Bloggen full av misstag

Har spenderat ett par timmar till att redigera några blogginlägg som varit fulla av fel. Det finns säkerligen mera, men nu får det duga.
Nya bilder har lagts till från en website som erbjuder gratis bilder för publisering. Det här söta fotot kommer därifrån:
http://www.sxc.hu/photo/524279

Nya länkar

Dagens nya länkar:

Alberta Lamb...You've got great taste. Engelska.
Sheep Genetics Australia. Engelska.
OCFlock Management. Engelska.
Ovigene Canada. Engelska.
Sheep Canada. Engelska.
Shepherd's Journal. Engelska.
Ewe Byte. Engelska.
Sheep! Magazine. Engelska.
Fårraser i världen 2. Engelska.
International Sheep Genomics Consortium. Engelska.
Australian Sheep Gene Mapping Web Site. Engelska.

Glossary of Wool Terms

Bilden är från http://www.sxc.hu/photo/708330

Följande text finns hos Colorado State University. Klicka på rubriken för att komma till deras website.

Colorado State University - Wool Terms

by S.B. LeValley,
Colorado State University Extension sheep and wool specialist, animal sciences.

APPAREL WOOL: Wool suitable for manufacture into apparel fabrics.
BELLIES: Short and often defective wool from belly of sheep.
BLACK WOOL: Fleeces from sheep containing gray, brown or black wool.
BRAID: Long, coarse, lustrious wool.
BREAK: Wool that is abnormally weaker in one spot along the fiber length.
BREECH (OR BRITCH): Coarse hair fibers on lower hind legs.
BULK GRADE: The largest percentage of grade in a lot of original-bagged wool or the major grade of a fleece.
CARBONIZING: Removal of burrs from wool by immersion in dilute sulphuric acid.
CARPET: Wools too heavy and coarse to be made into apparel; suitable for carpets and rugs.
CLOTHING: The shorter length wools within a grade.
COLOR: In wool trade usage, this refers to the actual color of the wool; a bright white to cream is most desirable.
CORE-TESTING: The coring of bales or bags of wool for the determination of yield and clean content.
CRIMP: The natural waviness of the wool fiber; it varies with the diameter of the fiber.
CROSS BREED: A sheep or the wool from a sheep resulting from the cross of two different breeds.
FELTING: The matting together of wool fibers.
FIBER DIAMETER: Measured by the latest in computer technology and reported in microns.
FLEECE: The wool from a single sheep in the shorn grease state.
FLEECE WOOL: Usually all fleeces grown in the states east of the Mississippi and Missouri rivers.
FRENCH COMBING: Wool of medium staple length, suitable for combing.
GRADE: The classification system used to describe grease wools. The grades are: Fine -- 64s, 70s, 80s; Half-blood -- 60s, 62s; Three-eights-blood -- 56s, 58s; Quarter-blood -- 50s, 54s; and Low-quarter-blood -- 46s, 48s.
GRADING: The classification of fleeces according to grade and length.
GREASE WOOL: Wool as it is shorn from the sheep, before any processing.
HANDLE (or HAND): The actual feel of wool.
HANK: A 560-yard unit of wool yarn wound on a reel.
KEMP: Brittle, chalky white, weak fiber found as an impurity in the fleece.
LANOLIN: Wool grease; this substance, sometimes called "yolk," is a secretion from the sebaceous glands of the sheep.
LOCK: A small, approximately finger-size bit of wool that tends to stay together when shorn from the sheep.
NOILS: The short and sometimes defective wool fibers removed in the combing of top.
PELT: The skin of the sheep with wool still attached to the skin.
PULLED WOOL: Wool removed from the skins of slaughter sheep.
RANGE WOOL: Wool grown on large ranches, distinct from wool grown on small farms; usually termed Territory wool.
RAW WOOL: Grease wool in natural state before scouring.
SCOURING: The actual separation of dirt, grease, and foreign matter from grease wool; this is usually done in a lukewarm, mildly alkaline solution, followed by a rinse.
SECOND CUTS: Short tufts of wool cut at least twice by the shearing.
SHEARING: The removal of wool from the sheep by the use of power clippers or blade shears.
SHRINKAGE: The weight raw wool loses when scoured, expressed as a percentage of the original weight.
SORTING: The separation of the whole fleece into parts, as well as removing the off-sorts.
SOUNDNESS: Freedom of the fiber from breaks and tenderness; relates to strength.
STAPLE: This term refers to the length of a lock of shorn wool; in the trade, "staple" refers to the longer length wools within a grade.
TENDER: Wool that is weak throughout the entire length of the fiber.
TOP: A continuous strand of partially manufactured wool, which previously has been scoured, carded, and combed; an intermediate stage in the process of worsted yarn.
TYING: After the wool is shorn it is rolled into a neat bundle and tied with a paper fleece tie.
VEGETABLE MATTER: Any material of plant origin found in the fleece, such as burrs, stickers, chaff and seed heads.
WASTINESS: The loss of fiber in carding and combing due to vegetable matter, weakness or tenderness or shortness of fiber.
WOOLEN: A system of processing that utilizes the shorter length wools within a grade.
WORSTED: A system of processing that utilizes the longer length wools within a grade.
YIELD: The amount of clean wool that is derived from grease wool in the scouring process; is expressed as a percentage.

Nya länkar

Nytillkomna länkar:

Orchid Cellmark. Scrapie Genotyping. Engelska.
Bokrävens antikvariat. Böcker. Svenska.

AgriQuality. Engelska.

Bilden kommer från http://www.sxc.hu/photo/612287

NSG Semin AS

Idag har jag kikat på NSG Semins websida.

Fårsemin är något som jag verkligen vill lära mig mera om. Semin ger sådana möjligheter att få in nytt blod men med minskad risk för smitta. Plus att det blir en bagge mindre att göda över vintern.

Negativt är att det är rätt dyrt per dos och resultaten är skiftande.

NSG Semin kommer hålla endagars kurser under hösten. Det skulle vara kul att delta.

http://www.sxc.hu/photo/734031

I Frankrike finns det en tre veckors utbildning, så jag misstänker att den blir mera omfattande, men så är det där med franskan...

Apropå det, pratade med min chef i måndags och hon sa att jag kan börja läsa franska på företagets bekostnad i september. Så nu måste jag hitta en lämplig kurs. Svårast att hitta blir kanske 100% motivation. Kanske skulle det hjälpa med en avmaskning som tar bort latmasken?

Vinet utbytt mot Ivomec - slurp!

Vad gäller fårsemin, så undrar jag om det är någon läsare som är kunnig på området. I sådant fall tar jag tacksamt emot mera information i ämnet. Antingen via kommentarer eller till min email som ni hittar ovanför listan med länkarna. Eller länk/boktips där jag kan hitta mer fakta.

På NSG Semin har jag roat mig med att kika igenom förra årets seminkatalog där det finns 12 olika raser att titta på. Det är riktigt trevlig läsning, synd att jag inte har några tackor att välja åt och bor i Norge förståss....

http://www.nsgsemin.no/

Fårbild

Fotograf: Michaela Engström, http://sheep-pics.org/?action=view&id=187
En fårblogg kan ju inte starta med ett inlägg om växthus, nya läsare kan tro att de har blivit lurade. Därför passar jag på att lägga in ännu en underbar bild från Sheep Pics.

Tomater i växthus

http://www.sxc.hu/photo/632553

Här följer lite mer detaljer kring tomat odlandet och tankar kring hur jag vill förändra en del detaljer ifall det blir aktuellt igen. Jag deltog i en serie med kurser för ekologisk grönsaksodling som anordnades av Länsstyrelsen i Västra Götaland. Där ingick flera studiebesök. Att besöka lantbrukare som hittat sin grej, det är väldigt nyttigt och inspirerande.

Nu är det några år sedan och jag har inte tillgång till mina anteckningar eftersom de är magasinerade i Sverige, så personer eller platser namnges tyvärr inte.

Ett besök var i Vänersborg vid ett f.d. mentalsjukhus där de hade använt växthus odlingarna som terapi för patienterna. Om jag inte miss minner mig, så drevs odlingarna vid vårt studiebsök, av en förening. De hade s.k. grön rehabilitering för personer som var utbrända. Växthusen var ganska smala glashus med gjutna sidor en bit upp(vete tusan vad det kallas). Fördelen med det är att man kan rota med jorden nära väggen utan att riskera att en ruta går sönder.... Där hade de valt att satsa mycket på tomater. Eftersom tomater finns i många varianter, de är stora, små, söta, syrliga, olika färger etc. så kan man lätt hitta flera hundra olika sorter. De hade förutom alla sorter som de erbjöd, även tagit fram ett häfte med recept som var baserade på tomater och anordnande något i stil med tomatens dag.

Vi besökte en annan gård, tror det var i Skövde, som hade 3 enklare bågväxthus. De var sammanlänkade med en liten försäljningslokal, där de hade en varmluftspanna, som kunde förse alla husen med värme och därmed kunde odlingarna startas tidigare på våren. De odlade enbart i ren sand och använde sedan vallklipp som lades ovanpå, vilket gav tillräcklig näring och höll fuktigheten. Det hade varit lite problem med att klippet brände bladen på plantorna när kväve frigjordes och de var därför mera försiktiga med att lägga på ytterligare klipp senare under säsongen. Där hade de också många olika sorters tomater.

Det är nog en förutsättning om man är en mindre odlare, att ha ett varierat utbud.Med mindre menar jag någon som har upp till 1500 kvm. Det blir mera attraktivt för kunderna när det finns ett större sortiment. Gärna med ett komplement med tomatförädling eftersom toppar och dalar i försäljningen pareras lite bättre. Förädlingen kan ordnas genom att hyra in sig i ett godkänt storkök. http://www.sxc.hu/photo/630403

Ett annat besök var i Skåne nånstans, kan inte för mitt liv minnas var, men det var ett fantastiskt ställe. Det som var imponerande med denna gård, var att de hade byggt en charkavdelning där de förädlade sitt lammkött (fantastiskt goda korvar) och det fanns även planer på eget slakteri. De odlades många sorters grönsaker, mycket på friland. Just tomaterna odlades i krukor som ställdes ovanpå jorden i växthuset. Rötterna letade sig ut ur botten av krukan. Det kan vara ett sätt att minska problem med sjukdomar i jorden.

Mina tomatplantor förodlades inomhus från början av mars. Det var ingen idealisk lösning, för dels blev det för varmt för tomaterna, inte i början när fröna grodde, utan senare när plantorna började växa, de blev lätt långa och gängliga. Det i komination med för lite ljus. Detta tänkte jag lösa genom att ha odlingsbrättena inne när fröna grodde och sedan flytta ner dem i källaren där det var svalare och använda högtrycks natrium lampor. Dit hann jag aldrig.....

I början av maj, när lamningen var färdig, stängdes ett hörn av växthuset av och odlingsbrätten placerades direkt på ströbädden med fiberduk över. Plantorna acklimatiserade sig bra, samtidigt som de inte hade något problem med nattfrosten.

Som jag nämnde i mitt förra växthus inlägg, kom jag fram till att rännor/diken i ströbädden inte var nödvändigt, utan det räckte med plantjord ovanpå. Använde säckad plantjord som köptes in på pall, blev visserligen dyrare, men gjorde det lätthanterligt, då jorden lades ut säck för säck .

http://www.sxc.hu/photo/210031
Till uppbindingen av tomaterna nyttjades blanktråd, som drogs längs med fackverket i taket. Mellan plantan och blanktråden var det balsnöre (inte den blå syntetiska utan den andra, den bruna som bryts ned efter ett tag). En rulle med balsnöre räckte långt.

Vid tomatodlingarna i Skövde praktiserades nedläggningsmetoden, vilket innebär att allt eftersom plantorna växer så sänks de ned med hjälp av sk tomatkrokar (extra snöre i toppen så de kan sänkas).
Tomater börjar att mogna längst ned på plantan, vilket gör att de efter ett tag, är de helt avplockade nedtill och då finns det ingen anledning att plocka tomater i taket, när man istället kan sänka ner plantan så de mogna tomaterna alltid finns i bekväm plockhöd.

Minst bra var min bevattningslösning. Eller min icke existerande bevattningslösning kanske jag ska skriva. Använde 1/2" slang med vanliga trädgårdskopplingar och en vatten spridare som flyttades. Därför blev bevattning ojämn och det orsakade korkrot som gör tomaterna hårda. Ett problem som inte uppstår om det är jämn tillgång på vatten.

Eftersom huset var ganska litet, 128 kvm, så fanns det ett behov, att kunna kyla luften. Funderade på att sätta in spridare, i höjd med fackverken i bågarna, sk dimdysor som ger små droppar. Övervägde också droppbevattning som kan läggas i varje rad. Det är en fördel om bevattningen görs tidigt på morgonen, när det fortfarande är dagg, för då hinner plantorna torka upp och det minskar risken för sjukdomar som svampangrepp.
Fröerna köptes främst från Lindbloms Frö som har ett omfattande ekologiskt sortiment anpassat för yrkesodlare. Där är det möjligt att köpa mindre mängder frön, jämfört med andra firmor som vänder sig till yrkesodlare.

En annan bra sak med Lindbloms är att de har ett bonussystem baserat på hur mycket man handlar för och sen så ger de rabatt beroende på hur många år man har handlat där. Det gynnade mig som liten yrkesodlare.

Jag hade ungefär 20 olika sorters tomater. Framförallt rekommenderas körsbärstomater som ger bättre ROI (return on investment) än vanliga tomater och att satsa på olika färger och smaker.

När fåren var färdig lammade ströddes det med torvströ under de sista veckorna innan djuren gick ut. På så vis blev det bara lite färsk halm kvar till odlingssäsongen och det minskade förmodligen risken för mögelbildning i halmen, som i sin tur kunde spritt sig till plantorna.

http://www.sxc.hu/photo/148675
Grisar hjälpte till att finfördela halmen så väl, att en av länsstyrelsens rådgivare frågade om halmen lagts in hackad.

Ifall odlandet blir aktuellt igen, i framtiden, används förmodligen hackad halm istället för grisar. Anledningen till att grisarna väljs bort, är för att de, trots sina trevliga personligheter, äter massor och bökar ojämnt, vilket bara skapade mera arbete.

Med ett växthus blir det lättare att kontrollera omgivningen. Genom att undersöka bladen med lupp regelbundet upptäcks angrepp snabbt och nyttodjur kan sättas ut, t.ex. steklar och humlor. De kan köpas från Lindesro AB som även säljer jordbakterien Turex som fungerar bra mot kålfjärilslarver på broccolin!

Lindbloms Frö http://www.lindbloms.se/ klicka på - För Yrkesodlare.
Lindesro AB http://www.lindesro.se/

Tech Ovin inbokad!

Det var via en reklamlänk på min blogg som jag hittade hotellet jag har bokat för Tech Ovin.

Det heter Château De Vauguenige och finns i Saint Pardoux som är ungefär 20-30 minuter från mässan. Priset för tre nätter är 180 Euro, men då är kontinental frukost, parkering och trådlös internetanslutning inkluderat. Dessutom är hela hotellet rökfritt, det hade jag inte ens reflekterat över om jag var kvar i Sverige, men här nere röker de som bara den. Speciellt Schweizarna, de röker överallt och tar väldigt lite hänsyn.
Hotellet angav också att det var Gay-friendly. Hmm... första gången jag ser ett hotell marknadsföra sig på det viset. Borde inte alla hotell vara gästvänliga?

Visst blev det lite dyrare än vad jag tänkt mig, men hotellet ser riktigt fint ut. Det är nog jag i ett nötskal. Jag gör hellre saker lite mer sällan och kan lägga lite extra, än oftare och tummar på bekvämligheten.
Har tagit ledigt från arbetet i tre dagar. Förmodligen arbetar jag bara en halvdag på måndagen den 3 september, innan jag sätter mig i bilen och påbörjar den sju timmar långa resan.

Först övervägde jag att bara köra halva vägen och ta in på ett hotell nära motorvägen, men nu får det bli tre nätter på samma ställe.

Fåniga fårspel på webben

Riktiga springande får av Michaela Engström, http://sheep-pics.org/?action=view&id=738

Via http://www.brebislait.net/ hittades några småfåniga fårspel på nätet. Som inbiten tävlingsmänniska hindrades jag inte av spelens enkelhet, nej, det gäller ju att förbättra sig! Insåg snabbt att det var bättre att gå vidare till nåt annat, eftersom jag annars skulle bli sittandes och försöka få fåren över vägen utan att bli överkörda eller hitta fåren i bergen utan att stöta ihop med varken varg eller björn i flera timmar...

Utifall du har samma svagheter som jag vad gäller utmaningar:

http://sites.estvideo.net/ceder/jeux-gratuit-flash/jeu-mouton.html
http://bulltricker.free.fr/jeuxjava/david/david.htm
http://www.plastelina.net/games/game1.html
http://www.sudokuz.eu/jeux/jeux-adresse/testez-votre-temps-de-reaction.html
http://www.1980-games.com/jeux-action/jeux-rigolo/saute-moutons.php
http://www.david-lewis.com/sheepgame/launch.php

Lacaune

Lacaune är ett franskt mjölkfår.

Det finns nästan 1 200,000 tackor och det motsvarar ungefär en femtedel av alla får i Frankrike. 800,000 av tackorna mjölkas (varje producent har i snitt 320 tackor) medan 400,000 (310 tackor per producent) används för traditionell lammproduktion. Nedanstående uppgifter gäller för tackorna som mjölkas.

Rasen är vanligast i ett område i syd-centrala delen av landet, Midi-Pyrénées, där den välkända osten Roquefort tillverkas av fårmjölk.
Utanför detta område används rasen till småskaliga mejerier som producerar ostar såsom Tomme och Feta ost. Riktlinjerna för rasen sattes 1902.

Huvudet är långt, med en konkav näsrygg och långa öron. Både tackor och baggar är hornlösa. Den långa svansen kuperas. Tackorna väger mellan 70-75 kg och baggarna 95-100 kg.

Tackorna producerar i snitt 1,79 lamm. De har ingen säsongsbunden brunst och kan därför lamma 3 gånger på 2 år. Vanligast är dock att lammen föds på hösten med en födelsevikt runt 4 kg. De diar tackorna den första månaden, men vänjs sedan av och väger då runt 12-15 kg. Antingen går de på slakt direkt som dilamm eller så slaktas de när de är 80 dagar och väger 25-38 kg.
Ett enfött lamm har en daglig tillväxt på 288 gram mellan dag 10-30 och mellan dag 30-70 är tillväxten 375 gram. Motsvarande för tvillingfödda lamm är 241 gram respektive 322 gram.

Köttet är känt för sin goda kvalité även om slaktkroppen oftast erhåller en medel klassning.
Produktionen ger en stor mängd homogena skinn som används avhårade till kläder(40%), handskar(40%)och skor(20%).

Tackorna ger mjölk i 6-8 månader och mjölkas två gånger per dag. Varje tacka ger ungefär 250 liter mjölk per år och den dagliga mängden är 1-3 liter. Det finns enskilda tackor som kan mjölka mer än 400 liter under en laktation.

Fårmjölken är rik på protein, 52 gram per liter och fett, 71 gram per liter. Det ska visst vara nära dubbla mängden jämfört med komjölk.

Roquefort osten har en lång historia; år 1411 fick invånarna i Roquefort ensamrätten på tillverkningen av osten. I juni 1996 blev den även skyddad av EU.

Ostarna väger 2,5-2,9 kg och lagras i 3 månader innan de är mogna.
Roquefort är den överlägset mest sålda fårosten i Frankrike med 19 000 ton.

Produktionssiffror från 2003:
Av 176 miljoner liter fårmjölk användes:

• 91 miljoner liter till 19 400 ton Roquefort, varav 18% exporterades.
• 36,2 miljoner liter till 11 300 ton Feta ost varav 72% exporterades.
• 25,8 miljoner liter till andra ostar
• 21,2 miljoner liter exporterades
• 1,7 miljoner liter till mjölkpulver

Det totala värdet var 379 miljoner Euro. 1800 personer hade sin inkomst från Roquefort industrin.

För mera information, besök http://www.brebislait.net/ Det är en hemsida för en producent som har 400 tackor. Vid ett första besök är sidan ganska rörig, men ta dig tid och klicka på länkarna och artiklarna så finner du massor med intressant information och foton om mjölkningen, osten, klippningen, inseminering, fosterscanning och hur de kuperar svansarna.
All text är på franska, men det finns en länk till Googles översättningsprogram, så det är bara att kopiera och klistra så får du det på engelska.

Får humor

Får humor http://www.afleurdepau.com/humour-animaux/humour-moutons/galerie.htm där jag bland annat hittade dessa bilder:

Ile de France

En annan fransk ras är Ile de France.
Arbetet med att få fram rasen påbörjades 1832 då Leicester Longwool korsades med Merino de Rambouillet och därefter med Dishley och De Montchamp. Stamboken registrerades 1922.
Innan rasen bytte namn till Ile de France, kallades den Merino de Dishley.

Rasen finns på fem kontinenter och förekommer sedan 1951 i 32 länder. I Storbritanninen introducerades rasen på 70-talet. Det är en ras som fungerar i de flesta produktionssystem och miljöer. Den är speciallt vanlig i centrala Frankrike.

Ile de France är en köttras med flera kvalitéer som bra slaktkropp, god tillväxt, året-runt brunst, hög mjölkproduktion samt kvalitets ull.

Det vita huvudet och benen är ull fria. Både baggarna och tackorna är hornlösa (polled). Baggarna väger 110-150 kg och tackorna 70-90 kg. Antalet uppfödda lamm per tacka är i snitt 1,74. Renrasiga baggar används som faderras i korsningsaveln främst för att förbättra slaktkroppen och den dagliga tillväxten. De långa svansarna kuperas i Frankrike

Rasen kan, tack vare sin förmåga att komma i brunst året om, lamma tre gånger på två år. Lammens dagliga tillväxt är för:
1 lamm dag 10-30: 298 g/dag och för dag 30-70: 352 g/dag.
2 lamm dag 10-30: 246 g/dag och för dag 30-70: 327 g/dag.
Många lamm slaktas vid 3-4 månaders ålder och väger då 18-20 kg slaktade.

I jämförelse med Charollais har Ile de France:

• Mycket längre betäckningssäsong (året runt).
• Bättre ull kvalité.
• Likvärdig daglig tillväxt.
• Mindre juver.
• Senare könsmogenhet.

Personligen tycker jag att rasen inte är speciellt estetiskt tilltalande med den feta ullen som gör att djuren ser smutsiga ut och hudvecket över nosryggen ger dem ett säreget utseende.
Vid lantbruksmässan i Paris pratade jag med en uppfödare av Ile de France Han berättade att de har lätta lamningar och är goda mödrar, vilket innebar att han sällan behövde ingripa vid lamningarna. Många positiva sidor gör den, trots sitt utseende, till ett intressant alternativ.

Får i växthus

När jag och exet köpte vår gård så hade jag stora självförsörjnings ambitioner med idéer som hade legat och grott i väntan på ett eget ställe.
Tyvärr var det som så ofta, det funkar kanonbra i huvudet, men sen kan vara svårare att faktiskt genomföra det rent praktiskt.
Detta har förhoppningsvis lärt mig att vara mera realistisk, även om jag säkerligen verkar lite uppe i det blå i denna bloggen vad gäller mina framtidsplaner.

En sak som faktiskt fungerade var den kombinerade användningen av ett växthus. Tack vare ett stipendium på 10 000kr så kunde en begagnad växthusstomme inhandlas. Det fanns en hel del med begagnade hus till salu på marknaden men jag valde ett Kariba hus, 8x16m, som var nedplockat eftersom jag tänkte att det var enklare att inte behöva montera ner det själv.

Ganska snart upptäcktes att bågarna hade blivit påkörda, så monteringen blev inte helt enkel. Bågarna hade inte heller blivit märkta när de plockades ned, det hade underlättat. Till slut blev nockventilationen skippad och istället skulle vindnät monteras i gavlarna för ventilationens skull. Vid den här tidpunkten fanns det verkligen inga pengar, bara drömmar, vilket gjorde att en lösning med byggplast testades. Funkade hyggligt, men efter ett blåsoväder återstod inte mycket. Enbart i ena änden, så det blev mera som ett vindskydd den första säsongen. Turligt nog så var det bara några få djur då.

Senare investerades i riktig växthusplast som jag först hade tänkt gräva ned vid långsidorna, men leverantören av plasten rekommenderade mig att montera träplankor nedtill, i nocken och längs med gavlarna och sedan spika fast plasten med en trälist ovanpå. Denna lösning fungerade riktigt bra, möjligtvis skulle det varit bra om plasten hade blivit mera spänd.

Huset stod i litet utförslut och förstärktes därför med svetsade kryss mellan de två yttersta bågarna. I marken var huset förankrat med jordankare. Inuti var det en träsarg ca 120 cm hög för att skydda plasten från fåren.
När det var storm en natt så våndades jag en hel del, men insåg samtidigt att det fanns inget att göra så länge som det var natt. Växthuset döljdes bakom ett uthus från boningshuset sett, så ni kan ana hur nervöst det var att runda ladugården för att se på det förväntade kaoset.
Men det var inget kaos, huset hade stått pall och djuren var välmående.

Utfodringen gjordes med rundbalar. Det gick inte att köra in med en traktor, så djuren stängdes in i den bortersta änden, sen ställdes en rundbal in i öppningen, med plasten kvar under och sköts sedan in med traktorns frontlastare. Fodergrindar placerades runt balen så djuren inte kunde kättra upp på den.

Apropå grindar, det hade jag inga först, men fick tag på begagnade Knarrhults grindar lagom till betäckningssäsongen vilket var perfekt eftersom det skulle vara två olika grupper. Växthuset delades av på mitten så djuren fick varsin halva längs med huset, på så vis kunde de fortfarande äta från samma ensilagebal. Somnade nöjt på kvällen.
Morgonen därpå vaknade jag tidigt för det var ett himla liv bakom uthuset. Skyndade dit och fann två baggar som inte alls hade ägnat sig åt att uppvakta tackor, nej, de jäklarna (det var vad jag kände där och då) hade ägnat, om inte hela, så en väldigt stor del av natten, till att stångas. Med grindarna i mellan.... Jag hade haft grindarna i ett dygn. En blev helt förstörd, metallen var av, flera var rejält buckliga så det blev svårt att få i pinnen som man använder för att sätta ihop flera grindar. Naturligtvis var den helt förstörda en 2,5 meters grind som var dyrare.
Men baggarna, de hade knappt ett märke, en var lite skavd i pannan strax under hornet, men det var allt. Ibland lär man sig dyra läxor!

När djuren släpptes ut i maj så användes huset till grönsaksodling. Det första året hackade jag rännor i ströbädden som fylldes med plantjord, för jag var orolig för att det skulle bli för starkt för rötterna att stå direkt i ströbädden. Nästkommande år hällde jag bara plantjord ovanpå så plantorna kunde rota sig, för sen var det absolut inga problem. Det var jättelyckat, plantorna trivdes mycket bra. Fördelen i början var att bädden var varm, så jag drev upp fina plantor genom att ställa odlingsbrätten direkt på ströbädden med fiberduk över.
Jag hade ca 200 tomat-, 50 paprika-, 5 gurk- och 50 vattenmelons plantor. Melonerna skördades när de var stora som ett äpple och åts ur med sked, som en kiwi. De var riktigt goda, speciellt de gula.

På höstkanten hade jag tänkt hyra in en bobcat för att gödsla ut innan nästa säsong, men bädden hade satt sig med odlandet, så det var inte nödvändigt. Rejält lager med ny ren halm och ännu en säsong. Året därpå hade jag skaffat Linderödssvin som fick böka runt ströbädden, precis efter att djuren gick ut på försommaren och sen ytterligare en gång, innan fåren kom tillbaka på hösten.

Nåt år senare blev jag tvungen att sälja rubbet eftersom exet plötsligt köpte nytt hus och flyttade på en månad. Varför vet jag fortfarande inte idag, men har fått vissa medgivanden om att det fanns en annan kvinna med i bilden.

Växthuset såldes billigt till en skola som kom och plockade ner stommen. Gissa om det drog i mig när jag såg all dena fina jorden som var under. Jag visste att det skulle bli fin jord, men nu fick jag aldrig möjligheten att använda den. Istället blev åkern liggandes för fäfot i några månader innan en gniden konventionell grannbonde tog sig an mina fd marker eftersom han ville ha bidragen. Sen hade han mage att ringa och skälla ut mig, för att de var så dåligt skötta. Han hävdade att han hade fått ösa på massor med gödsel för att få fason på dem igen.
Vissa ser inte guldet även om det är precis under näsan på dem!
Sen så verkar de vara helt befriade från empati också, det var ju inte så att jag frivilligt flyttade därifrån. Tilläggas kan också, att när vi flyttade in så hade marken varit obrukad och var full med blommande Baldersbrå som spritt mängder med frön. Därför plöjde vi fälten och sådde dem med ärt/havreblanding med vitlöver vallinsådd. Misskötta var de inte.

Fotograf: Michaela Engström, http://sheep-pics.org/?action=view&id=617&size=M

Jag blir fortfarande förbannad när jag tänker på det. Gissa om jag anser att två personer från den tiden gott kunde behöva slicka på elstängslet!!!

Tack Michaela för en så träffande bild!

Splitting sheep

Nedan finner ni ett saxat inlägg från diskussionsmailet som nämndes tidigare i bloggen. Det var så humoristiskt skrivet så jag kunde inte låta bli....

Subject: Splitting sheep

I happen to be very excited because someone offered me a dog with breeding and talent, but not much training, and I am reading up as much as I can to learn how to train the dog, and myself, to work sheep. More importantly, to work sheep PROPERLY.
I am reading H. Glyn Jones' book "A Way of Life" and there is this section on teaching "shedding" or how to split a group of sheep into two groups of sheep -- called "splitting" -- and then moving one of the groups away -- which is apparently called "shedding."You start out with your dog positioned on one side of the flock of sheep (at least six sheep) and you on the other. You start out by raising your arm and splitting the flock into two groups. . . . . UM . . . you do???OK -- how the heck do you get the sheep to agree to split into two groups in the first place??? My sheep, being greedy little dairy ewes, will all be looking intently at me, expecting me to feed them something.
Split? They are supposed to split? What is that arm doing? It is scattering oats? Perhaps, they think, they should crowd in and see if there are any oats here? Or corn?Honestly --- how DO you split sheep? It looks more formidable to me than Moses splitting the Red Sea!OK, it is 4AM and I am so excited I can't sleep, and I'm picturing this in my mind. This really works?
Chris in Oswego County, NY -- trying to imagine how to split sheep (without using a sharp blade)

Lång dag på jobbet

Idag har det varit en väldigt lång dag på jobbet, kanske inte i timmar, men känslomässigt.

Kundinformationen har inte updaterats på evigheter så det har varit mitt terapi arbete idag, att knappa, knappa och knappa lite mera kontaktinformation och det blev så långrandigt!

Sen kl 17:00 så var det kvartalsmöte, Town Hall, med företaget. Ett telefonmöte där vår VD pratar om nuläget och strategin för framtiden. Vi hade tur, eftermiddagsmöte är ok, men några stackars kollegor, vet inte var i världen, fick delta mitt i natten, för dem var klockan 02:00.

Att lyssna på en Kanadensare i en timme, som pratar affärsengelska, efter att ha varit uttråkad hela dagen, det är ett garanterat sömnpiller. Det är lite tragiskt, för egentligen är mötena ganska intressanta och det finns mycket att lära vad gäller affärer.

Så idag har jag inte motivationen att skriva något utförligt om får. Däremot skulle jag gärna en dag som denna, gå ut och sätta mig bland fåren och lyssna på deras idisslande. Det är rogivande för själen!

Fotograf: Michaela Engström, http://sheep-pics.org/?action=view&id=75&size=M

Nåt jag verkligen saknar är fårnäsor som uppfodrande närmar sig en, när man sitter bland fåren. Lukten av fåret, känslan av de dess fjuniga mule i ansiktet och den otroliga närhet man kan ha med ett får som kommer fram för att gosa.

Ha tålamod med mig, jag ska försöka att få till nåt mera intressant till helgen.

Söker fårhantverk

Cyrilles föräldrar driver en liten restaurang. Vintertid har de alltid mindre att göra så vi har diskuterat en kompletterande verksamhet.

Fotograf: Michaela Engström, http://sheep-pics.org/?action=view&id=592&size=M

Jag efterlyser därför hantverk tillverkat av ull eller skinn från får/lamm, gärna Gotlands-, Gute- eller Finullsfår. Som vanligt när det gäller affärer, så söker jag kvalitetsprodukter till bra priser.

Här nere har de inte prydnadstomtar i hemmet som vi har i Sverige kring jul. Två år på raken har jag tagit med mig udda porslinstomtar till Frankrike. De har gjort stor succé, så jag letar även efter sådana. Någon som känner till en bra grossist?

Ovanstående är för att finna bra produkter till Cyrilles föräldrar. Det är alltså inte den affärsidé som jag nämnde i ett annat inlägg. Idéen är mer direkt inriktad på lammproduktion. Mer om den kommer om en månad ungefär....

YouTube klipp med får

YouTube filmer kan läggas till på bloggen.
Om du vet om några intressanta klipp från YouTube som berör området lammproduktion så får du gärna tipsa mig. Har letat runt lite, men många filmer är inte av så bra kvalitet.

Träckprovs analyser

Fotograf: Peter Olsson, http://sheep-pics.org/?action=view&id=741&size=M

Oavsett om man har en produktion som är ekologisk eller konventionell så kan det vara smart att skicka in träck för analys, så man vet om det behövs avmaskas. Och behöver djuren avmaskas så vet man vad för slags parasit de har och kan därför välja preparat efter det.

Annars blir det som att gissa. Som f.d. hästperson har jag sett många slentrianmässiga avmaskningar. Där får man lära sig att 3-4 ggr per år ska det avmaskas, det är aldrig frågan om det behövs eller ej.

Jag var medlem i fårhälsovården, det var precis innan de införde det stora och det lilla paketet. Där ingick en provtagning på våren och en på hösten. Plus rådgivning från de kunniga fårhälsoveterinärerna! Och jag saknar tidningarna, det var intressant läsning.

I början var det lite knepigt att komma på hur tusan jag skulle samla de färska proven från sex djur. Det är fördelen med flera djur; det är alltid nån som har utgifter....
För mig fungerade det bäst att vänta bland djuren och sen plocka upp det från backen direkt efter att ett djur hade gödslat.
Det enda problemet var att jag ibland fick överblivet bröd från en mataffär till fåren. Så mina djur hade vant sig vid att när det prasslar i en plastpåse, då kommer det något gott!
Hmmm... jättepraktiskt när man har ska samla lortkulor och en hel drös tackor kommer springande. Det hände både en och två gånger att jag såg hur min fina skit-provs-hög blev nedsprungen och det var bara att vänta på nästa tillfälle.

Det finns säkert andra mer praktiska sätt att ta träckprover på, men jag tyckte det gav ett lämpligt tillfälle att studera djuren medans jag väntade på utdelning.

Fotograf: Peter Olsson, http://sheep-pics.org/?action=view&id=742&size=M
Behovet av avmaskning beror givetvis på vilka förutsättningar man har. Om tillgången på bete är begränsat, om man har permanenta hagar, då blir parasittrycket högre. Själv använde jag flyttbara elnät. En enorm skillnad från att tidigare ha stängslat med plaststolpar och eltråd.
Men jag gillade bara de nät som var förstärkta med plast (de lodräta trådarna) för annars var det svårare att kunna spänna upp näten ordentligt.

Jag flyttade mycket och tog sällan tillbaka djuren till ett fält de redan varit på under sommaren. De sambetade också med en häst och återväxten putsades eller skördades till hö. Fast jag hade mest åkermarksbeten och det gjorde det enklare att hålla efter.

Inför framtiden har jag lite försiktgt börjat höra efter hur möjligheterna är i Frankrike. Hittills har jag inte hittat var proverna ska skickas, men har fått veta att det eventuellt finns möjlighet att skicka prov till Vidilab i Sverige. Har även varit i kontakt med en fårveterinär i Sverige som skulle tipsa mig om franska kollegor. Har dock inte hört något mera.
Min förhoppning är att jag hittar mera information om laboratorier och fårveterinärer i Frankrike på Tech Ovin .

Följande är kopierat från Fårhälsovården, http://www.svdhv.org/:

Fårhälsovårdens paket
Lilla paketet, 740 kr + moms
Det här ingår i lilla paketet:- Analys av parasitprov - två träckprov per år ingår- Obduktioner utan kostnad- Fårhälsonytt- Rabatterat pris på kurser- Telefonrådgivning angående besättningsproblem (För besättningsbesök tar vi självkostnadspris)

Stora paketet, 1500 kr + moms
I stora paketet ingår basservicen i Lilla paketet samt:- Introduktionsbesök (första året)- Årliga besättningsbesök (efter introduktionsåret)- Sjukdomsutredning med besättningsbesök- Nyhetsbrev 4 - 6 gånger per år

När en kär vän går bort

Idag fick jag reda på att en bekant till mig gick bort i torsdags efter en kort tids sjukdom.
Han var den som väckte mitt fårintresse, som också hjälpte och stöttade mig i mitt tidiga fårägande. För mer än tio år sedan när jag lärde känna honom, när han var min chef och styrde med järnhand, då hade vi inte mycket till övers för varandra.
Det var inte förrän vi upptäckte att vi delade ett stort intresse, fåren, som jag kände stor uppskattning och respekt för honom.

Idag går mina tankar till honom och hans familj.

Godkännande

Michaela Engström och Peter Olsson har vänligen gett deras tillstånd så jag kan använda deras vackra fotografier i min blogg.

Tack Michaela och Peter!




Till höger är Michaelas foto med Peter och ett får. http://sheep-pics.org/?action=view&id=4&size=M


Besök gärna deras websida Sheep Pics, där ni finner fler av deras foton samt andra får entusiasters bilder. Du har också möjligheten att ladda upp egna bilder där.
http://sheep-pics.org/

Till vänster är Peters foto med Michaela och ett lamm. http://sheep-pics.org/?action=view&id=107&size=M

Transponder utfodring

Transponder utfodring till får känns som ett mycket bra alternativ när tackorna får kraftfoder.

Vid traditionell utfodring på foderbord blir det både stressigt och en mycket hög ljudnivå, där tackorna trängs för att kunna äta så mycket som möjligt.
Givetvis äter de största och fetaste mest, medan de små tackorna som skulle behöva extra blir utan. Detta problemet kan lösas genom att gruppindela tackorna, men man kommer fortfarande inte undan ljudnivån. Ärligt talat så är det inte roligt att ha får, när de börjar bräka så mycket de bara orkar så fort de får syn på dig. Och det gör de oavsett om det är dags för kraftfoder eller ej. De blir som kraftfoder-junkies, inget annat existerar än att få mera. Hörselskydd med radio blir ett måste.

Transponder utfodring är fortfarande ganska ovanligt i Sverige och det verkar vara likadant i Frankrike. Det fungerar så att fåren antingen har en transponder i en halsrem eller i öronmärket, de går in i en foderstation anpassad för en individ åt gången, datorn läser av deras ID och kraftfoder portioneras ut i flera små portioner under dagen vilket ger bättre våmmiljö. Man kan bestämma på individnivå hur mycket kraftfoder de ska ha.
Det ger också en god överblick vilka som har ätit sin dagsranson. Om de inte har ätit kan det vara ett sätt att tidigt upptäcka sjukdomsproblem som mastit och foderleda.

Problemet verkar vara att få en bra lösning på själva stationen, så ranghöga tackor inte kan trycka undan mer ranglåga djur och stjäla deras mat. De flesta av de system som används idag är från början byggda för antingen kor eller svin.

Anders E som driver websiten Feedauto, http://feedauto.edbro.se/ där transponder utfodring kan diskuteras, avslöjade i våras att LG Produkter och Nedap håller på med en prototyp som förhoppningsvis kommer i slutet av 2007 alternativt början av 2008.

Vid Oviken Ost har de en anläggning från De Laval. De sa att de var nöjda med detta systemet och att det inte var problem med trängsel vid automaterna.

Anläggningen från De Laval byggdes från början för getter, men har visats sig, vid forskning tillsammans med norska UMB (Norges Landbruksuniverstet) fungera bra även till får.

De Lavals foderstation, här med getter.

Jag kontaktade De Laval förra året, för att få mera information, men det tog ganska lång tid innan jag fick svar. Och när svaret kom så visade det sig, att det än så länge är en mycket dyr historia. Detta var alltså för drygt ett år sedan och produktutvecklaren/säljaren sa att de var nyheter på gång under hösten 2006, så förmodligen är inte mina uppgifter helt korrekta längre, men så här såg det ut då för 300 djur:

5 Stationer/automater som var och en kan förse 60-70 djur
300 Transpondrar med halsrem
FP204 Processor (datan)
Totalpris 340 000 - 360 000 NOK.

Det är möjligt att köpa en mindre anläggning och sedan bygga ut den. Det ska enligt uppgift inte bli någon större prisskillnad om man gör det i etapper eller bygger hela anläggningen på en gång.


Ska bli spännande och se vad LG Produkter och NEDAP kommer med!

Gutefåren och deras horn

http://sheep-pics.org/?action=view&id=63&size=M

I början tyckte jag att det var praktiskt med Gutefårens horn, för det var lätt att ta fast dem. Blev lyckligtvis visare med tiden och observerade att djuren blev mer stressade av att hållas i hornen. De blir nästa paralyserade, tackorna reagerar mer än baggarna.

Istället tycker jag att det fungerar bättre att hålla dem under hakan så huvudet trycks något uppåt. Om djuret är skygg, exempelvis en ungtacka, kan det vara bra att först även hålla den andra handen över nacken tills hon lugnat ner sig.

För att få tag på ett skyggt djur kan det vara bra att sakta närma sig, de mest rädda försöker gömma sig bakom de andra, så man bara ser rumpan. Gå sakta fram och ta tag i bakbenet vid hasen. Först kommer individen inte att märka något, för hon/han tror att du inte kan se henne/honom, men när du går upp vid sidan så gäller det att snabbt, men ändå lugnt fatta tag under hakan.

Framför allt i lamningstider ville jag undvika all slags stress och spenderade mycket tid i växthuset med fåren. Det gjorde att de lät mig hjälpa dem om det krävdes lägesrättningar. Det är en seger när en skygg tacka accepterar att man hjäper henne utan att vara rädd. Samma sak när man kan passera en idisslande tacka utan att hon reser sig upp.

Och oavsett hur mycket tid man spenderar med flocken så har man alltid några djur som har en mer avvaktande inställning, precis som med människor, en del av oss är mer blyga.

En nackdel med hornen är om man bär arbetsbyxor med många fickor. Jag vet inte hur många gånger de lyckades krångla ner en hornspets i en av fickorna och nästan drog omkull mig. Eller baggen som lyckades tråckla in sitt horn i foderhäcken för rundbalarna. Då var det tur att jag bodde med en resemontör som hade en röravskärare, hur skulle jag annars fått lös han?

Mitt elektroniska arkiv

Den här bloggen är mitt elektroniska arkiv. Jag insåg nämligen att det är så himla bökigt att komma ihåg alla intressanta saker man hört eller att ens finna tillbaka till den där bra websiten. Kan jag dessutom skapa en dialog med andra så blir det ännu bättre.

Vad gäller bloggens utformande så behöver jag fila lite på det. Har aldrig riktigt varit intresserad av det tekniska bakom. Kom på igår hur jag gör för att hantera bilder, därför kan det hända att jag redigerar mina gamla inlägg.
Det är lustigt det där med det tekniska, i mitt nya jobb så får jag massor av tekniska frågor om databaser och varje gång känner jag mig som en jubelidiot!
Nu är det i och för sig inte mitt jobb att svara på sådana frågor, de vidarebefordras till en tekniker, men det är nyttigt för mig, jag lär mig en hel del.
Speciellt nyttigt är det eftersom framtidsplanerna med fåren självklart inkluderar en hemsida. Man måste ju marknadsföra sig som egenföretagre!

Kommentera mera!

Hmmm.... jag skriver visst bara för mig själv.
Utifall det skulle vara någon som läser min blogg, så får ni gärna lämna kommentarer och synpunkter. Önskemål om vad jag ska skriva om etc.
Tack på förhand!

Charollais

I Frankrike finns det en fårras som heter Charollais, samma uttal som för nötkreaturen Charolais, fast stavas med två L.

Mellan 40-50% av Frankrikes exporterade får (livdjur) är Charollais. Rasen finns i mer än 20 länder och har bl.a. exporterats till både China och Canada.
Det är en mycket uppskattad ras både som faderras och renrasig bland köttproducenter.
I Storbritannien är baggarna den näst vanligaste rasen i korsningsaveln.

En fullvuxen bagge väger mellan 100-150 kg och tackorna mellan 75-110 kg.
I snitt får de 1,85 lamm per tacka och den dagliga tillväxten är, för dag 30 till dag 70, i snitt 340g per dag. 70 dagars vikten är i snitt 29,5 kg. Ett slaktat lamm klassas för det mesta som U.

Baggarna används i aveln från 7 månaders ålder upp till de är tio år. De anses vara effektiva och fungerar ypperligt i året runt produktion.
Eftersom varken huvudet eller bogen är utmärkande stort/stora, så ger rasen lätta lamningar. Charollais tackorna har goda modersinstinkter.
Vad gäller deras brunst så är min franska lite för dålig än, för jag tycker mig förstå att deras brunst är säsongsstyrd, men har sett uppgifter om att de lammar från december till maj, så det vete tusan hur det är med den saken....

Innan jag besökte Salon d'agriculture i mars så verkade denna rasen riktigt spännande, men efter att ha sett dem på riktigt så måste jag säga att de är rätt fula.
De har nämligen inte så mycket hår/ull på huvudet och öronen, så de ser ut som råttsvansar i skallen.