Fotograf: José A. Warletta, Italy, http://www.sxc.hu/photo/82158Tålamod ha aldrig varit en stark sida hos mig, nej det är snarare det motsatta.
Visserligen kan jag ägna ganska lång tid till planering innan jag går till handling, men när beslutet väl är fattat så ska det hända saker. Annars blir jag frustrerad.
De senaste tre åren har varit en prövning i detta avseende. Under denna tid försökte jag hitta en lösning på min dåvarande djurhållning, för att sedan fatta beslutet om att sälja för att utbilda mig till något riktigt.
Genom flertalet tester både praktiska och teoretiska skulle en psykolog hos arbetsförmedlingen hjälpa mig att peka på starka och svaga sidor som i sin tur kunde vara vägledande för ett framtida yrkesval.
Det lät bra och det kändes lite spännande att göra dessa tester. Dessvärre, på ett vis, hade jag inget ämne som stack ut åt något håll utan bedömdes som över medel överlag och att vilka studier som helst skulle passa mig.
Gärna ett yrke med mycket kontakt med människor. Det var lustigt, för många gånger vill jag bara ägna mig helt åt djur och slippa mänsklig kontakt för den är så mycket mera komplicerad med allt som inte sägs, som ligger under ytan och pyr. Outtalade meningar som ska gissas. Det är så löjligt, jag föredrar rak kommunikation där saker sägs rätt ut.
Studiefunderandet gick i banorna agronom, lantmästare, psykolog eller trädgårdsingenjör. Tre av yrkesfunderingarna var alltså fortsatt inom lantbrukssektorn. Både min handläggare och psykologen undrade om det var så klokt att fortsätta inom det området eftersom jag enligt testerna hade förutsättningar för annat.
Det är lustigt de föreställningar som finns inom lantbruket. Om man inte har rätt bakgrund med lantbrukare i släkten eller ens utseende inte överenstämer med förväntningarna så ska man, enligt många icke bönder, inte vara bonde. Är inte det knäppt?!
Eller så är det jag som vägrar inse att jag är en katt bland hermeliner.
Hur tusan ska man veta var man passar in och vad som borde göras när det finns så många utomstående åsikter på den punkten?
Kan man bli 12 år igen och få åtta nya år på sig innan 20 års dagen dyker upp då ett moget och välplanerat beslut skall tas?
Själv är jag som sagt snart 30 år och har inte lyckats med detta.
När jag gjorde högskoleprovet och skickade anmälan för HT 2006, slutade det med en ansökan till Lantmästarprogrammet där jag sedan antogs.
Dessvärre blev det aldrig av, eftersom jag flyttade till Frankrike med förväntningar om en ny gård. Så här i efterhand var det kanske ett dåligt beslut.
Agronom med inriktning på husdjur var det som intresserade mig mest, fast det hade krävts kompletteringar inom MA, BI, KE och FY(basår)vilket skulle inneburit 5 års studier.
Istället står jag här och stampar. Undrar fortfarande var min personliga pusselbit ska passa in.
Något som imponerar på mig är alla människor som har sina välordnade men inrutade liv och är något sånär lyckliga. Givetvis inte hela tiden, det är en utopi, men de verkar överlag nöjda med sin plats i livet. Det gör mig lite avundsjuk fast samtidigt har jag svårt att acceptera min nya roll som ska överensstämma med den modellen.
Varför ska det finnas så mycket att välja på?
De här funderingarna är resultatet av en alldeles för stressig vecka på det ostrukturerade jobbet. Tröttheten och uppgivenheten kommer på helgen när garden kan släppas. Det får bli nya tag på måndag.
Fotograf: Michaela Engström, http://sheep-pics.org/?action=view&id=832
Posts
