckta av omgivningen, vilket är mer än vad man kan säga om sill och Janssons frestelse.
Misslyckades totalt!! Tror ugnen har starkare övervärme än under. De är inte helt gräddade i mitten.
Om ni visste vad omständigt det är att hitta de rätta ingredienserna. Måste handla i både Schweiz och Frankrike för att få till det.
Hur som helst så går de nog ner ändå för de är tio gånger bättre än de jag bakade första gången i Frankrike, när jag fick hjälp med att införskaffa jäst, trodde jag, det visade sig vara bakpulver. Alla som bakat kan ana sig till resultatet.... Men de åt och sa att de var så goda så.... Hmm.. jag vet ju sen förut att deras smaklökar är lite underliga, men då tror jag att de bara åt för att göra mig glad.
I Sverige kunde jag baka bullar i sömnen. Ge mig tio gånger till så funkar det nog.

Igår lyckades jag bränna mig i ansiktet. Glömde bort att vårsolen är lite starkare här än vad jag är van. Tillbringade två timmar i en trädgård hos goda vänner som bjöd på grillat till lunch. Dessutom blev jag lite lullig på Rosévinet som jag och värden fick dela på oss två. De andra var tvugna att avstå, en pga graviditet och den andra för en fotbollsmatch han skulle spela....
När jag kom hem och tittade mig i spegeln så var näsan och kinderna röda som kokta kräftor.
Numer kallar Cyrille mig för Shrimp. Han får väl passa på och njuta av att han kan ge tillbaka, för själv är han en liten Stromph (inte säker på stavningen, men det är smurf på franska). Ett internt skämt som säkerligen verkar märkligt för en utomstående, det är alltid jag som får hämta stolen för att nå i köksskåpen.
Men, är det inte öknamnen sagda med kärlek som förgyller vardagen lite?

Jag har ett annat på han som låter hemskt om nån annan hör det, men det uppstod innan Cyrille skulle spela match och jag ville ge honom tur. I Frankrike betyder det tur om man säger Merde. Vilket betyder skit. För att ge honom extra mycket tur drog jag till med Grosse Merde!
Inte blev han särskilt tacksam för det inte. Sagt på det viset blev det "din stora skit". Ojsan, så det kan gå när man inte kan språket.
Men han är allt min Grosse Merde ändå!

Här har de börjat skörda det första ensilaget. Och fåren har varit på bete 2-3 veckor nu. Där inga djur går är gräset 30 cm högt.

Förresten har jag sökt distanskurser i ekonomi på högskolan, hoppas jag kommer in.

Lycka

den 5 april
Idag fann jag en internetsida med lantbruk där det finns möjlighet att överta eller att gå in som kompanjon.

YES!!!

Typiskt att min Franskgubbe är på fotboll. Han måste komma hem nu och hjälpa mig med franskan.
Jag förstår mycket, men inte allt och här är det viktigt att förstå varje litet ord!!

Mera om brittiska inbjudan

Vill göra ett tillägg till föregående inlägg.

Jag nämnde inbjudan som jag fick till Storbritannien.
Till producenten som har 300 tackor.
Produktion: brunstsynkronisering med tamponger, inseminering, dräktighetsscanning, lammar samtliga på en vecka och muskelscanning.

Det är en inbjudan som är mycket lockande!

Jag är visserligen för ekologiskt lantbruk och att det ska vara ett naturligt produktionssätt. MEN, efter att ha lammat 30 Gutetackor under fyra veckors tid, så vet jag att det hela behöver effektiviseras av flera anledningar.

Det är viktigt för ekonomin att kunna övervaka de flesta lamningar som sker, dels djuretiskt eftersom det förekommer lägesrättningar, varje räddat lamm är pengar och sen är det ganska skönt att kunna separera den nylammade tackan från den övriga flocken så hon får lugn och ro, på så vis undviks att nån hormonstinn olammad tacka får för sig att det skulle vara hennes små. Så roligt är det inte att försöka övertyga en tacka om att det är/eller inte är hennes lamm.

Det är viktigt för sin egen hälsa. Det är krävande att vara på språng var tredje timme i flera veckor.
Om sen djurantalet är alldeles för litet så övervakar man bort all förtjänst.
Känns ju mera meningsfullt ifall man kan vaka på flera tackor på samma gång. Det i sin tur gör det lättare att adoptera övertaliga eller övergivna lamm.
Vid mitt nästa fårprojekt funderar jag på utfodring med fullfoder. Enligt vissa är det bättre att utfodra runt lunchtid för då blir det mindre med nattlamningar. Sen ska fullfoder visst ge bättre djurhälsa och betydligt lägre bräkvolym jämfört med när kraftfodret ges separat.

Det har jag för övrigt lovat mig själv att aldrig mera göra.

Jag tänker aldrig mera vara lika med kraftfoder i en fårskalle!

Fullfoder, transponderutfodring eller en annan variant med en fodervagn. Albouy - företaget som tillverkar elevatorfoderbord som LG Produkter säljer i Sverige, de har en enhet som rör sig längs med foderbordet.

Så nu börjar ni ana varför jag inte är igång än, det kommer kosta en del att starta, men det ska det få göra.

Jösses vad svårt det är att hålla sig till ämnet. Massor med saker ploppar upp i skallen hela tiden.

Åter till den brittiska inbjudan.

Alltså att kunna se och lära om synkronisering, men här är jag inte lika positiv till tampongerna. Egentligen vill jag besöka en duktig lammproducent som lyckas "manipulera" tackorna framgångsrikt med hjälp av tidpunkt för klippning, ljus, foder och val av bagge.

Inseminering! Ja!! Det vill jag lära mig mera om. Det ger ju sådana möjligheter att få in nytt blod i besättningen. Mycket intressant ämne.

Dräktighetsscanning, självklart. För att kunna gruppindela tackorna, för deras skull och för min ekonomi. Rätt foder till rätt mage!
Plus att man vet vilka som väntar många lamm och kan hålla de under extra uppsikt.

Muskelscanning. Jättespännande område som jag inte vet något om. Hmmm... måste nog definitivt åka till England.

En sammanfattning om mina framtidsönskningar är ekologisk certifierad lammproduktion med moderna hjälpmedel.

Kika på Albouys hemsida.
http://www.albouyequipement.com/index.php?page=produit&lang=en
Ganska dyr lösning, men ack så smidig. Om inte annat kanske det kan ge dig några idéer.